”Begreppet kränkt har ändrat innebörd. Nu kan man känna sig kränkt om man har pissat på sig.”
Ur årets Blandaren som kan ses säljas av teknologer i overall på stan i Stockholm i december.
”Begreppet kränkt har ändrat innebörd. Nu kan man känna sig kränkt om man har pissat på sig.”
Ur årets Blandaren som kan ses säljas av teknologer i overall på stan i Stockholm i december.
Jag skrev i går, att det lilla, men för småföretagen viktiga undantaget från LAS, där företaget får undanta två anställda från sist in först ut-regeln, nu skulle försvinna med en valseger med den RÖD-röd-gröna koalitionen 2010. Jag trodde dock inte att det skulle bli tydligt redan dagen efter uppgörelsen.
Nu rapporterar SvD att Lars Ohly säger att ”En rödgrön regering måste skrota undantagen i turordningsreglerna.”
Det är tydligt att uppgörelsen förskjuter politiken för oppositionen åt vänster. Inte bara fär att vänsterpartiet är med och diskuterar hur politiken ska se ut utan för att uppgörelsen binder upp miljöpartiet i vänstersammarbetet vilket omöjliggör uppgörelser med borgerligheten om LAS-undantagen och friskolorna.
Socialdemokretarna å sin sida behöver heller inte skademinimera på samma sätt genom att vara mjuka i sitt motstånd mot LAS-undantagen och friskolorna för att förmå miljöpartiet att inte gå ännu längre i sina blocköverskridande uppgörelser med allianspartierna.
RÖD-röd-grön räfs och rättning vänsterut således.
Detta högst relevanta ämne resonerar nationalekonomen Mattias J Lundbäck om på sin blogg Den hälsosamme ekonomisten.
Om man räknar upp de olika faktorer som kan bidra till att dra Sverige upp ur krisen ser det ut ungefär så här:
Kronförsvagning: Stimulanseffekt 200 mdr.
Ränteeffekt på investeringar: Stimulanseffekt 120 mdr.
Automatiska stabilisatorer: Stimulanseffekt 100 mdr.
Krispaket: Stimulanseffekt 8,4 mdr.
Läs inlägget i sin helhet här.
Så kom socialdemokraterna och miljöpartiet överens om att gå till val 2010 på att bilda gemensam regering även med vänsterpartiet. En självklar seger för vänsterpartiet. Och en lika självklar vänsterförskjutning av tyngdpunkten i vänsteralternativet i svensk politik.
Några saker vi kan utgå från som inte har gällt tidigare är att miljöpartiets små och få uppgörelser med de borgerliga partierna inte längre kan sägas gälla. Således ligger följande i farisonen vid en vänsterseger i valet 2010:
Friskolorna, som fått leva på nåder när socialdemokratterna tidigare bildat minoritetsregering eftersom miljöpartiet haft en annan syn på frågan om friskolor och i praktiken varit dess beskyddare. Nu får det anses klart att friskolornas fortbestånd beror på valutgången 2010.
Undantaget för två nyckelpersoner från sist in först ut-regeln i företag med färre än tio anställda. Även detta lilla, men för småföretagen viktiga, undantag beror på valutgången 2010.
Annat som nu står klart är att vi troligtvis kommer att få kommunister i regeringen och i regeringskansliet, människor som tycker Kuba är ett föredöme, om den RÖD-röd-gröna koalitionen vinner valet 2010.
Men mycket är ännu oklart, ett flertal arbetsgrupper ska mejsla ut politiken på resoektive område. Detta medför troligtvis att det blir svårare för socialdemokraterna att kasta om valrörelsen med oväntade utspel så som maxtaxan från valrörelsens slutskede 1998.
Det ska bli intressant var dessa arbetsgrupper kommer fram till vad gäller:
energipolitiken
europapolitiken
försvarspolitiken
utrikespolitiken
En sak till är också klar, socialdemokraterna kommer inte att samtidigt kunna locka med mittenalternativet och den mjuka blockpolitiken. I och för sig kanske de ändå inte hade kunnat göra det nu när alliansen förefaller jobba på hygglihgt friktionsfrit partierna emellan. Blockpolitiken är klar före valet och det är något som gagnar demokratin eftersom alternativen är klara att ta ställning på valdagen. Vi kommer slippa korridormygel med valresultatet efter valet.
6 december 1917 är Finlands självständighetsdag.
Lenin hade före den ryska revolutionen talat om alla folks oberoende.
Den Kejserliga senaten för Finland, hade efter februarirevolutionen tagit över alla regeringsbestyr i Finland (jag vet inte om den bytte namn och tog bort ”Kejserliga” när Kejsaren abdikerade 23 februari 1917).
Pehr Edvind Svinhufvud, 1917 chef för Kejserliga senaten för Finland, utropade Finlands självständighet och åkte till St Petersburg och tog personligen Lenin i hand på Finlands självständighet.
31 december 1917 ratificerades Finlands självständighet av den ryska Bolsjevikregeringen och 4 januari 1918 godkändes självständigheten av parlamentet/duman. Därefter följde erkännande från resten av världens länder.
De gränser som Lenin och därmed Sovjetryssland gav Finland, är de som återfinns på kartan ovan. De gällde fram till Vinterkrigets slut och Moskvafreden 1940.
Vi ska vara glada för att vi bara fick motboken efter vår folkomröstning 1922 om rusdrycksförbud med tanke på vad det amerikanska alkoholförbudet gjorde för att skapa maffia, kriminalitet och vitt spridd korruption bland politiker, poliser och domstolar. Och på det hela misstro mot rättsstaten.
Dessutom brukar det sägas att förbudstiden gjorde att folk började dricka starkare rusdrycker än tidigare eftersom de svagare helt enkelt var svårare att dölja och transportera. Mer sprit och mindre öl alltså. Och med sämre och i bland rent av farlig kvalité eftersom sprit maskerades till teknisk sprit med en massa tillsatyser (brännvin maskerades till träsprit).
När rusdrycksförbudet försvann återkom bara hälften av bryggerierna, småskaligheten försvann och detta är förklaringen till de smaklösa amerikanska ölen (nåja, det har blivit bättre sedan 80-talet).
Om man funderar vidare kring vår pågående ”förbudstid” för narkotika så återfinns mycket av samma problematik. Det skapar kriminella gäng (maffia), korruption och sliter hårt på rättsstaten. Och det leder till starkare droger, dessutom av mer osäker och ibland ännu farligare kvalité. Bara det faktum att i Sverige röker folk hasch i stället för marijuana, men i Holland röker folk oftast den svagare marijuanan tyder på att vår mer repressiva narkotikalagstiftning av amerikansk typ leder till att starkare droger används som ett direkt resultat av den restriktiva politiken.
I dagens morgonsoffa i SVT 1 satt miljöpartiets f.d. språkrör, Birger Schlaug, och ondgjorde sig över Obamas unämning av Hillary Clinton till utrikesminister. Det skulle blir provokationer mot Ryssland och upptrappning till storkrig i Afganistan och Pakistan menade Schlaug.
Jag hade väntat mig att det skulle dröja tills några månader efter att han tillträtt som president i slutet av januari 2009, alltså ungefär till påsk, innan den svenska vänsterns kärlekshistoria med Barack Obama skulle börja ta slut, men det kom redan en och en halv månad innan Obama ens tillträtt som president.
Det kommer bli som vanligt, eftersom Obama trots allt inte är något europeiskt vänsterskägg. Vänstern kommer att hata Obama eftersom man i grunden hatar USA. Och detta hat bygger på att landet är stort, inflytelserikt och en blandekonomi med lägre skattetryck än Sverige.
Från 2010 vill Växjö ”Universitet” och Högskolan i Kalmar tillsammans bli Linnéuniversitetet. En kommitté har fått i uppdrag av regeringen att genomfölra sammanslagningen. Och den har fått 60 miljoner kronor.
Vad är detta för dumheter? 60 miljoner av skattebetalarnas pengar för att slå ihop något som inte ska slås ihop – båda utbildningsställena ska ju fysiskt bli kvar i Växjö och i Kalmar.
Nu på morgonen ser jag att även Ekot tar upp Sydafrikas AIDS-problem. Man kan ju undra om de hade undvikit att peka ut de skyldiga för de gånga årens idiotiska politik om landet varit styrt av ett katolskt högerparti?
Och det verkar som jag skrev i förra inlägget att den nuvarande presidenten och hälsoministern tillhör den delen av världen som tycker att vetenskap och beprövad erfarenhet ska styra sjukvården. Gott så. Men jag är orolig för vad ANCs ordförande Jacob Zuma ska ställa till med, mannen som tycker att det inte är någon fara att ha oskyddad sex med en HIV-smittad eftersom han ”duschade efteråt”.
Det har ju länge varit känt att Sydafrikas förre president Tabo Mbeki förnekade sambandet mellan HIV och AIDS och att hans hälsominister Manto Tshabalala-Msimang förespråkade citronjuice, vitlök och afrikansk potatis mot HIV.
En Harvardstudie som publicerats i ”Journal of Acquired Immune Deficiency Syndromes” uppskattar nu att 330.000 sydafrikankaner dött i onödan i AIDS eftersom lamndets ANC-regering föresenade användandet av bromsmediciner.
Det var under president Thabo Mbeki (utbildad ekonom) och hans hälsominister Manto Tshabalala-Msimangs styre som de 2000-2005 vägrade delta i de program med billiga bromsmediciner som de fattigare grannländerna Botswana och Namibia deltog i.
Läkemedlet bromsade utveckling av AIDS och minskade risken för spridning av HIV från gravida mödrar till deras barn. I Sydafrika fick bara 23 procent läkemedlet, medan 70 procent fick det i de fattigare grannländerna Botswana och Namibia. Enligt Harvardrapporten ledde detta till att 330.000 dog av AIDS och att 35.000 barn föddes med HIV.
Den Sydafrikanska ANC-regeringen har inte kommenterat rapporten, men Mbekis talesman Mukoni Ratashitanga sa att: ”det finns ingenting sådant som Mbekis politik, det finns bara den Sydafrikanska regeringens politik”.
Vad skulle man göra med sådana politiker och ett sådant parti i väst? 65 procent i nästa val? Skulle inte tro det.
Dock kan man ju tillägga att som en konsekvens av att Mbeka tvingades bort från presidentposten av ANC tidigare i höst så har den nya presidenten Kgalema Motlanthe bytt hälsominister. Bedömare räknar dock med att ANCs ordförande Jacob Zuma tar över presidentposten någon gång under 2009. Zuma har kommenterat att han haft oskyddat sex med en HIV-smittad kvinna med att han duschade efteråt.