Kategoriarkiv: Ideologi

Är brajja verkligen värre än spädbarnsmord?

Missa inte bloggaren Johan Ingerö om det relativa straffvärdet för mord och marijanaodling:

Vansinnet fortgår i de svenska domstolarna och i vår lagstiftande församling.

Högsta Domstolen har nekat prövningstillstånd för en man som dömts för att ha skakat sin två månader gamla flicka till döds. Därmed har domstolen indirekt fastställt hovrättens påföljd: fem års fängelse.

Samtidigt har en mindre liga som ägnat sig åt odling av cannabis dömts för sin verksamhet. Ledarens påföljd: sju års fängelse.

Man behöver knappast vara drogliberal för att inse hur avskyvärda dessa domar blir vid en jämförelse med varandra.

…

USAs senat mer konservativ efter valet

Ursakta det amerikanska tangentbordet, jag skriver detta inifran min vans kontor pa Washington Times saledes inga aa och o.  🙂

I gar satt jag och hemma hos en redaktor for ledarsidan pa Washington Times och diskuterade valet med over nagra glas portvin. Vi diskuterade tva interssanta perspektiv pa valet, som jag inte tror kommit fram.

1.

Valet var inte historiskt vad galler valdeltagande. Det var ungefar lika manga totalt som rostade 2008 som 2004. Och da ska man ta i beaktandde att USAs befolkning okat nagot samt att bara ACORN sager sig ha registrerat over 1,2 miljoner nya valjare. Amerikanerna har alltsa inte gatt man ur huse for att rosta fram Obama.

2.

Senaten har blivit lite mer konservativ som ett resultat av detta val. Detta kan lata konstigt nar republikanerna backade och demokraterna nu fatt en stabil, men dock inte filibustersaker majoritet. Resonemanget gick ut pa att eftersom bade Obama och hasns vicepresident Biden var senatorer och darmed lamnar senaten sa lamnar den som ar mest ”liberal” – Obama – och den som ar tredje mest ”liberal” – Biden – senaten. Dartill sa lamnade nagra republikanska senatorer som var mer av mittenpolitiker och ersattes av mer konservativa partibroder. Vi har alltsa ett lage dar senaten gatt en aning at hoger medan den mest ”liberal” senatorn gatt och blivit president.

Nar det galler amerikansk politik sa betyder ”liberal” ungefar socialdemokrat, det ar darfor jag skriver ”liberal” inom citationstecken eftersom ordet helt enkelt inte betyder samma sak i politiska sammmanhang har i USA. Liberal for mig betyder social-, och ekonomisk frihet. Socialliberalism betyder paternamlism och ar i grunden vasensskilt fran liberalism i sin paternalistiska manniskosyn. I princip ar socialliberalism socialdemokrati. Och det ar vad ”liberal” ungefar betyder i sin amerikanska kontext.

Jag tycker de anvander ordet fel har i USA, men jag har val lika liten chans att paverka detta som fisken i havet har att paverka vatttnet den simmar i.

Feministen Tiina Rosenberg – kön inte avgörande

STOPPA PRESSARNA STOPPA PRESSARNA STOPPA PRESSARNA

Bloggaren Dick Erixon gör en viktig iaktagelse. Feministen Tiina Rosenberg tycker inte kön är det viktigaste, utan åsikter, ideologo och karaktär. Läs om vad han kort skriver här.

Min synpunkt är att mycket av vår samtids feminism egentligen bara är en förklädd marxism. Tyvärr får man säga, för lika negativa rättigheter för kvinnor och män är viktigt och något som är väldigt långt ifrån att vara genomfört i världen år 2008.

Sök Pål Hollenders moraliska stipendium!

På Malmö konstmuseum ställs konstverket ”Pål Hollenders Stiftelse till förmån för Etiskt eller Estetiskt Kränkta Kulturkonsumenter” ut.

Det går ut på att man får ansöka om dess ”omoraliska” pengar mot att man blir uthängd i konstverket som en person som satte pengarna framför moralen.  Följande sår på Malmö konsthalls hemsida:

 

Ansökningen perioden
Lördagen den 18 oktober kl. 12.00 till fredagen den 7 november kl. 15.00.
Medtag giltig ID-handling vid ansökan.
Konstnären närvarar vid utdelningen på lördagen dagen efter kl. 15.

Konstverket är en stiftelse med ändamål att ge ekonomiskt stöd till etiskt eller estetiskt kränkta kulturkonsumenter. Stiftelsens fondmedel bygger på en aktieportfölj med aktier som både vid upphandlingen och vid framtida omplaceringar klassificeras som oetiska. Det är bl.a. aktier i vapen- och porrindustrin.

Jag tänker inte själv söka, men det beror bara på att jag inte kan infinna mig i Malmö de aktuella dagarna. Meningen är att man ska ställas inför ett dilemma, men jag ser inget dilemma. Vad är det för omoraliskt med dessa ”omoraliska aktier”.

Den som inte är pacifist kan inte vara emot vapenindustrins existens. Det är högst moraliskt försvarbart att sälja vapen till sportskyttar och jägare och det är likaså högst moraliskt försvarbart att sälja militära vapen till demokratiska stater. Och dessa börsbolag, i såväl USA som i Sverige, agerar under våra demokratisk beslutade regler och restriktioner. Var finns omoralen?

Inte begriper jag heller vad det skulle vara för omoraliskt med aktier i porrindustrin. Jag trodde det bara var katoliker och andra från den konservativa högern som var emot ”porrindustrin” p.g.a. att den skulle vara ”omoralisk” på något sätt. Kommunister och feminist-vänstern har ju som alla vet bytt åsikt om det där med porr sedan 60-talet då det var en del av den sexuella frigörelsen. Egentligen bygger nog deras porrhat bara på deras vanliga hat mot företag över huvud taget. Jag ser inget problem med ett porrbolag som följer alla våra lagar och regler. Var finns omoralen?

Och så länge Pål Holländer inte är IOGT:are tycker jag han ska ge fan i att försöka hänga ut de aktiebolag som tillverkar våra alkoholhaltiga drycker. Så mycket glädje och nöje de skänker folk. Och så mycker alkoholen gjort för kulturen. Är det någon som tror kulturen skulle varit så rik och uttrycksfull utan alla fyllor bland våra kreatörer och artister? Tror någon att Strindberg hade skrivit Inferno om han inte kunnat supa Absint i Paris under ett par års tid? Ta bort den kultur som gjorts eller påverkas av alkoholens rus och vi hamnar på stenåldersnivån. Var finns omoralen?

Och till sist, hade samhället varit bättre eller sämre om inte aktiebolag, som följer våra lagar och regler, hade försörjt oss med allehanda tobaksprodukter – utan de brottssyndikat som nu förser oss med knark? Var finns omoralen?

Så jag utnämner Pål Holländer till veckans IOGT:are. Kissnödig, inställsam och faktiskt inte radikal alls, utan snarare arg och inställsamt politiskt korrekt. I sig en intressant kombination. F.ö. tror jag inte Pål Hollender reflekterat över att han förefaller tycka som folkhälsominister Maria Larsson. Och hur radikalt är det?

Och jag uppmanar er, mina läsare, att söka hans stipendium – varför inte med motiveringen att ni är ”Etiskt eller Estetiskt Kränkta Kulturkonsumenter” – eftersom ni känner er etiskt och estetiskt kränkta av att att Pål Holländer kallar moraliskt försvarbara och samhällsnyttiga företag för omoraliska. Om ni blir tilldelade stipendiet så föreslår jag att ni använder pengarna till cigarrer, konjak och pornografi. Sök! Tid och plats enligt ovan.

F.ö. var det denne Pål Hollender som personligen knullade sig genom Baltikum på Svenska Filminstitutets bekostnad när han gjorde ”dokumentären” Buy Bye Beauty (2001). Mästerverket om prostitution i Lettland avslutas med att han sätter på alla han intervjuat. Omoralen var inte knullandet, utan att han inte betalade med egna pengar. Så jag undrar, var finns omoralen?

Besvenningslöst

Aftonblades gamle nestor på ledarredaktionen, Olle Svenning, ägnar söndagens ledare åt finanskrisen. han skriver bl.a. att ”Det är hög tid att svskaffa ”Wall Street-socialismen””. Och det håller jag med om. Att tvinga marknaden att ge lån, eller för stora lån, till kunder med svag kreditvärdighet medför bara att man bäddar för just en kreditkris. Det är vad de gjort i USA genom Community Reinvestment Act.

I Sverige har statliga SBAB gjort något liknande. Nu får samma politiker som drivit fram detta skörda sin draksådd. Skyldiga är Carter, Clinton (då understödd av dåvarande advokaten Obama) och Bush. De ville tvinga bankerna att ge krediter som de annars inte skulle ha gett. Någon slags socialpolitik genom bank-, och kreditmarknadsregleringar snarare än genom beskattning. Men nu blir det skattebetalarna som likt förbannat får stå för notan såhär i efterhand.

Men Svening har ju som sin intellektuelle tvilling, Lars Ohly, många fel efter sitt enda rätt. Eller var sägs om denna Marxistiska utsaga:

I Storbritannien socialiserar Gordon Brown banker i en takt som påminner något om Attlee-regeringens demokratiseringar efter andra världskriget.

Vad Olle Svenning säger är alltså att de förstatliganden som Storbritaniens förste premiärminister efter andra världskriget gjorde var ”demokratiseringar”. Med det synsättet måste Nordkorea vara världens mest demokratiska land.

Statligt ägande är mycket farligare för ett lands utveckling än en relativt stor socialstat. Socialdemokraterna i Sverige, som Svenning jobbade för under Tage Erlanders tid, genomförde aldrig Efterkrigsprogrammet, även kallat 27-punktsprogrammet, efter förlustvalet i andrakammarsvalet 1948. Detta är minst lika avgörande för vårt välstånd som att den ursprunliga idén från 1976 om löntagarfonder aldrig genomfördes som planerat utan bara i en begränsad form. Storbritannien var från Attlés nationaliseringar av bl.a. gruv-, energi-, järnväg och flygindustrierna ”europas sjuke man” ända fram till att Thatcher med start 1979 återprivatiserade mycket av det som Attle hade förstatligat drygt 30 år tidigare.

När Svenning skriver om förstatliganden/nationaliseringar som demokratiseringar borde det betyda att socialdemokraterna, som han jobbat för, gjorde fel när de inte nationaliserade svensk industri efter kriget.

Pingströrelsen vill äntligen inte vara en myndighet

I dag lördag skriver pingströrelsens ledare Sten-Gunnar Hedin på SvD Brännpunkt att Pingströrelsen kompromissar i en artikel med rubriken ”Vi avstår från vigselrätten”:

Röster höjs redan nu för att tvinga alla vigselförrättare att viga även samkönade par. Det är inte en framkomlig väg.

Bättre är då att kyrkor och samfund, inklusive mitt eget, Pingströrelsen, tackar nej till vigselrätten och accepterar att enbart staten legaliserar äktenskapet – oavsett om det är mellan man och kvinna eller samkönade par.

På SvD Brännpunkt den 29/9 föreslog RFSU att den nuvarande partnerskaps- och äktenskapsbalken sammanförs i en gemensam samlevnadsbalk och att staten sköter registreringen av de civilrättsliga avtalen.

Det är en tilltalande tanke och skulle troligen lösa de knutar som många kyrkoledare och politiker ännu brottas med.

Hur sedan paren väljer att inrama den juridiska delen står var och en fritt. Par som har en religiös övertygelse vill säkert få äktenskapet bekräftat i kyrkan, moskén eller synagogan. Icke-religiösa kanske väljer en annan inramning.

En civil samlevnadsbalk oberoende de religiösa trossamfunden är en rimlig väg att gå när politiker nu vill ändra den nu fungerande ordningen. Då bevaras den religiösa tros- och samvetsfriheten och vi kan lägga åratal av het debatt bakom oss. Jag rekommenderar regeringen att allvarligt överväga denna lösning, som jag också tror sänder en signal om respekt för alla berörda parter.

En ordning där kyrkor och samfund frikopplas från den juridiska processen kommer också att vinna gillande bland dem som av principiella eller ideologiska skäl anser att kyrkor och samfund helt bör frikopplas från staten.

Detta är ju just exakt som det rimnligen borde vara i ett sekulariserat samhälle med religionsfrihet. Tyvärr har inte politiska partierna, med undantag för miljöpartiet, kunnat fatta detta.

Jag tror att det går att förklara med vår långa hiostoria med en statskyrka. Detta går tillbaka till Västarås riksdag 1527 där Gustav Vasa avskaffade katolisismen i Sverige och Sverige som första land i världen fick en protestantisk statskyrka. Mellan 1527 och år 2000, alltså i 473 år har vi haft en statskyrka som agerat som en statlig religionsmyndighet. Detta har gjort det svårt för svenskar att fatta att det går att skilja på det religiösa och det juridiska. Men nu såhär i elfte timmen kanske poletten håller på att trilla ned. Tidigare har RFSUs generalsekreterare, Åsa Regnér, också skrivit rimligt på Brännpunkt.

Kanske håller vi på att bli rimliga i det här landet. Föreninger, vilket är vad trossamfund är, ska inte sköta myndighetsutövningen. Det ska staten göra. Alltså ska vi ha ett juridiskt gällenade civilrättsligt avtal som staten tillhandahåller lika för alla, med knökigt undantag för månggifte (alla är ju inte så liberala som jag). Vad sedan olika föreningar gör för att cermoniellt befästa och fira detta ska sedan inte staten lägga sig i.

Till slut är det ju typiskt att den f.d. statliga kyrkan inte var först på plan, utan pingströrelsen. Stt den statskyrkla som haft en ärkebiskop som sagt att en präst inte behöver tro på gud missar detta får väl tillskrivas ambivalemnsen det innebär att vara den tidigare statskyrkan i en sekulariserad och politiskt korrekt stat. Jaja. Nu är frågan om det politiska systemet kan samlas kring denna, miljöpartistiska RFSU-pingströrelselinje. Jag hoppas det. Gör om gör rätt. Snälla Beaatrice Ask.

RFSU vill äntligen inte gifta sig i kyrkan

RFSUs generalsekretarere, Åsa Regnér, landar nu i den enda rimliga lösningen vad gäller äktenskapens juridiska status – endast statlig borgerlig vigsel juridiskt giltig. Detta innebär inte på något sätt att olika trossamfund inte får arrangera vigselcermonier, bara att det är den borgerliga civilrättsliga vigseln som staten förhåller sig till.

I många andra länder är det redan såhär. Brudparet stannar snabbt förbi hos borgmästaren för det formella och därefter beger man sig till kyrkan (eller var man nu vill utöva religion) för att få den gudomliga sanktionen av äktenskapet – om man vill. På detta sätt bevaras religionsfriheten och alla kan få registrera sig i en småborgerligt dual relation som vill det. Åsa Regnér skriver på SvD Brännpunkt:

Mycket talar för att regeringen kommer att förorda den utredning som i mars 2007 föreslog att alla som vill ska ha rätt att gifta sig med varandra, oavsett könstillhörighet.

Det är bra, RFSU stödjer en förändring som innebär minskad diskriminering av människor beroende på deras sexualitet. En sådan lagändring är bättre än den situation vi har idag.

Men den har också brister. Till exempel föreslås det att kyrkor och andra religiösa samfund, som idag har vigselrätt själva ska få bestämma om de vill viga par av samma kön.

/—/

Den rätt till vigsel som då i praktiken kvarstår för samkönade par är borgerlig vigsel.

Att gifta sig handlar inte enbart om kärlek, det är också en handling som definierar den enskildes civilrättsliga ställning i samhället. Att viga någon är därmed myndighetsutövning. När kyrkan gör det har staten delegerat denna myndighetsutövning.

Att kyrkan och andra samfund i framtiden ska ha rätt att vägra viga vissa människor, bara för att de älskar en person av samma kön, innebär att myndighetsutövningen blir diskriminerande.

Jag resonerar inte lika dant. Problemet är inte att det kan bli diskriminerande om trossamfunden får välja hur de ska förvalta sin mydighetsutövning. Problemet börjar för mig redan ett steg tidigare, nämligen med att religiösa samfund får hålla på med i praktiken utlokaliserad myndighetsutövning. Nåväl, i praktiken innebär mitt och Åsa Regnérs sätt att resonera ingen skillnad.

…ta ifrån kyrkan och andra religiösa samfund rätten att viga folk. Återför myndighetsutövningen till staten, där den hör hemma, och sluta göra skillnad på människor.

Vi kallar det civilrättslig registrering (ja, vi vet att det låter tråkigt och byråkratiskt) och föreslår att det ersätter alla nuvarande former av vigslar, såväl borgerliga som kyrkliga.

/—/

Äktenskapslagstiftningens innebörd idag är inte att reglera förhållningssätt eller värderingar gällande parets kärlek, sexualitet eller samlevnad. Den reglerar endast deras lagliga och ekonomiska skyldigheter gentemot varandra.

Självklart kan de par som efter vigseln vill ha en ceremoni, religiös eller inte, arrangera det efter eget (eller församlingens) huvud. I många andra länder, även där religionen har en starkare ställning än i Sverige, gifter man sig först civilrättsligt för att sedan ha en religiös välsignelseceremoni.

Gudstjänsten, riskornen, festen den lilla godispåsen och stampandet på glas är en privatsak som inte har något med myndigheter att göra.

Vår uppfattning är att många företrädare för de religiösa samfunden skulle välkomna en sådan utveckling. Och vill kyrkan och andra samfund verkligen vara en gemenskap öppen för alla borde de självklart erbjuda alla en ceremoniell välsignelse. Men det blir då en annan fråga.

Jag har alltid undrat varför vissa vill gifta sig i en förening (för det är var trossamfund är, om än en religiös förening) som inte vill att de gifter sig där.

Karaganovdoktrinen – Rysslands doktrin efter Sovjet

Överste Bo Hugemark tog upp den ryska Karaganovdoktrinen under frågestunden på ett Timbroseminarium 21 augusti om vad Warzavapaktenss inmarsch i Prag i Tjeckoslovakien bettytt för eftervärlden. Diskussionen handlade bl.a. om hurvida det fanns paralleller till Kriget i Georgien och Rysslands agerande i dag.

Och i dag uppmärksammar Bo Hugemark Karaganovdoktrinen här på SvD på nätet. (Karaganov tillsammans med Putin i bilden ovan.)

…strategin skisserades redan hösten 1992 av den internationellt kände ryske säkerhetspolitiske experten Sergej Karaganov, ställföreträdande direktör för Europainstitutet i Moskva:

”Det är angeläget att förstå att den ryskspråkiga befolkningen som finns på det tidigare Sovjetunionens område inte enbart är en passiv grupp, utan en mäktig reserv för Ryssland. För det första måste vi göra allt för att bevara de ryska grupperna där de nu befinner sig. Inte bara för att stoppa en stor flyktingvåg utan även därför att de utgör hävstänger för påtryckningar i ett längre perspektiv …

Vi måste förstå att i stabilitetens intresse måste vi återupprätta våldets återhållande roll.”

Läs mer om Karaganovdoktrinen här och här.

Inte samma konservatism här som där…

Tänk kristdemokraterna, tänk Maria Larsson, tänk alkoholpolitik, tänk antirökkampanjer, tänk handeldvapen – det går inte riktigt ihop liksom. Men i USA verkar det inte vara något problem för vissa som kallar sig konservativa.

Det är med som med ordet liberal som har helt olika betydelse i den politiska debatten här och på andra sidan Atlanten i USA. Liberal betyder socialdemokrat i den amerikanska kontexten och här etiketterar sig tämligen nyliberala personer sig själva kort och gott som liberala.

Pissliberaler och sketliberaler

Det pågår en debatt om socialliberalism och vad den innebär. En del bloggar och en del tidningar tar upp frågan. En av åsikterna som framförs är att socialliberalismen inte är en ideologi utan snarare en förhållningssätt där man försöker undvika att vara kontroversiell. Ett förhållningssätt som i sig lätt leder till principlöshet, osorterad konservatism, paternalism och höga skatter eftersom man följer plebejerna snarare än leder dem. I den socialistiska tidsanda som rådde på 60-, och 70-talet blev en socialliberal således i det närmaste socialist. Folkpartiet, som då ansåg sig vara socialliberalt var t ex inte ens mot löntagarfonder stundtals.

Frågan är vad skillnaden är på en pissliberal och en sketliberal?

En pissliberal är en kissnödig socialliberal, i det närmaste en socialdemokrat.

En sketliberal är en klassisk liberal, d v s det som nu för tiden ofta benäms nyliberal.