Timbros Fredrik Johansson i sin kommentar från presskonferensen:
Kulturministern anmärkte på att presskonferensen antagligen är den mest välbesökta i regeringens historia. Det stora mediala intresset och den långa väntan från kulturskapare och journalister är en påminnelse om att stora delar av kultursektorn är beroende av politiska beslut.
Just exakt så. Och de som ska få pengarna och de som ska skriva om de som ska få pengarna är nyfikna som gamar.
Kulturutredningen presenteras i dag kl. 10. Man kan se presskonferensen kl. 10 här.
Som det är nu så består det statliga kulturstödet av två delar.
Kulturutredningen kommer givetvis inte i närheten av att förslå några radikala förändringar, men vi kan vara säkra på att det kommer att ges stort medialt utrymme för att gnällas på utredningen för att den är för marknadsinriktad, för kommersiell, för nyliberal, för kapitalistisk och att den ger för lite utrymme för människan. Och att kulturarbetare är lågavlönade, om inte arbetslösa, eller i varje fall regelmässigt och strategiskt stämplar varje år i perioder.
Vi kan också vara lika säkra på att sådana som jag inte kommer komma till tals i debatten. För i princip är det nu vänstern på Sveriges alla kulturredaktioner som ska bedöma om deras vänner vänstern på kulturistitutionerna får tillräckligt mycket bidrag från oss andra för att göra oss till socialister. Det kommer de såklart inte få, således kommer det bli kritik i kubik. Men det kommer inte komma någon kritik mot fundamentet, mot principen, mot själva idén att skattmasen ska ta pengar från oss som arbetar och ge det till människor som skapar sådant som ingen vill ha.
Nu är det ju självklart så att många som jobbar med ”kultur” på ett eller annat sätt försörjer sig utan offentligt stöd eftersom de gör sådant som tillräckligt många efterfrågar, men det är aldrig dessa en statlig kulturutredning handlar om. Så de lämnar vi utanför den här diskussionen.
I stället för att vara radikal och föreslå att allt som kan anses anhöra kategorin extra partistöd till vänstern enligt punkt två ovan helt sonika ska avskaffas och förbjudas, så har jag ett mer realistiskt förslag, en kompromiss för de som vill fortsätta tvinga oss att finansiera kultur via skattsedeln.
Gör kulturpolitiken mer ärlig och mindre manipulativ. Fördela den del av kulturbudgeten som kan anses tillhöra kategori två ovan till riksdagspartierna proportionellt i förhållande till antalet mandat vid senaste riksdagsvalet. Detta kan ordnas genom att varje riksdagsparti får inrätta en stiftelse som i sin tur förvaltar partiets årliga del av kulturstödet i kategori två.
Detta system tillämpas redan för en del av vårt bistånd. Varje riksdagsparti har en stiftelse som får en proportionerlig del av biståndet via SIDA att använda för demokratistöd i f.d. diktaturer. Socialdemokraternas stiftelse heter Olof Palmecentret och moderaternas heter Jarl Hjalmarsson Stiftelsen. Detta fungerar hyggligt och övervakas av SIDA även om jag inser det bisarra i att vi ger kommunisterna i Vänsterpartiet pengar för att lära systerpartier i mestadels f.d. kommunistländer hur ett parti arbetar i en demokrati. Presstödet gavs tidigare direkt till partierna i form av informationsstöd innan dagens system med stöd endast till andratidningarna, läs a-pressen + SvD (alibit), så iden har jag hämtat från vår egen socialdemokratiska svenska historia. Så konservativ är jag.
På detta sätt skulle alla vi som inte är kommunister få subventionera något annat än diktaturkramande pol-potanhängare, stalinister och kulturrevolutionära maoister. Och för de som är oroliga för att vi i landet med världens näst högsta skatter inte skulle spendera tillräckligt med offentliga pengar så blir det ingen minskning, bara en mer ”RÄTTVIS FÖRDELNING” och det kan ju inte Sahlin eller en enda sosse vara emot med tanke på att det är det enda systematiskt återkommande de talar nu för tiden.
Så… avskaffa orättvisorna i kulturpolitiken och partipolitisera den så att den blir mer rättvis.
Vänstern behöver inte vara orolig för någon nyliberal kulturpolitik, i varje fall skulle de inte behöva vara det om de visste hur kissnödiga alla finborgare är när det gäller KULTUUUUUR. Borgeliga kulturpolitiker är extreeemt välhunsade och politiskt korrekta, de är dock ändå inte kommunister. Men då får vi i varje fall en borgerligt kissnödig och en kommunkistisk kulturpolitik sida vid sida och vem kan i kulturpolitiken vara emot ökad mångafald?
Överdriver jag? Visst, men bara lite och inte i princip.
SvT-programmet babel frågade i går onsdag olika konstnärer vilket företag de skulle vilja vara sponsrad av. Ingen ville bli sponsrad. Leif GW Persson gav svaret att ingen vill vara sponsrad för då blir man beroende av bidragsgivaren. Ärligt kort och koncist. Men om bidragsgivaren är staten – är man oberoende då? Den friaste kulturen fanns den i Nationalsocialisternas Tyskland eller i Storbritanien, i Sovjet eller i USA, i Kina eller i Indien?
Man ska inte låtsas som om det där med offentligt finansierad kultur är opolitisk eller oideologiskt eftersom det till sin natur är bland det mest politiserade vi kan använda våra skattepengar till.
Ring 0370-30 06 88 och fråga efter mig eller mäjla mig på fytne.nu@gmail.com så ställer jag upp på debatt kring den statliga kulturutredningen.
Musikbloggen sundaymorning.nu skriver intressant om kulturpolitikens roll för det svenska musikundret.
President Obama hävdar att ”ekonomer från höger till vänster är överens” om behovet av massiva offentliga stimulansåtgärder för att få igång ekonomin. Men faktum är att många ekonomer inte håller med. Hundratals ekonomer, inklusive Nobelpristagare och andra framstående, har skrivit under det uttalande som finns i Cato Institute’s annons i New York Times, Washington Post, Wall Street Journal och andra amerikanska tidningar.
Det är ju klassisk härskarteknik att lite svepande hävda att alla är överens och på så sätt försöka påskina att den som inte håller med är idiot.
Uppropet finns i sin helhet finns här.
F.ö. undrar jag om Naomi Klein fortfarande hävdrar att kriser provoceras fram för att göra marknadsliberala avregleringar som folk ”egentligen inte vill ha”
Det är lätt att vara för höjda skatter om man inte tänker betala dem själv. I samtliga tre fall i karikatyren ovan så handlar det om att de inte betalt skatten. Och de skulle samtliga ingått i ”den mest moraliska” regeringen.
LO visar i en rapport att klyftorna (vaffan är det?) i samhället har ökat. Det visar de genom att mäta på ett manipulativt och selektivt sätt. Mäter man de ekonomiska skillnaderna i samhället på det etablerade sättet inom nationalekonomi, visar statistiken att den s.k Ginikoefficienten har minskat 0.8 procent i Sverige mellan 2000-2006.
Läs mer utförligt vad bloggaren Johnny Munkhammar skriver hos politikerbloggen här.
Även bloggaren Johan Ingerö har kommenterat saken här.
Centerns och kristdemokraternas omsvängning, ja tillnyktring, i kärnkraftsfrågan och den nu presenterade alliansöverenskommelsen gör att alliansen har en mycket attraktiv och stabil energipolitik jämfört med vad den samlade (?) vänstern har att erbjuda. Och den här gången är det ombytta roller. Borgerligheten är samlad och enig och vänstern är maximalt splittrad mellan miljöpartisternas nej och LO:s industriförbunds ja. Och socialdemokraterna kommer inte att kunna splittra borgerligheten med energiuppgörelser med centern.
På sikt skulle jag vilja se el som en av sveriges exportbranscher.
För Tyskland, Polen och Baltstaterna måste det vara ytterst attraktivt att skriva långsiktiga leveransavtal för elleveranser från Sverige jämfört med gasavtal med Ryssland. Och elproduduktion i Europa riskerar inte att utlokaliseras till låglöneländer i Asien.
Mera Kärnkraft!
Du får absolut inte röka marijana för då, då… då kan du sluta som han Phelps – miljonär och en av alla tiders främsta olympier.
😕
Läs om ”skandalen” här.
Kommunisten Åsa Linderborg, biträdande chefen för Aftonbladets kultursidor, som jag skrev om i går i en bloggpost för att hon tyckte att motståndet i Irak var bra (Läs om det här.), har nu hamnat i ett offentligt gräl med den gamle vänsterjournalisten Janne Josefsson på Debatt i SvT.
Josefsson ville ha med Linderborg i Debatt och började med att skicka följande mäjl när hon vägrade tala med Josefsson i telefon:
Till: Åsa Linderborg
Från: Janne Josefsson
Datum: 2008-10-08 12:06
Ärende:Åsa,
Hörde av en kollega att du inte fann det värt att debattera din inställning till RAF: Din artikel var en bokrecension etc…
Du avgör själv givetvis. Men kan du inte ringa mig så jag får förklara hur vi tänker lägga upp debatten om ”användandet av våld i en politisk kamp”?Två citat från din artikel är kontroversiella: 1) ” …förljuget är påståendet att det var RAF:s metoder Förbundsrepubliken tvingades sätta stopp för. Det var idéerna man ville döda”.
2)”Frågan är kanske inte varför UM gick över gränsen – och var går gränsen? – utan att inte fler tar steget från protest till motstånd.”Det är väl ändå legitimt och relevant att ställa frågona till dig?
Bästa hälsning
Janne Josefsson
Detta har lett till debatt om debatten på Aftonbladets kultursida och i sin tur till att Josefssons hela korrespondans lagst upp till allmän beskådan på SvTs hemsida. Läs detta vänsterbråk här.
Missa inte.
Wallström påstår att hon inte alls var med på socialdemokraternas EU-valupptakt för att gynna sitt parti. Hon menar att hon bara var där för att ”prata om vikten av att rösta i EU-valet i juni”.
Tror hon att vi är helt dumma i huvudet?
Bloggaren Henrik Alexandersson skriver om den svenska EU-kommissionären Margot Wallströms hyckleri och dumprat. Läs hela bloggposten här. Tyvärr verkar det inte finnas någon permalänk, men inlägget heter ”Men snälla Margot…” och skrevs 2009-02-04
Uppdatering:
Permalänken hittad. Det ovan refererade inlägget finns här.
Det är ju ingen nyhet att det intas märkliga positioner av den svenska vänstern vad gäller världspolitiken. Det enda systemet man kan se är att de hatar USA, men eftersom USA inte agerar mekaniskt logiskt så blir den som gnäller på allt USA gör inte heller så principfast eller logisk.
Bloggaren Johan Ingerö tar upp tar upp två exempel på detta.
Först om hur Katrine Keilos på Aftonbladet tycker att något borde göras för att stoppa de omänskliga vidrigheterna i östra Kongo samtidigt som det klagats på interventionistisk politik i riktning mot demokrati i andra länder i åratal. Läs den bloggposten här.
Sedan om hur motståndarna mot ”ockupationen” i Irak prisats av bl.a. vänsterdebattören och biträdande chefen för Aftonbladets kultursidor Åsa Linderborg och hur stolta de måste vara när det kommer fram att kvinnliga självmordsbombare rekryteras genom att först våldtas at motståndsrörelsens ”heliga krigare” för att sedan få rådet att bli själmordsbombare och via det martyrskap som det ger slippa skammen som dessa religiösa våldtäktsmän tycker att deras offer annars bär på. Måste kännas riktigt riktigt bra att berömma sådant motstånd mot ”USA” och den begynnande demokratin i Irak för en feminist som Lindeborg. Läs den bloggposten här.
Det är som vanligt med Aftonbladet, ledarsiden och kultursidan är full av luftpastejer, ologiska analyser och medvetna missförstånd. Den enda röda tråden är USA-hatet.