Tyvärr har Sydafrika inte gått från klarhet till klarhet sedan landet blev demokratiskt 1994.
Landet har haft en hälsominister, Manto Tshabalala-Msimang, som gett HIV-smittade rådet att äta vitlök och rödbetor. Och förre president Thabo Mbeki stödde henne och framförde själv åsikten att AIDS inte beror på HIV. Hon är fortfarande minister, men utan portfölj.
Sydafrika är också ett land med extremt hög mordfrekvens, såhär beskrev Stefan de Vylder situationen i en artikel som Amnesty publicerade:
Den internationella statistiken över antalet mord per 100.000 invånare toppas av länder som Colombia, El Salvador och Sydafrika, där mordfrekvensen ligger 10-20 gånger högre än i till exempel Ostasien eller Skandinavien.
DN rapporterade att det begicks 19 202 mord de tolv månaderna innan 31 mars 2007. Det är som om det i Sverige skulle begås 3664 mord per år. År 2008 begicks det totalt 127 mord och dråp i Sverige. Sydafrika är således 29 gånger vanligare – d.v.s. mordfrekvensen är 2900 procent av den svenska. Det har t.o.m. konstaterats att fler dör en våldsam död i Sydafrika än i Irak nu mera.
Och nu förefaller åklagarämbetet lägga ner åtalet om korruption och svindleri mot ANCs nya ledare Jacob Zuma av politiska skäl. Sådant händer inte i seriösa demokratier. Den sydafrikanske biskopen och nobelpristagaren Desmond Tutru är ytterst kritiskt till detta. Läs här.
Sydafrika förefaller behöva regimskifte, ANC-styret efter Nelson Mandela, som avgick 1999, har helt enkelt varit en katastrof för landet.
Det är väl t o m så att det gamla apartheidstyret var mindre dåligt än det nuvarande styret.
Jonas,
Nej, på så många plan.