Kategoriarkiv: folkpartiet

Borgerliga partier som gör upp med s straffas av väljarna i nästkommande val

Såhär går det för borgerliga partier valet efter att de gjort upp med socialdemokraterna separat, eller har spräckt en borgerlig regering. En enad borgerlighet som gör upp med socialdemokraterna som till exempel pensionsöverenskommelsen är något annat eftersom alla då gjort upp med s.

1978 – Centern spräcker den borgerliga regeringen på kärnkraftsfrågan.
Resultat: -6 procent för c i valet 1979

1981 – Den underbara natten. C och fp gör upp om marginalskatterna med s bakom ryggen på sin koalitionspartner m som då lämnar regeringen.
Resultat: -2,6 procent för fp och -4,7 procent för c i valet 1982

1990 – Fp gör upp med s om århundradets skattereform.
Resultat: -3,1 procent för fp i valet 1991

1995 – C inleder ett ekonomisk-politiskt samarbete med s som bland annat resulterar i den nya budgetreglerna.
Resultat: -2,5 procent för c i valet 1998

Både c och fp skulle alltså från sitt nuvarande valresultat riskera att hamna under fyraprocentspärren i nästa val om de gör upp med s. Eftersom vi får utgå från att de gärna vill undvika det så blir det nog till att mästerförhandlaren Löfven visar vad han går för. Och som ni ser så spelar det inte någon roll om själva uppgörelsen sedan visar sig vara så bra att övriga borgerliga partier efteråt ställer sig bakom politiken, så som de gjort vad gäller århundradets skattereform eller det nya budgetreglerna (som s däremot naggade i kanten i höstas tillsammans med sd, mp och v).

Björklund vill införa menlöst skråväsende

Vi har platsgaranti på lärarutbildningarna. Lärarutbildningar där de sedan delar ut tentalösa poäng. Nu ska dessa ”behöriga” lärare få ett eget skråväsende eftersom utbildningsminister Jan Björklund föreslår att endast behöriga lärare ska kunna få fast anställning.

Det innebär även att en skola inte ska kunna anställa Bill Gates som lärare i DOS-programmering. Vilket trams.

Jag talade med en borgerligt sinnad, men opolitisk, tjänsteman på utbildningsdepartementet och fick, när jag påpekade vilket trams jag tyckte detta var, kommentaren: ”Jag vet, men det låter bra om man inte tänker efter”.

I övrigt kan man ju undra om Björklund verkligen tänker bli överrock åt alla Sveriges rektorer, då han uppenbart inte betror dem med att själva besätta lärartjänsterna på sina respektive skolor. Statlig skola nästa. Och minskad frihet för friskolorna.

Vilket trams.

Länk till tramset finns här och här.

Ingerö nämner frågan här.

Bara c och m uppmärksammar murens fall

Jag har precis kollat på samtliga sju riksdagspartiers huvudhemsida, dels startsidan och dels där man hittar pressmeddelanden. Bara centern och moderaterna väljer att som huvudinformation ha något som uppmärksammar 1900-talets viktigaste fredliga förändring i vår världsdel – murens fall 9 november 1989.

Socialdemokraterna nämner det i förbigående när de informerar om seminariet som hölls till f.d. partiledaren Ingvar Carlssons 75-årsdag och som Mona Sahlin ledde.

Övriga partier har varken något som uppmärksammar murens fall på sin startsida eller något pressmeddelande med någon kommentar. Detta är ynkligt.

De svenska partierna är inte normala

I bland brukar jag säga att vi har världens sämsta vänster i Sverige. För att vara i en demokrati alltså. Och detta eftersom vänstern i Sverige är så socialt paternalistisk. I ekonomiska frågor är vänstern som vänstern i den demokratiska världen är mest, de har bara fått styra oproportionerligt mycket under efterkrigstiden. Fakta på marken är således lite extrem i Sverige med ett skattetryck bland de högsta i världen, men det är snarare en effekt av det långa regeringsinnehavet än någon radikalare ideologi än i systerpartierna i andra demokratiska länder.

Det som gör den svenska vänstern så unik är att den är så paternalistisk i livsstilsfrågor. Det ska vara systembolag med skyhöga alkoholpriser, krångliga och dyra processer kring utskänkningstillstånd, krav på vakter, inhägnade områden och servering av varm mat vid serveringsställena. Allt för att göra det nästan omöjligt för den hårdbeskattade arbetarklassen att kunna gå på krogen och äta middag med vin och öl, så som de oftare gör i resten av Europa. Till detta kommer att vänstern i Sverige driver en amerikanskt repressiv narkotikapolitik. Det var den socialdemokratiska regeringen som på 80-talet kriminaliserade innehav för eget bruk och konsumtion. Den som super för mycket får hjälp, den som tar för mycket av andra droger får fängelse. Att ”högern” eller konservativa driver denna linje på många hålla är tyvärr som det brukar vara i andra demokratiska länder. Och det är detta som gör ”högern” så oattraktiv enligt många. Men i Sverige delas denna högersjuka av vänstern så till den milda grad att det är vänstern som mer än kyrkan driver på denna statliga livsstilspaternalism. Det är därför jag tycker mig ha fog för påståendet att vi har världens sämsta vänster i Sverige eftersom vänstern i Sverige står för ofri ekonomi OCH social paternalism. Borgerligheten står för friare ekonomi och som vanligt – och tyvärr – för social paternalism.

Således kan man inte genom att välja vänster eller borgerlighet påverka den statliga sociala paternalismen i allmänna val i Sverige. Vilket är något frustrerande. Vi kan bara välja mellan stor och jättestor offentlig sektor, eftersom den sociala paternalismen inte är uppe för diskussion. Dock finns det en liten unik faktor i Sverige och det är moderaterna. Moderaterna är något så unikt som ett parti som är allmänt oradikalt, men dock, borgerligt i ekonomiska frågor, men med en unik liberal syn vad gäller livsstilsfrågor. Detta syns vad gäller synen på alkoholfrågan, homoäktenskapsfrågan, abortfrågan och en rad andra symbolfrågor där ”högerpartier” faktiskt ofta tycker tvärt om. Dock gäller detta såklart inte narkotikafrågan, men dock.

Moderaterna är något så unikt som ett ”högerparti” som är liberalt i ekonomiska frågor och tolerant liberalt i livsstilsfrågor. Det är detta som förklarar att det största ”högerpartiet” i Sverige är som störst i storstäderna och relativt sett som svagast på landsbygden. I nästan alla andra demokratiska länder är det tvärt om. Vänstern (som då är socialt liberal) är stark i storstäderna och högern (som då är socialt parternalistisk)  är stark på landsbygden.

Så, de enda svenska partierna som är som sina systerpartier i resten av världen är kristdemokraterna och folkpartiet. Centern har som bekant bara systerpartier i Finland och i Norge, men nu när de blivit allt mer liberala, i takt med att böndernas andel av befolkningen hamnat kring en procent av befolkningen, så ska de nog räknas som ett helt vanligt mittenliberalt parti och därför räknas vara normala enligt det internationella betraktelsesättet.

Övriga partier i Sverige är inte som sina systerpartier i resten av den demokratiska världen.

De tre vänsterpartierna avviker genom att vara som högerpartier brukar vara i många livsstilsfrågor.

Och moderaterna avviker avviker genom att vara som vänsterpartier brukar vara i många livsstilsfrågor.

Socialdemokraterna och socialstyrelsen byter plats

Och detta är inte på väg bort, det är snarare på väg att cementeras.

Socialdemokraterna och socialstyrelsen byter plats vad gäller synen på nyttan med sprutbytesprogram för ”narkomaner” (läs. i det här fallet heroinister).

På den socialdemokratiska kongressen beslutades nämligen att de ska bli ännu mer amerikaniserade och repressiva i sin syn på narkotikaproblemen när de nu bestämde sig för att vara emot sprutbytesprogram. Läs om det här.

Några dagar senare gick chefen för socialstyrelsen, tillsammans med cheferna för smittskyddsinstitutet och folkhälsoinstitutet ut på DN-debatt och argumenterade för den nu mera vetenskapligt undersökta nyttan för minskad spridning av HIV och hepatit med sprutbytesprogram. Läs DN-debattaren här.

Drottning Silvia ska lära sig att hålla käften!

Drottning Silvia har nu varit ute och snackat om vad hon vill att Sverige och USA ska samarbeta om. Det ska hon ge fan i. Det är regeringen som ska representera Sverige i politiska sammanhang.

Om Sveriges regering nu vill det Silvia har sagt, så får de se till att framföra det själva, eller via ambassadören i Washington.

Ekot rapporterar att:

”Drottning Silvia vill att USA och Sverige ska samarbeta när det gäller kampen mot droger och mot människohandel. Det var drottningens budskap vid ett besök i Washington på fredagen, där hon samtalade med presidenthustrun Michelle Obama och med utrikesminister Hillary Clinton.”

Tobias Krantz ett bra val av Björklund

Tobias Krantz, som nu efterträder Lars Leijonborg är ett bra val av Jan Björklund. Speciellt om man betraktar alternativen. Johan Pehrson, som vait med och drivit på Bodströmsamhället, Erik Ullenhag som i kissnödig socialliberal gammelfolkpartisktisk anda som partisekreterare begick ett utfall mot centern och anklagade dem för att vara för liberala, eller Karin Pihlsäter som aldrig riktigt klarat av att ge det där förtroendeingivand intrycket.

Tobias Krantz är ett bra val trots att han kommer från bibelbältet som jag. Stabil och lågmäld.

RFSU begriper inte sitt eget bästa

RFSU är en svårt vänsterinfluerad lobbyorganisation. Med högst legitima uppfattningar i sak på de flesta områden. Men den interna vänsterperspektivet gör att de förblindas och går vilse ibland. Nu har RFSU de hoppat på folkpartisten Anders Ekberg för att han inte vill att abortfrågan ska bli en EU-fråga. Det visar bara att RFSU faktiskt inte vet sitt eget bästa, eller snarare sina medlemmars intressens bästa. Johan Ingerö reder ut saken här.

Borgare i opposition som tur är

Vilka snåla girigburkar borgarna har till företrädare i Norrköping. Åke Bjerselius (m) och Åke Bjurhamn (fp) kräver att få se gratis fotboll. Man blir helt matt. Jävvla skitborgare. Pampfasoner i opposition dessutom. Men det är något med borgarna i Norrköping, moderaterna där slits av ständiga interna bråk som utspelar sig i media. Läs om historien här.

Janne Josefsson – debattledare No 1

Jag tillhör faktist de som tycker att Janne Josefsson är Sveriges bästa debattledare i TV. Jag tvivlar på att Debatt kommer att hålla stilen utan honom. Han ser till skillnad från sin företrädare till att leda diskussionen och styra upp den så att inte gaphalsarna tar över totalt. Han ställer följdfrågor när han tycker något behöver förtydligas eller bekräftas. Och han kan avbryta när det bara babblas på eller någon försöker ta över.

Inte vet jag vilka vänsterutsvävningar han hunnit med sedan han lämnade Folkpartiets Ungdomsförbund (r) på 70-talet, men nu för tiden tycker jag han är en pålitlig demokrat som ger sig i kast med trollen oavsett under vilken sten de tittar fram. Fler journalister borde vara som honom.

Tidigare, när han var på Uppdrag granskning tyckte jag han var mer tendensiös. Hans brutala stil som gjorde att han fick fram mycket hade baksidan att många inte kom till tals så som de borde.

Man kan även undra varför man gjorde valstugereportaget om moderaterna och socialdemokraterna precis innan valet 2002, medans vänsterpartiet och Lars Ohlys gullande med de kommunistiska diktaturstaterna granskades 2004 med två år kvar till valet. Men skit samma, allt detta ska givetvis fram i ljuset och granskas.

Hur som helst är min poäng att Janne Josefsson borde fortsätta att leda debatter, för där har han visat sig klart överlägsen alla nu kända alternativ. Den enda som kommer i närheten av att kunna kontrollera en debatt är faktiskt Robert Ashberg – en av alla f.d. maoister i media…  🙂

Kanske ska det vara just en vänsterjournalist som leder en debatt om hur vissa svenskar kunde luras av Pol Potregimen i Kampodja på 70-talet. Kanske måste det vara en som har stått till vänster om socialdemokraterna som lyfter fram att de båda socialdemokratiska ministrarna, Gertrud Sigurdsen och Birgitta Dahl faktiskt stödde Pol-Potregimen på 70-talet.

I tisdags 2009-04-21 sändes Debatt om just den saken. Bra TV. Precis som en debatt ska vara. Se programmet här på svt play.