Det pågår en debatt om socialliberalism och vad den innebär. En del bloggar och en del tidningar tar upp frågan. En av åsikterna som framförs är att socialliberalismen inte är en ideologi utan snarare en förhållningssätt där man försöker undvika att vara kontroversiell. Ett förhållningssätt som i sig lätt leder till principlöshet, osorterad konservatism, paternalism och höga skatter eftersom man följer plebejerna snarare än leder dem. I den socialistiska tidsanda som rådde på 60-, och 70-talet blev en socialliberal således i det närmaste socialist. Folkpartiet, som då ansåg sig vara socialliberalt var t ex inte ens mot löntagarfonder stundtals.
Frågan är vad skillnaden är på en pissliberal och en sketliberal?
En pissliberal är en kissnödig socialliberal, i det närmaste en socialdemokrat.
En sketliberal är en klassisk liberal, d v s det som nu för tiden ofta benäms nyliberal.
…och var hittar man dig på skalan, Fredrik?
T.
Jag vill återfinnas bland de sketliberala, men har på gamla dar börjat drömma mardrömmar om ideologisk inkontinens. Dock har jag noterat att konstaterat att det är lättare att vara stingent när man inte har några politiska uppdrag. Samtidigt har jag dock noterat att tiden gjort mig mer och mer indifferent. Men jag försöker alltid ta mig i kragen och skärpa till mig.