Vi ska vara glada för att vi bara fick motboken efter vår folkomröstning 1922 om rusdrycksförbud med tanke på vad det amerikanska alkoholförbudet gjorde för att skapa maffia, kriminalitet och vitt spridd korruption bland politiker, poliser och domstolar. Och på det hela misstro mot rättsstaten.
Dessutom brukar det sägas att förbudstiden gjorde att folk började dricka starkare rusdrycker än tidigare eftersom de svagare helt enkelt var svårare att dölja och transportera. Mer sprit och mindre öl alltså. Och med sämre och i bland rent av farlig kvalité eftersom sprit maskerades till teknisk sprit med en massa tillsatyser (brännvin maskerades till träsprit).
När rusdrycksförbudet försvann återkom bara hälften av bryggerierna, småskaligheten försvann och detta är förklaringen till de smaklösa amerikanska ölen (nåja, det har blivit bättre sedan 80-talet).
Om man funderar vidare kring vår pågående ”förbudstid” för narkotika så återfinns mycket av samma problematik. Det skapar kriminella gäng (maffia), korruption och sliter hårt på rättsstaten. Och det leder till starkare droger, dessutom av mer osäker och ibland ännu farligare kvalité. Bara det faktum att i Sverige röker folk hasch i stället för marijuana, men i Holland röker folk oftast den svagare marijuanan tyder på att vår mer repressiva narkotikalagstiftning av amerikansk typ leder till att starkare droger används som ett direkt resultat av den restriktiva politiken.
Vad gäller öl idag har USA många väldigt bra ölsorter. Jag firar kvällen med Samuel Adams och Brooklyn Lager, två ölsorter som är betydligt bättre än de vanliga svenska ölsortena.
Det enda positiva med det amerikanska spritförbudet är uppfinnandet ac cocktailen. För att dölja den dåliga kvaliteten på den hembrända spriten var man tvungen att blanda ut den med olika ingredienser och tillsatser.
Pingback: 2000-talets förbudstid « Drogpolitiken i Sverige och världen