Författararkiv: Fytne

Eldupphör i Gaza – en fösta analys av vad som hänt

Hamas fick endast ett halvhjärtat stöd av arabstaterna, Gazakriget ledde inte till Israeliska problem med grannstaterna. Arabförbundet var aldrig enat i hur de såg på Gazakriget.

Det brukar allmänt hävdas att i moderna krig så är 90 procent av dödsoffren civila. Så förefaller det nu inte ha blivit i Gazakriget, procentantalet hamaskrigare förefaller ha varit förvånansvärt högt. Jag tror att detta beror på två saker. Dels så försöker Israel undvika civila och dels måste Israel haft gott om informatörer inne i Gazaområdet som kunnat peka ut var hamas befunnit sig. Jag kan inte se någon annan förklatring till att så många hamaskrigare, varav många i ledargarnityret, dödats. Och den senare delförklaringen tror jag i sin tur kan förklaras med att de kvarvarande i Fatah, som gått under jorden i Gaza, informerat Israel om var Hamas befunnit sig. Den förlorande sidan i det palestinska inbördetkriget i Gaza på våren 2007, Fatah, när Hamas dödade och drev ut president Abbas Fathastyrkor och tog över Gazaremsan har helt enkelt tagit hjälp av Irael med att ta hämnd på Hamas. Allt enligt devisen att din fiendes fiende är din vän.

Kriget i Gaza har inte heller lett till att det utbrytit någon ny intifada på Västbanken som kontrolleras av Fatah och den palestinska myndigheten med president Abbas i spetsen.

Hamas representanter i Gaza var beredda att inleda ett eldupphör tidigare än Hamas representanter i Damaskus. Detta betyder förmodligen Hamas kände sig ordemntligt pressade i Gazaremsan. inte konstigt, för det var ju där de hamasanhängare som jagades och dog befann sig. Till skillnad från de med stridslystna i hamasledningen i Syriens huvudstad Damaskus. Jag undrar vad Syrien egentliger tycker om att ha Hamas ledarskap i Damaskus. Det gör ju Syrien till ett legitimt mål i ett krig mot Hamas – ett klart risktagande som jag inte är säker på att ”president” Assad är komfortabel med. Allt i enlighet med doktrinen att den som hjälper, härbergerar eller bara tolererar en terroriströrelse är ansvarig för detta. Enligt denna princip gick koalitionen in i Afganistan 2001 och störtade Talibanregimen som hade låtit Al-Qaida och Bin Ladin ha sina baser där. Så… en klar risk för Syrien att ha Hamas ledare i huvudstaden Damaskus.

Hamas är förmodligen inte knäckt av detta och om de vill kan de nog beskjuta södra Israel omgående, även om de förmodligen är försvagade en tid framöver. Det förefaller klart att Hamas i Gaza är betydligt svagare än Hizbollah i södra Libanon. Och de har inte något vidare stöd av palestinierna på Västbanken.

”Storebror mår bäst av att inte veta allt”

Bloggaren henrik-alexandersson.se skriver i dag i gammelmedia om att socialdemokraterna vill förbjuda anonymt bloggande. Läs debattartikeln här.

Jag blir helt matt.

I förlängningen är frågan om anonyma insändare i tidningarna ska tillåtas. Ja kanske ska man ha individuella demonstrationstillstånd också, så att staten får lite bättre koll på oss? I bland ska man demonstrera, t.ex. på 1 maj och när det är dags att hata USA och i bland ska man inte demonstrera, t.ex. 4 oktober 1983. Bäst man ser till att det inte går att uttrycka sig anonymt. Och valhemligheten, vad ska vi med den till? Den som har rent mjöl i påsen…

Inget eldupphör – förvånar det någon?

Förra inlägget skrev jag strax efter midnatt, då frågan om en resolution i FNs säkerhetsråd fortfarande diskuterades. Strax därefter kom ett beslut om resolution nr 1860. Nu är det strax efter sju på kvällen. Efter ett halvt dygn respekteras resolutionen vare sig av Hamas eller av Israel. Och det var väl ändå en lågoddsare.

Att de som har ont i TV skulle kunna förhandla ihop sig om något som de stridande skulle lyda var ju dömt att misslyckas. Jag vet inte varför USA som enda land avstod i omröstningen, men om man inte vill att FN-resolutioner automatiskt ska anses irrelevanta så ska man givetvis inte stödja sådana som är totalt irrelevanta, så som resolution 1860 är. Inte för att resolutionens text är fel i sig, utan för att varken Hamas eller Israel, de som nu strider i södra Israel och Gazaremsan, känner sig bundna av något som andra som inte deltar i striderna kommit fram till.

FN-resolution 1860 är helt enkelt ett spel för gallerierna, som det brukar heta. Tyvärr. Men det är fakta att så är fallet.

Och hur ihåligt ekar det inte när länder som stödjer Hamas med vapen, pengar och fristad kräver eldupphör? I Syrien sitter Hamas ledare Khalid Mishal och fjärrstyr händelseförloppet och från värdlandet Syrien stöds även Hamas ekonomiskt. Iran stödjer också Hamas ekonomiskt.

Enligt den princip som gjorde att världssamfundet störtade Talibanregimen i Afganistan 2001 eftersom den tillät al-Qaeda att träna och operera med Afganistan som bas, kan nu Israel med rätta betrakta Syrien och Iran som direkt motpart, och därmed legitima krigsmål, i det nu pågående kriget i södra Israel och Gazaremsan.

Det finns många skenheliga som nu ropar efter eldupphör.

Irrelevanta förhandlingar i säkerhetsrådet

Det finns två parter i det nu pågående kriget i Gaza – Hamas och Israel.

De förhandlar inte.

Dock förhandlar diverse andra internationella aktörer, så som den franske presidenten Sarkozy och egyptens diktator Mobarak som försöker lägga fram ett förslag som ska kunna gå igenom FNs säkerhetsråd. I varierande grad anser sig också arabförbundet, EU, Ryssland vara relevanta.

Det är lite som att de alla har ont i TV.

F.ö. vore det väl på sin plats om Arabförbundet, som nu intresserar sig för vad som händer civila i Palestina, som betraktas som en medlem, även började intressera sig för de 2000 gånger så många döda civila i Darfur i Sudan, även det ett medlemsland i Arabförbundet.

Hamas har skjutit 8000 missiler mot södra Israel

Skador på ett hus i israeliska Sdreot efter en Qassam-raket.

Vad stridigheterna i Gaza handlar om är att Hamas avfyrat 8000 artillerimissiler mot södra Israel de senaste åtta åren (enligt Israels FN-ambassadör 2009 01 06). Det innebär att Hamas försökt döda civila Israeler i genomsnitt tre gånger om dagen i åtta år. Detta påverkar självklart livet i södra Israel ”för civila kvinnor och barn” – för att trevestera mediatugget.

Enligt Wikipedia innehåller Qassam 2-raketen ca 5-7 kg sprängämne och Qassam 3-raketen ca 10 kg sprängämne. Om det sprängämne som används är av samma energidensitet som det vanligaste militära sprängämnet Trotyl (TNT), så innebär det att en Qassam-raket motsvarar en 155mm spränggranat i sprängkraft (ca 8kg Trotyl) . Det är den största och tyngsta amunitionen artilleriet i den svenska armén har och skjuts av Haubits 77. Således väsentligen farligare än en handgranat som innehåller ca: 0,2 kg Trotyl. En handgranat kan döda samtliga personer som befinner sig i det rum en sådan exploderar i. En spränggranat med 40 gånger så mycket sprängkraft förstör byggnaden. En stridsvagnsmina innehåller nu för tiden 4-8 kg Trotyl som jämförelse.

När anfallsvarningen ljuder i södra Israel har de 15 sekunder på sig att ta sig till sina skyddsrum innan raketnedslaget kommer. I bland kan det vara svårt hinna in på dass från soffan på den tiden, så det är klart att livet levs under ständig psykologisk press under sådana omständigheter. Tänkt ett dagis som ska få in alla barnen i ett skyddsrum på 15 sekunder. Det blir inga barn som får leka utomhus under sådana förhållanden.

Efter att Israel lämnade Gaza år 2005 ökade beskjutningen av södra Israel. I juni 2007 drev Hamas under ett kort blodigt inbördeskrig ut den palestinska myndigheten och alla dess Al-Fatah-anhängare. Hamas är sedan dess i praktiken ensamt ansvariga för Gaza-remsan.

Jag tror detta kan sluta med att det inte blir en och samma stat av Gaza-remsan och Västbanken. Historiskt har de aldrig hört ihop. Gazaremsan har tillhört Egypten och Västbanken har tillhört Jordanien.

2008 ett misslyckat år för välfärdssocialismen

Jag kan konstarera att i motsats till vad många skriver om 2008 i gammelmedia och annonstäders så är…

…2008 är ett misslyckande för politiken.

Sub Prime-lånekrisen som är den nuvarande ekonomiska krisens ursprung, beror helt på politik och inte på ”marknadsmisslyckanden” som mången maiost bräker ur sig i allehanda media. De amerikanska bolåneinstitutet Freddie Mac och Fannie Mae är båda ursprungligen statliga bolåneinstitut likt det svenska SBAB. Till detta kommer lagen Community Reinvestment Act som Carter instiftade för att se till att bankerna lånade ut mer till mindre bemedlade minoriteter. Denna utvidgades av Clinton på 90-talet och av Bush på 00-talet. Politiska beslut har således skapat bolåneinstitut som ger lån till icke kreditvärdiga, eller kanske för stora lån till lågt kreditvärdiga och övriga banker har tvingats låna ut en viss, och med tiden ökande, andel till minoriteter med låg kreditvärdighet. Det är politiska ingrepp i marknaden som skapat sub-primelånekrisen.

Krisen har sedan givetvis sedan påverkat konjunkturen och därmed börsen och nu till slut realekonomin, men det är inte för den skull ett ”marknadsmisslyckande” som många hävdar. Marknaden har varit försatt ur spel av amerikanska politiker från demokraterna och republikaqnerna och det har lett till först en bolånebubbla och nu en lågkonjunktur. Ett praktexempel på ett politikmisslyckande.

Vi har faktiskt en mindre marknadsförstörande politik för att hjälpa mindre bemedlade att få tillgång till drägliga bostäder i Sverige än de har i USA. Vi har bostadsbidrag som vissa kan få. De har fördelen att de mer precist hjälper de som politikerna avser hjälpa och de bygger inte upp en gigantisk bostadsbubbla och förstör inte hela kreditmarknaden.

Sveriges bostadspolitik för mindre bemedlade har varit mer ”nyliberal” än den amerikanska om man så vill. Freddie Mac och Fannie Mae står för 50 procent av bostadskrediterna i USA och SBAB (som borde avvecklas fortast möjligt) står än så länge ”bara” för 8 procent av bostadskrediterna i Sverige. Och vi har ingen motsvarighet till Community Reinvestment Act.

F.ö.  så har Telenor har dålig täckning i Jämtland

I den stuga jag tillbringat den senaste tiden finns inget Telenor-nät tillgängligt. Inte ens en svag signal. Således inget bloggande. Nu är det lunch vid liften i Vemdalen i Jämtland och här fanns det kontakt. Men man ska inte behöva ta med sig datorn till backen för att kunna komma åt internet. Det är ju hemma efter den korta dagen i backen man vill komma åt internet. Den som har 3 har heller ingen kontakt. Bara den som har Telia har en mobil som har utmärkt signal i stugan. bara så ni vet.

Jag kommer att vara tillbaks i civilisationen 3 januari och då blir det mer bloggande.