Bilden är tagen två kvarter väster om Vita Huset, så nära man kan köra förbi med bil. Det var lite som om det varit landskamp i fotboll, folk tutade och hängde ut från bilfönstren och många bara stod mitt i korsningen. Väldigt upprymd stämning.
Ungefär två timmar efter att McCain erkänt sig besegrad och Obama hållt sitt segertal.
Nu har jag varit i Virginia i 2 1/2 dag och jag kan konstatera att Obama dominerar här. Jag har åkt bil från Washington Dulles Air Port till Norfolk. På vägen ner passerade jag Fredricksburg, Richmond och Hampton. Det var betydligt fler bilar med Obama-märken än med McCain-märken. Det var betydligt fler små valplanscher med Obama än med McCain längs med vägarna och utanför husen. Många barar och caféer med Obama-skylt i fönstret, men jag har bara sett ett enda ställe där McCain förekommit och det var Leesburg (en trevlig gammal liten stad för övrigt) där en biker-bar hade ett Veteranes for McCain-märke i baren.
Allt detta säger väl en del om vem som har de entusiastiska supprortarna på sin sida i dett val. Jag har dock hört folk här säga att McCain-supportrarna inte lika gärna skyltar med sina åsikter, så Obamadominansen kan vara något skev. En vän till mig hade träffat en demokrat som höll på med canvassing (dörrknackning för att fråga om stöd och t.ex sätta upp en valplansch på gräsmattan framför huset) och denne hade sagt att de hus som inte hade någon plansch på gräsmattan det var de som var McCain-supportrar. Men kandidater vars supportrar vil dölja vem de stödjer brukar inte vinna. Doch är ju inte mina spaningar på något sätt statistiskt signifikanta utan bara spaningar utefter resvägen och kommentarer av amerikaner jag talat med här.
Men sedan kommer det till det där med pengar och som väl alla vet vid det här laget så har Obamakampanjen ett massivt övertag vad gäller ekonomiska resurser. Det märks bl.a. genom att jag hört åtskilliga reklaminslag på radion för obama, men inte en enda av McCain. Och Virginia är en swing state i detta val så McCain borde vara närvarande här.
Jag och Tanglewood såg just detatten mellam McCain och Obama. Mitt intryck var att McCain var ovanligt nervös, men i stort sett fick fram vad han ville ha sagt. Delvis så utspelade sig debatten på McCains planhalva så till vida att diskussionerna oftare handlade om McCains politik än om Obamas. Men Obama höll sig lugn och stabil på ett presidentlikt sätt under debattens gång.
McCain, som ligger under i opinionsundersökningarna, lyckades inte vända presidentvalets dynamik med den här debatten, även om Obama flera gånger meddelade att han höll med McCain.
Oavsett vem som var den relativa vinnaren så var det en saklig, lågmäld och civiliserad debatt. Det betyder i praktiken att Obama vann debatten, eftersom McCain är tvungen att vinna den för att vända sitt underläge i opinionen.
Mitt tips är att Obama blir USAs näste president. Nu måste han göra stora misstag och drabbas av Bradley-efekten för att inte vinna.
Aftonblades gamle nestor på ledarredaktionen, Olle Svenning, ägnar söndagens ledare åt finanskrisen. han skriver bl.a. att ”Det är hög tid att svskaffa ”Wall Street-socialismen””. Och det håller jag med om. Att tvinga marknaden att ge lån, eller för stora lån, till kunder med svag kreditvärdighet medför bara att man bäddar för just en kreditkris. Det är vad de gjort i USA genom Community Reinvestment Act.
I Sverige har statliga SBAB gjort något liknande. Nu får samma politiker som drivit fram detta skörda sin draksådd. Skyldiga är Carter, Clinton (då understödd av dåvarande advokaten Obama) och Bush. De ville tvinga bankerna att ge krediter som de annars inte skulle ha gett. Någon slags socialpolitik genom bank-, och kreditmarknadsregleringar snarare än genom beskattning. Men nu blir det skattebetalarna som likt förbannat får stå för notan såhär i efterhand.
Men Svening har ju som sin intellektuelle tvilling, Lars Ohly, många fel efter sitt enda rätt. Eller var sägs om denna Marxistiska utsaga:
I Storbritannien socialiserar Gordon Brown banker i en takt som påminner något om Attlee-regeringens demokratiseringar efter andra världskriget.
Vad Olle Svenning säger är alltså att de förstatliganden som Storbritaniens förste premiärminister efter andra världskriget gjorde var ”demokratiseringar”. Med det synsättet måste Nordkorea vara världens mest demokratiska land.
Statligt ägande är mycket farligare för ett lands utveckling än en relativt stor socialstat. Socialdemokraterna i Sverige, som Svenning jobbade för under Tage Erlanders tid, genomförde aldrig Efterkrigsprogrammet, även kallat 27-punktsprogrammet, efter förlustvalet i andrakammarsvalet 1948. Detta är minst lika avgörande för vårt välstånd som att den ursprunliga idén från 1976 om löntagarfonder aldrig genomfördes som planerat utan bara i en begränsad form. Storbritannien var från Attlés nationaliseringar av bl.a. gruv-, energi-, järnväg och flygindustrierna ”europas sjuke man” ända fram till att Thatcher med start 1979 återprivatiserade mycket av det som Attle hade förstatligat drygt 30 år tidigare.
När Svenning skriver om förstatliganden/nationaliseringar som demokratiseringar borde det betyda att socialdemokraterna, som han jobbat för, gjorde fel när de inte nationaliserade svensk industri efter kriget.
Under rubriken: ”Så går det när nyliberaler får styra” skriver Lars Ohly på SvD Brännpunkt om finanskrisen. Har har ett rätt och ett fel.
Rätt:
Det är inte giriga direktörer eller generösa bonussystem som orsakat finanskrisen.
-Bonussystemen är ett problem, men de är inte grunden till problemet, det är det faktum att det är OPM (Other Peoples Money) som hanteras som är problemet. Det personliga ägandet är svagt vilket bäddar för en direktörsekonomi där de som får bonusarna egentligen inte tar några risker eftersom de inte äger det de förvaltar. Detta bidrar till ökat risktagande eftersom vad direktörerna riskerar endast är sparken och en fet fallskärm. Går det illa för företaget är det inte deras agna livsverk som riskeras.
Fel:
Det är inte heller för låga räntenivåer.
-Jo delvis, det faktum att Fanny Mae, Freddie Mack p.g.a. sin semioffentliga status kunnat ge billigare lån har bubblan skapats.
Fel:
I stället handlar det om grundläggande fel i det ekonomiska systemet som förvärrats av marknadsfundamentalism och nyliberal ekonomisk politik.
-Community Reinvestment Act, som tvingar bankerna att ge lån till personer som annars inte skulle ha fått lån är politik och inte fri marknad.
Fel:
Till politikens skuld hör att den abdikerat till förmån för marknaden.
-Jag måste upprepa mig: Community Reinvestment Act, som tvingar bankerna att ge lån till personer som annars inte skulle ha fått lån är politik och inte fri marknad.
Fel:
Penningpolitiken skall skötas av en riksbank som uttryckligen inte får ta någon hänsyn till folkvaldas åsikter eller demokratiskt fattade beslut.
-USAs riksbank, Federal Reserve, är mindre oberoende än den Svenska riksbanken. Om en mer oberoende riksdbank är det samma som en mer nyliberal politik så är Sverige nyliberalare än USA. F.ö. så är den oberoende svenska riksbanken inte ett exempel på hur något inte är demokratiskt förankrat. Det är mer att se som en i raden av alla självständiga myndigheter vi har i Sverige. Demokratiskt beslutade, budgeterade och reglerade, men med avstånd till dagspolitik och makthavarnas ”åsikter”.
På följande demokratiska sätt styrs riksbanken;
vi väljer en riksdag, den utser elva ledamöter till riksbanksfullmäktige, de utser i sin tur de sex som ska sitta i direktionen och den som däri ska vara riksbankschef. Denna lösning är demokratisk och transparent. Reglerna och målen som riksbanken har att hålla sig till är dessutom beslutade av riksdagen. Allt detta går även att ändra demokratiskt.
Fel:
En stor och robust välfärdsektor är ett skydd mot spekulativt slöseri.
-Hade så varit fallet hade vi aldrigt upplevt kriser i Sverige. Dessutom har det största slöseriet i Sverige alltid varit offentligt. Det är bara staten som uthålligt kan slösa med pengar. Företag som gör så går förr eller senare i konkurs. På vilket sätt hade vi nytta av varvsstödet på 70-talet? Och vem stod för detta varvsstöd?
Fel:
En stark allmännytta med många hyresrätter till låga hyror är ett smörjmedel i ekonomin…
-Om detta hade varit sant så hade det varit enkelt och snabbt att få ett hyreskontrakt i centrala Stockholm, Göteborg eller någon av de större universitetsorterna. Alla vet att så inte är fallet.
Fel:
När staten minskar sitt ägande ökar spekulationsekonomins omfattning. Planerna på utförsäljning av SBAB och Nordea måste därför omedelbart avbrytas.
-Faktiskt inte bara fel utan exakt raka motsatsen. Det var SBAB som avskaffade topplånen över 75 procent av köpeskillingen och det var SBAB som började tillåta 95 procents belåning. Och det var de semistatliga företagen Fanny Mae och Freddie Mac som gav lån till icke kreditvärdiga låntagare i USA.
Fel:
Vi behöver starka offentliga aktörer på finansmarknaden. Det gemensamma ägandet av Nordea bör därför öka.
-För att göra vaddå? För att som SBAB bidra till att öka riskexponeringen för kreditsvaga låntagare?
I övrigt skulle jag bara vilja påpeka för kamrat Ohly att alla som inte är kommunister är inte ”nyliberaler”. De kan t.ex. vara socialdemokrater, kristdemokrater eller moderater. Eller republikaner eller demokrater.
I dag meddelade Göteborgs starke man, Göran Johansson att han avgår som gruppledare för socialdemokraterna i kommunstyrelsen. I Pressmeddelandet säger han rakt ut att det är för att kringgå demokratin:
Jag vill ge efterträdaren gott om tid inför nästa val, säger Göran Johansson.
I mars tidigare i år skrev GP om SOM-institutets undersökning som visade att:
Mellan fem och sju procent av dem som gav Johansson sin röst valde alliansen i riksdagsvalet.
Det är rent väljarförakt att avgå mitt i en mandatperiod för att ”ge efterträdaren gott om tid”. Göran Johansson valdes av väljarna i Göteborg för att leda kommunen fram till nästa val (han meddelade inget annat), nu när han avgår så kommer hans efterträdare utses på ett internmöte i socialdemokraterna i Göteborg 17 november. Hur mycket demokrati är det jämförelsevis?
Göran Johansson är givetvis inte den förste som gör på detta väljarföraktande sätt.
Tage Erlander avgick mitt i en mandatperiod så att Olof Palme kunde utses internt av socialdemokraterna till att bli hela Sveriges statsminister mitt i valperioden 1969, så att han skulle få ”gott om tid inför nästa val”.
Ingvar Carlsson avgick mitt i en mandatperiod så att Göran Persson kunde utses internt av socialdemokraterna till att bli hela Sveriges statsminister mitt i valperioden 1996, så att han skulle få ”gott om tid inför nästa val”.
Göran Persson hade dock den goda smaken att avgå efter en valförlust, ta sitt ansvar och sätta igång en anständig process för hur man kandiderar till det högsta politiska ämbetet. Mona Sahlin är den första socialdemokratiska partiledaren sedan Sverige fick allmän rösträtt som tillträtt i opposition för att kandidera till det högsta ämbeten inför väljarna i nästa val. Och det ger henne demokratisk legitimitet.
Med anledning av förra bloggposten så undrar jag var allt vänsterhat kommer från. Hur kommer det sig att även SSUare håller sig med och har förakt av det slag som de ger uttryck för i sitt pressmeddelande med anledning av terrorattentatet mot Svenskt Näringdsliv, d v s den avsiktliga förgiftningen av personalen på Svenskt Näringslivs kontor.
För det är ett terrorattentat att medvetet matförgifta någon. Och gör man det p.g.a. vad denna representerar i politisk mening, så är det ett politisk terror. Och detta ”skojar” SSU Stockholm, och dess ordförande Emma Lindqvist (bilden), med och erbjuder rosor till terroristerna, bara de tar på sig attentatet så att SSU får veta vilka de ska ge rosorna till. Och så avslutar de med kommentaren:
-Vi stödjer självklart inte sådana här metoder, kapitalismen skall avskaffas utan biologisk krigsföring. Men sjuka practical jokes som detta måste uppmuntras med lite blomster säger Emma Lindqvist, ordförande i SSU Stockholm.
SSU Stockholm är emot, men vill ändå uppmuntra det hela. Två stolar någon? Fan de tycker att politisk terrorism i form av medvetet matförgiftande av upplevda politiska motståndare är att betrakta som ett ”practical joke”.
Kanske regeringen inför valet 2010 ska se till att skydda sig så att de inte råkar bli utsatta för practical jokes i slutet av valrörelsen utförda av terrorister påhejade av SSU? Det hela är så obegripligt.
Hur kommer det sig att ungdomsförbundet till det parti som styrt Sverige i 65 av de senaste 76 åren tycker så om vårt samhälle? Är det ideologin som SSU håller sig med som de inte klarar av att tygla? Eller är de bittra för att deras moderparti på 65 år inte påverkat utvecklingen till att ens vara i närheten av vad dagens SSU vill?
Den nya SSU-devisen: ”Vi håller inte med om vad ni säger, och vi är beredda att matförgifta er för era åsikters skull.”
Någon med ett bättre förslag?
DN läser inte min blog… – gråt och förtvivlan… :-), men det borde de göra!
I dagens DN KULTUR tar Lisa Irenius upp den Estinska socialdemokraten Marianne Mikkos förslag om att reglera och registrata bloggandet. Hon skriver:
Det så kallade ”lagförslag” som får bloggarna att gå i taket är inte ens i närheten av att bli verklighet. Europaparlamentet har inte makt att initiera lagstiftning i EU. Texten i fråga kommer att lämnas till EU-kommissionen, och om det sedan blir lagstiftning är vägen dit både lång och krokig och inbegriper inte minst 27 nationella viljor.
Detta antyds av vissa skribenter, ingen väljer att göra det tydligt för läsarna.
/—/
Är det konstigt att man för diskussioner kring lag och etik i bloggvärlden? Att man bekymrar sig över hur människor som utsätts för förtalskampanjer ska få upprättelse? Att man tycker att det är problematiskt att vissa företag tjänar pengar på det innehåll bloggarna genererar, utan att bloggarna får någon ersättning?
Bloggar behöver – och bör – vara fria. Men det är ingen anledning att ignorera problem som faktiskt finns.
/—/
det bär emot att prata om bloggosfären som en enda röst, men jag har dessvärre inte hittat någon där som tycker annorlunda. Och jag har verkligen letat.
Dena blogg är uppenbarligen för liten och okänd för att läsas av den som ”verkligen letat”. Jag skrev om hur det förhöll sig med den Estinska socialdemokraten Marianne Mikkos bloggregistreringsförlags legala status tidigt när diskussionen kom upp i bloggvärlden via HAX och sedan ut i gammelmedia.
Här kan ni läsa vad jag skrev den 25 juni om bloggregistreringsförslagets legala status.
Samt här efterföljande inlägg den 25 juni om den svenska Europaparlamentarikern Christoffer Fjellners kommentar kring ärendet.
Och här från den 27 juni om meddelarskyddsaspekterna av bloggregistreringsförslaget.
Och till sist blir jag ju nyfiken på om den här bloggen klarar de rätt rimliga kraven på redlighet i tangentföringen som Lisa Irenius på DN-KULTUR skriver om? Det är en högst relevant diskussion hon efterfrågar och jag vill inte föregå med dåligt exempel.
Som en avslutande binyhet till att USA:s utrikesminister Condolezza Rice i dag besöker Libyen som en del i de upptinade relationerna på senare år läser jag följande längst ned i Ekots nyhet:
… i våras utvisade Sverige den libyske regimkritikern Mohamed Adel Abu Ali efter att han fått avslag på sin asylansökan. Abu Ali greps när han landade i Libyen och två veckor senare fick hans familj besked om att han avlidit i fängelset.
Det politiska mordet på Mohamed Adel Abu Ali rapporterades av Aftonbladet här. Den svenska staten har alltså agerat hantlangare för tortyr och ett politisk mord. Den här gången utan hjälp av USA.
Ansvaret för detta måste utredas, och utkrävas. Och Libyen ska hållas kort även om de tagit sig upp en pinnhål sedan de blivit en aningen rimligare vad gäller kärnvapenprogram och stöd till terroristorganisationer. Det finns grader i helvetet, men det är fortfarande i helvetet.
För 69 år och nio dagar sedan undertecknades Molotov-Ribbentroppakten mellan Sovjetryssland och Nazityskland den 23 augusti i Moskva. En dryg vecka senare, tidigt på morgonen 1 September gick Nazityska trupper över gränsen till Polen. Sovjetryssland anföll Polen den 17 September. Den 27 September faller Warszawa för Nazityskland.
Den 29 september kapitulerar Polen till Nazityskland OCH Sovjetryssland som delar upp landet mellan sig enligt avtalet som Stalin och Molotov skrev under 28 september 1939, och Polen upphör en andra gång att existera (första gången var 1795 efter Polens tredje delning).
Kriget började som en direkt följd av Molotov-Ribbentroppakten. Finnarna och esterna kallade den för djävulspakten.
Det är viktigt att vi inte glömmer att andra världskriget i Europa började p.g.a. en pakt mellan en nationalsocialistisk och en kommunistisk diktatur. Sovjetryssland var allierat med Nazityskland under andra världskriget när:
Under alla dessa krigsföretag gällde Molotov-Ribbentroppakten mellan Sovjetryssland och Nazityskland. Sovjetryssland försörjde Nazityskland med olja och andra råvaror under samtliga Nazityska krigsföretag ovan.
Efter andra världskriget skaffade sig Sovjetryssland ungefär de gränser som överenskommits med Nazityskland i Molotov-Ribbentroppakten, bortsett från Finland.