Jag slog förr förra fredagen (27/3) vad om en öl att Wanja Lundby-Wedin skulle sitta kvar över torsdag kväll (2/4) som LO-ordförande. Det var en branschkollega med förflutet i SSU som då trodde att hon skulle avgå senast när den externa granskningen av AMFs styrelsearbete med VD-lönen och VD-pensionen, d.v.s. 2/4. Så nu har jag en öl att inkassera.
Jag resonerade som så att det inte kommer att gå att driva bort den första kvinnan som LO-ordförande. Något annat resonemang hade jag inte. Jag trodde hon skulle sitta kvar och inte avgå i samband med ”AMF-skandalen”. Men nu undrar jag om hon inte kommer drivas bort, det är ju när ”de egna” får nog som frågan om avgång blir aktuell och nu pyser vänsterkritiken ut till allmänheten. Riksdagsledamöter, fackförbundsledare och vänsterdebattörer har krävt hennes avgång. Och Sahlin har famöst satt ner foten och krävt hennes avgång – från AMF-styrelsen…
Den maniskt vänsterlojale bloggen Jinge fångar nog läget rätt bra när han här i sin blogg skriver att han tror Wanja Lundby Wedin avgår i morghon (i dag måndag alltså):
Nu har det meddelats att det telefonmöte som LO-ledningen suttit i under eftermiddagen har avbrutits för att återupptas i morgon. Personligen tror jag att det betyder att Wanja Lundby-Wedin kommer att avgå ikväll eller senast imorgon. Om det nu räcker med att LO-chefen går. (skrevs vid 15-tiden, uppdaterad längre ner)
Uppdatering: Just nu meddelas det att WLW avgår från AMF Pensions styrelse. Det betyder att avgången från posten som LO-ordförande kommer först i morgon.
/—/
Min uppfattning är således att dröjsmålet med besked enbart är till för att ge LO-chefen tid att skriva ett godtagbart pressmeddelande där hon avsäger sig alla uppdrag.Mona Sahlin har öppet kritiserat LO-chefen, likaså har partiets nya partisekreterare. Frågan är om det ens är möjligt för Wanja Lundby-Wedin att sitta kvar i den socialdemokratiska partistyrelsen? Jag tvivlar personligen på det, dessutom så är väl platsen vikt för LO:s ordförande, något som hon inte är inom ett dygn om min gissning är korrekt.Kommer bytet till stånd, och det är min uppfattning, så undrar jag om man inte bör aktualisera byte nummer två i ledningen av arbetarrörelsen. För hur man än vrider och vänder på detta så kommer detta att vändas mot Mona Sahlin. Jag undrar om det verkligen räcker med att Wanja Lundby-Wedin avgår.
Och han tar som ni ser även upp den logiska följdfrågan om Sahlins position. Jinges blogginlägg därefter resonerar intressant om den saken lite mer specifikt här. Han skriver:
När nu Mona Sahlin öppet kritiserar partistyrelsemedlemmen Wanja Lundby-Wedin, som dessutom är LO-ordförande, så menar många att det är ett svaghetstecken och ett bevis för att Sahlin är en populist.
/—/
Kan socialdemokraterna behålla en partiledare som agerar vinflöjel och som inte klarar att hålla en konsekvent linje i någon enda fråga? Tänk, jag tvivlar på det…
Det vore ju pikant för ”arbatarrörelsen” om både LO och Socialdemokraterna leds rakt ner i ett moras, när de för första gången leds av kvonnor.
Nar Wanjas underlatenhet kostade LO pensionarerna mangmiljonbelopp uttalade Mona Sahlin sitt oreserverade stod for henne trots att revisiorernas utredning inte var klar och hon omojligt kunnde veta om Wanja gjort nagot fel .
Nar nagra dagar senare opponionssiffrorna rasade var Mona Sahlin snabb att fordomma Wanja som ansvarig for detta och kravde hennes avgang.
Mona Sahlin brydde sig inte om nar LO medlemmarnas pensionspengar forslosades men nar oppositiossiffror rasade vilket hade betydelse for hennes egen position da vart Wanja plotsligt den skyldiga och maste avlagsnas.
Ett hyckleri av stora matt eftersom det ar Mona Sahlin som egenhandigt kvaddat Socialdemokrariska partiet och siffrorna var urusla langt fore AMF affaren.
Det ar Mona Sahlin som skall sparkas.
bob,
Du har en poäng. Och som alla vet så är det ”perception is all” som gäller inom politiken.
Jag är dock inte så säker på att någon annan än Mona skulle fixat Socialdemokraterna. Det är ett genuint problem de har med högt tonläge i debatten kombinerat med brist på substans i politiken – något som inte underlättas av det påtvingade vänstersammarbetet. Och det sammarbetets problem har ju vilken annan partiledare som helst samma problem med.
Sahlin förefaller inte vara helt fel ute, snarare är hennes problem att hon inte förefaller så väl förankrad i rörelsen när hon tar strategiska beslut. De slår således lätt tillbaka och hennes brist på ledarskap exponeras därmed.