Kategoriarkiv: Demokrati

Det är helt ok om Saudiarabien inte gillar Sverige

Det är egentligen inget stort problem att en av världens vidrigaste diktaturer – Saudiarabien – inte gillar Sveriges agerande.

Det är ju mer att regeringen verkar så tagen på sängen av konsekvenserna av sitt agerande, att den förödmjukats i Arabförbundet, att inte ens det av Sverige nyss erkända Palestina stödde Sverige i Arabförbundet. Det är inte diplomatiskt skickligt. Detta tillsammans med att man talat vitt och brett om en egen självständig linje – gentemot EU, USA och NATO får man förmoda. Att man säger att argumentet för denna självständiga linje är att man ska vara en moralisk stormakt och kunna medla i konflikter. Och så gör man sig ovän med både Israel och Arabförbundet. Reaktionerna har inte varit förväntade.

Så… regeringen har inte riktigt koll vad den håller på med. Och det är naturligtvis inte bra. Förödmjukelsen i Arabförbundet är inget egentligt problem, utan visar mer att det är en diktaturklubb. Men vad den senaste veckan visar är att vi verkligen inte borde distansera oss från EU, USA och NATO, utan att det bara är genom att agera gemensamt inom de ramar som främst EU ger som vi kan se till att arbeta effektivt för våra värden och intressen utan att vi som litet land drabbas. Så det som hänt är ett sammanbrott för den naiva självständiga utrikespolitiken där vi drömmer om FN och fina medlarroller.

226 vallokaler ligger utomlands

Här är samtliga svenska vallokaler utomlands utsatta på en världskarta. På votesverige.se finns den i interaktiv form. Det är bara att klicka på en vallokal så får man upp adress, kontaktuppgifter och öppettider för röstmottagning. Gå nu och rösta även om du befinner dig utomlands under valet!

Bara c och m uppmärksammar murens fall

Jag har precis kollat på samtliga sju riksdagspartiers huvudhemsida, dels startsidan och dels där man hittar pressmeddelanden. Bara centern och moderaterna väljer att som huvudinformation ha något som uppmärksammar 1900-talets viktigaste fredliga förändring i vår världsdel – murens fall 9 november 1989.

Socialdemokraterna nämner det i förbigående när de informerar om seminariet som hölls till f.d. partiledaren Ingvar Carlssons 75-årsdag och som Mona Sahlin ledde.

Övriga partier har varken något som uppmärksammar murens fall på sin startsida eller något pressmeddelande med någon kommentar. Detta är ynkligt.

Heja ÖIS – ner med Svenska Fotbollsförbundet!

Svenska fotbollsförbundet har bötfällt fotbollslaget Örgryte från Göteborg för att de brutit mot reglerna och tillåtit ett ”anstötligt budskap” på läktaren.

Det anstötliga budskapet var ”Free Dawit Isaak – Imprisoned in Eritrea since 2001″.

Var Svenska Fotbollsförbundet anser är i princip att de är neutrala till frågan om demokrati eller diktatur. Demokrati finns inte utan yttrandefrihet. Som bekant håller sig demokratier inte med samvetsfångar, d.v.s. politiska fångar.

Folk som tolkar regler på det här sättet är sådana som skulle vrida på gaskranen om det bara stod så i reglerna. Fy fan.

Mitt AIK-hjärta finns i dag hos min kära morfars favoritlag Örgryte.

Jag önskar att alla svenska supporterklubbar nu ställer upp på Örgryte och samlar ihop till deras böter på 10.000 kronor. Och att varenda supporterklubb ställer upp och solidariskt bryter mot dessa skitregler i varenda tifo resten av säsongen.

Jag säger bara ”Free Dawit Isaak – Imprisoned in Eritrea since 2001″!

Heja Örgryte!

Stortingsval i Norge

Om knappt en vecka är det val till Stortinget i Norge och vänsterregeringen sitter då löst.

Det finns likheter med det svenska valet 2006 – arbeiderpartiet (socialdemokraterna) kampanjar under devisen ”Alla ska med”. Varje medietränad arbeiderrepresentant upprepar detta vid varje mikrofon som en duracellkanin. Den känner ni igen. Men sedan är det rätt olikt.

Vänstern består av sossar kommunister och centerpartiet (oreformerade). De samregerar, men har haft problem med sjukskrivningar i regeringen, två ministrar har sjukskrivit under mandatperioden för att det var jobbigt på jobbet. Men det är en trend som den förre norske statsministern från kristdemokraten, Kjell Magne Bondevik startade när han sjukskrev sig p.g.a. utbrändhet.

Justitieministern har haft polisfacket på halsen och näringsministern har bråkat med Norges motsvarighet till Stenbeck om en företagsaffär och blivit beslagen med att inte ha koll på läget och därefter medialt hunsad av finansmannen som passade på att göra narr av henne – i TV – genom att härma hennes tidigare utfall. Stor underhållning. Och hälsoministern, som agerat mot alternativ-”medicinen” har samtidigt skickat sin egen son till en helare för att ”ingen annan (i den offentliga vården) kunde bota honom”. Också en historia med klart underhållningsvärde.

Fler skillnader är att det inte finns någon borgerlig allians. Höyre, som är Norges moderater, pressades i helgen på besked om de ville samregera med fremskrittspartiet och senare kom samma krav på besked från kristdemokraterna. Två partier som sins emellan inte kan tänka sig att samregera. Det finns faktiskt en möjlighet att den borgerliga osämjan (De räknar fremskrittspartiet som borgerligt – fråga mig inte varför – i min värld är de bara populister med allt åt alla på programmet, sänkt skatt och satsningar på allt. Och minskad invandring. Nåja.) kan leda till att det blir en socialdemokratisk minoritetsregering trots borgerlig majoritet i stortinget.

I grunden kan alltid den norska oppositionen lova det mesta med oljefondens reserver, medan den sittande regeringen vet att ta hänsyn till vilken inflationsbrasa det skulle vara. Så har det varit i alla de senaste valen. Och majoriteten i stortinget har skiftat i varje val. Lite som i lokalpolitiken i Stockholm. Skifte vid varje val.

Ingen föreföll att diskutera det viktigaste problemet – att en öl kostar 83 svenska kronor i en enkel bar. Det är dubbla priset jämfört med i Sverige och fyrdubbla priset jämfört med vad en godare öl kostar i Belgien. Skärpning Norge!

Anna Odell Nelly Bly wannabe?

Anna Odell fick likhet inför lagen

Anna Odell, konstfackeleven som fejkade en psykos och ett självmordsförsök och filmade det hela och kallade det för konst blev i går fälld för våldsamt motstånd och oredligt förfarande.

Vänstern, företrädd av Aftonbladets kulturredaktör, Åsa Linderborg, (hon som nyss släppte igenom den famösa artikeln som påstod att Israeliska armén sköt palestinier för att kunna sälja deras organ) och Dagens Nyheters kulturredaktör, Maria Schottenius, (hon som i våras släppte fram Andreas Malms påhittade anklagelser mot Johan Norberg och sedan förvägrade Norberg replik), tycker att om något görs i konstens namn så gäller inte lagen. Undrar om de tycker så om rattfyllor. våldtäkter och mord i konstens namn. Skulle inte tro det. Men de kan inte separera det faktum att de delar Anna Odells kritik av samhället från att hon bröt mot lagen. Men sådan är vänstern. Ändamålen helgar medlen. De kräver således domstolar som inte dömer vänsteraktivister efter samma lagar som alla oss andra. Likhet inför lagen någon? Men det är som vanligt med vänstern, några är med jämlika än oss andra.

Dock, jag måste säga att det Anna Odell Gjorde är moraliskt försvarbart, även om det ska dömas enligt lagen. Wallraffande, som man skulle kunna klämma in Odells fejkade psykbräjk (fonetisk stavning av låneord borde bli allmän lag), kan fylla en viktig funktion, men ställer inte den Wallraffande över lagen. I varje fall inte så som tingsrätten dömde, och det är bra. Det utdömda straffet är inte heller särdeles hårt och ur Anna Odells synvinkel väl värt sitt pris, med tanke på att hon, som en konsekvens av att hon uppmärksammats och lagförts, nu tillhör den minoritet med name recognition i kulturvärlden. Förmodligen en bra investering. Vi skattebetalare som betalat för polis-, och psykologiinsatserna, samt rättegångskostnaderna (minus 2500:-) får hoppas på att hon snabbt börjar tjäna in till värnskatt.

Om något så ser jag en liten svag parallell till världens första grävande journalist, amerikanskan Nellie Bly.  1887 fejkade hon ett psykbryt och såg till att bli tvångsinlagd på Blackwell Island Asyl för sinnessjuka i New York. Efter en tid där kunde hon avslöja många av de grava missförhållandena som rådde där i tidningen The New York World, där hon var journalist. Ett hjälteavslöjande.

Anna Odell avslöjade väl inget nytt eller förfärligt med sin aktion. Inget övervåld och överlag inget otillbörligt. Hon lyckades bara uppmärksamma sig själv och det redan kända faktum att psykisk sjukdom är svårhanterat och svårbehandlat. Gott så.

Jag undrar om Anna Odell känner till Nelly Bly. Någon som vet?

Obama i Ghana i Bushs anda

President Obama avslutade just sitt tal till i Ghanas parlament i Accra. Det var ett tal i Georhe W Bushs anda, han t.o.m. hänvisade till Bushs engagemang för att bekämpa AIDS i Afrika och lovade att fortsätta den framgångsrika politiken.

Till skillnad från denna resas första stopp i Moskva kom Obama inte till Accra för att be om ursäkt och nollställa relationerna. Han var tydlig när det gällde demokrati, korruption och afrikanernas eget ansvar för sin egen framtid. Bl.a. tog han upp att en fungerande demokrati kräver fredliga maktskiften och att när så sker är det lika mycket minoritetens förtjänst som majoritetens.

Han talade om hur han önskade att Ghana kunde bli matexportör och att USA behövde öppna upp sin marknad för import för att detta ska kunna ske.

Han lovade att USA skulle vara en god partner till alla de som jobbar för demokrati och stabila institutioner. Han uppehöll sig mycket i talet kring frågan om korruption i samhället och statsförvaltningen. Och, till min förvåning, poängterade han att bistånd i sig inte kan lösa ett lands utvecklingsproblem och att syftet med bistånd är att det inte längre ska behövas.

”Afrika behöver inte starka män, Afrika behöver starka institutioner”

…sa Obama under talet och fortsatte med att de som har makten inte ska ägna sig åt att ändra konstitutionen så att de kan behålla makten.

Obama valde att besöka just Ghana för att han ser landet som en demokratisk förebild, där regeringsmakten skiftat åt båda hållen på demokratiskt och fredligt vis. Han valde inte att besöka det största eller strategiskt och ekonomiskt viktigaste landet i gammal realpolitisk anda, utan ett land som han såg som en demokratisk förebild. Detta om något är ett erkännande av att George W Bushs idealistiska utrikespolitik faktiskt, bärs vidare av Obama, i varje fall i Afrika.

Om Obama driver denna linje och får med sig den demokratiska amerikanska kongressen på en sådan linje, då har han mitt fulla stöd. Men då krävs också att han slutar be Ryssland om ursäkt genom att ”nollställa” relationerna efter att Ryssarna invaderat och brutit loss två regioner ur ett självständigt granland med internationellt erkända gränser. Ryssarna borde vara de som bad om ursäkt och nollställde relationerna. I varje fall i min värld.

Updatering

Nu ska Obama efter sitt tal i Ghanas parlament besöka det gamla svenska slavfortet Cape Coast Castle. Det ska bli intressant att se om detta rapporteras i media. CNN nämnde att det var byggt av svenskarna. Undrar om svensk media skriver om detta.

Iran: ”väst ska inte lägga sig i”

Den iranska regimen har under söndagen uttalat att vad som sker är västs fel och att väst inte ska lägga sig i. Som bekant stryper de mediaflödet både inom landet och för utländsk media.

Länder som anklagar utlandet för situationen i landet och stryper mediaflödet är regelmässigt länder som har egna hemmagjorda problem, bl.a. med sanningen. Bl.a. kallas demonstranterna i iransk media för terrorister.

Eftersom den Iranska regimen stryper informationen, tänkte jag motverka det.

CNN visade i natt flera brutala amatörfilmer från demonstrationerna, som lagts upp på YouTube, inifrån Iran. Eftersom CNN valde att visa dem efter varningar till föräldrar och känsliga personer så varnar jag också. I filmen härunder syns, enligt CNN, en kvinna som heter Neda blödande avlida av skottskador hon fick under protesterna mot regimen. 

Titta inte på filmen om ni är känsliga.

Om ni inte kan se filmen här ovan så klicka här.

Jag tycker väst lägger sig i för lite, alla människor ska kunna få leva i ett demokratiskt land där man får demonstrera utan att bli skjuten.

SIDA: ”svårt att visa på långsiktiga effekter”

Biståndsindustrin vill ha dina skattepengar. De behöver pengarna bl.a. för att finansiera sina jobb i just biståndsindustrin. I SIDA. Och i alla de av SIDA finansierade GONGOSarna.

I maj medgav biståndsminister Gunilla Carlsson att vi inte vet om biståndet på 34 miljarder kronor faktiskt gör någon nytta. Det har aldrig riktigt utvärderats helt enkelt. Något märkligt kan tyckas med tanke på att Sverige fick sin första biståndsbudget i början på 60-talet, d.v.s. för snart 50 år sedan.

Någon vän av ordning kanske skulle tycka att detta var ett verkligt verkligt stort problem. Att spendera 34 miljarder av våra skattepengar utan att ens utvärdera om det gör nytta. Någon sådan vän av ordning har inte jobbat på SIDA sedan organisationen grundades som NIB 1962. Men hur svårt kan det vara?

Nu har SIDA låtit göra en SIFO-undersökning som visar att åtta av tio svenskar

”anser att internationellt stöd kan medverka till utveckling och fattigdomsbekämpning”.

Alltså…, den organisation som inte sedan 1962 utvärderat eller kunnat påvisa biståndets förmåga att ”medverka till utveckling och fattigdomsbekämpning” vänder sig nu till de som vet ännu mindre för att få stöd för den tes de själva inte kunna visa på betald arbetstid sedan 1962. D.v.s. argumentet för att vi ska spendera 34 miljarder av våra skattepengar är att allmänheten tror att biståndet gör nytta – något som organisationen som sköter biståndet (SIDA) – inte någonsin kunnat påvisa.

Generaldirektör, Anders Nordström, skriver om SIFO-undersökningen på SvD Brännpunkt. Han är en hederlig man så han medger bl.a. att

”vi har svårare att visa på de långsiktiga och bredare effekterna”.

/___/

”…fyra av fem svenskar är medvetna om allvaret [i den globala ekonomiska krisen] och svarar att krisen påverkar fattiga länder på ett negativt sätt.”

Rubriken på debattartikeln är ”Starkt svenskt stöd för biståndet”, det kunde av innehållet att döma lika gärna varit ”Biståndet troligtvis meningslöst” eller ”Den globala utvecklingen viktigare för u-länderna än biståndet”. Men sådan blev såklart inte rubriken.

Sedan tycker jag alltid att myndigheter inte ska använda sin budget för att opinionsbilda för sin egen budget. Det är ett sätt att ge ena sidan i en politisk debatt offentligt stöd mot den andra, hur demokratiskt är det? Sådant borde lämnas åt bananrepubliker och halvfascistoida stater.

När ska vi sluta att behandla u-länderna som omyndiga stater? När ska vi ge dem frihandel? Det är mina frågor i sammanhanget.

*Biståndsindustrin = de människor som försörjer sig på att jobba med offentligfinansierat bistånd, omkring 10 000 svenskar har detta som sysselsättning. Som jämförelse har SAAB automobil omkring 4700 anställda i Sverige.

Fredrik Segerfeldt skriver också om debattartikeln här.

Dags för ödmjukhet…

Ibland får man intrycket att en del politiker ser sig som guds representanter här på jorden.

Det kan vara konservativa högerpolitiker som vill bestämma hur vi inte ska få leva våra liv vad gäller partner, giftemål och sprit och knark.

Det kan vara radikala vänsterpolitiker som vill bestämma hur vi ska leva våra familjeliv efter deras jämställdhetsideal, eller hur vi ska ha det på jobbet oavsett vad vi är överens med arbetsgivaren om. Och tyvärr till detta – Speciellt i Sverige – är lika verklighetsfrånvänt mot en narkotikapolitik som bygger på att minska dess skadeverkningar som amerikanska konservativa och svensk höger.

Dessa prussiluskor och paternalister i alla partier borde bli lite mer ödmjuka när valdeltagandet är 43,8 procent.

Om man i stället för att räkna ut partiernas stöd i procent av antalet röstande, räknade ut partiernas stöd i procent av antalet röstberättigade får man nämligen en helt annan bild.

v 2,4%

s 10,6%

mp 4,7%

jl 1,5%

pp 3,0%

kd 2,0%

fp 5,8%

m 8,0%

c 2,4%

övriga (främst sd och fi) 2,4%

sofflocket 56,2%

Bloggaren Dick Erixon har siffrorna sammanställda här.

Det finns många som tolkat det låga valdeltagandet som dåligt stöd för EU, jag tycker det är en orimlig slutsats. Det låga valdeltagandet bör i stället ses som ett resultat av att många vet att det är i europeiska rådet och ministerrådet som makten i EU främst ligger. Och där är det den svenska regeringen som representerar oss, och den utses som bekant genom riksdagsval.