Kategoriarkiv: Mediekritik

DN råkar missa partitillhörigheten på Illinois Guvernör Blagojevich

Jag har tidigare skrivit (här, här och här) om skandalen, som den demokratiske Guvernören och tillika Obamas partibroder från hemstaten Illionois, Rod Blagojevich orsakat när han försökt sälja Obamas f.d. senatorsplats (Guvernören utser senator fram till nästa ordinaroe val i Illinois). Historien har tagits upp av svenska media. Men…

…att det ska vara så svårt att skriva ut att Blagojevich är från det demokratiska partiet?

Per Ahlin på DN lyckades i dag skriva en hel artikel om skandalen, där den enda partitillhörigheten som tas upp är att hans företrädare George Ryan är från det republikanska partiet.

Jag skrev till Per Ahlin och frågade:

Per,
 
Hur kommer det sig att du skriver en hel artikel om turerna kring Blagojevich utan att någonstans nämna att han är från det demokratiska partiet, d.v.s. Obamas parti i Obamas hemstat? Jag undrar eftersom du i samma artikel väljer att skriva ut att Blagojevich företrädare, George Ryan, är republikan. F.ö. den enda gången partitillhörighet nämns i din artikel om Blagojevich.

Per Ahlin svarade:

Fredrik,

det fanns ingen baktanke alls. Att han är från Obamas hemstat nämndes emellertid,
Per A

Att han bara råkade missa att Blagojevich är från det demokraiska partiet i en artikel där han, i ett sidospår passar på att påpeka att hans fängslade företrädare är från det republikanska partiet är bara för mycket. Det är faktiskt sämre om det bara råkade bli så utan eftertanke, än om han svarat att alla vet att Blagojevich är från det demokratiska partiet. Det är sämre eftersom det betyder att han är så omedveten om sin partiskhet att han inte ens känner till den.

Men det är såhär det ofta är i media i Sverige. Journalisterna är så vänsterprogrammerade att de tror att de är oberoende bara för att de inte är medlemmar i VPK.

Behöver jag påpeka att DNs ledarsida stödde det demokratiska partiets presidentkandidat – Obama – i valet tidigare i höst?

All svensk media är för stödet till bilindustrin

Jag måste säga att det känns intellektuellt trångbott när man nu följer svensk medias rapportering om den svenska regeringens bilkrispaket och den amerikanska bil-bailouten.

Inga kritiska röster om det offentliga stödet i Sverige, utan bara positiva röster.

Och bara negativt och oförstående rapporterande kring att skattebetalarna i USA inte ännu fått punga ut med pengar till the big three, nu när Senaten inte stödde krispaketet till bilindustrin.  Som om att det vore självklart bra för USA att hjälpa sjuka förertag att inte dö.

Normalt sett frågar man ju sig vem som är för och vem som är emot. Så icke kring stödet till bilindustrin. Illa.

Hade det varit en Republikan hade Ekot påpekat det

Om en politiker som på samma gång är landshövding och landstingsråd, där befolkningen är på över 12 miljoner invånare, grips för allvarliga mutbrott – då är det en stor nyhet. Och en sådan nyhet finns just nu.

Den amerikanska delstaten Illinois guvernör, Rod Blagojevich, har gripits anklagad för just detta. Nyheten är så stor att Ekot väljer att rapportera om händelsen.

Det är bara en liten sak.

En liten sak som de glömmer.

En liten sak som de inte glömmer om politikern är från det republikanska partiet.

De nämner inte med ett ord att Rod Blagojevich är från det demokratiska partiet.

Och de nämner inte att han är från samma delstat som Obama och därmed känner honom väl sedan Obamas tid som delstatssenator i just Illinois.

Och att han som efterträddes i USAs representanthus av demokraten Rahm Emanuel, dvs stabschefen och därmed den tillträdande president Obamas närmaste man i Vita Huset. Den förste personen att utses till någonting av Obama efter presidentvalet i November.

Är det någon som tror att Ekot inte valt att tydligt berätta att det var en republikan, från presidentens hemstat, som denne därmed jobbat med och känner väl – om det nu varit så? Någon?

Rod Blagojevich till vänster om Obama.

Varför styrs Sydafrika av idioter? Del 2

Nu på morgonen ser jag att även Ekot tar upp Sydafrikas AIDS-problem. Man kan ju undra om de hade undvikit att peka ut de skyldiga för de gånga årens idiotiska politik om landet varit styrt av ett katolskt högerparti?

Och det verkar som jag skrev i förra inlägget att den nuvarande presidenten och hälsoministern tillhör den delen av världen som tycker att vetenskap och beprövad erfarenhet ska styra sjukvården. Gott så. Men jag är orolig för vad ANCs ordförande Jacob Zuma ska ställa till med, mannen som tycker att det inte är någon fara att ha oskyddad sex med en HIV-smittad eftersom han ”duschade efteråt”.

Colombianer: ”Legalisera knarket”

Givetvis är rubriken inte något som Colombias regering sagt, men väl två Colombianer som kom till tals i ett reportage i kvällens ”Världen i fokus” på TV8.

På Världen i fokus hemsida står:

Världen i Fokus har besökt Colombia, ett land där narkotikapengar finansierar gerillagrupper. Trots USA:s stora bistånd för att begränsa odlingarna har produktionen av kokain inte minskat nämnvärt. I landet höjs nu röster för en legalisering av narkotikan. Vår gäst i studion är Walter Kegö, senior fellow vid Silk Road Studies och fd chef för narkotikaroteln vid Rikskriminalen.

Walter Kegö, som f.ö. blev nationellt känd som en av de två poliserna från SÄPO under Palmeutredningen, gjorde en blek figur i Studion. Av all den ”mobilisering mot narkotika” som gjort Colombia till en knarkstat behövdes bara mer av samma så skulle allt ordna sig verkade han mena.

TV8 var modiga som släppte in ett reportage av detta slag i sin kanal, något som SvT aldrig hade vågat med sin politiska ledning i styrelsen, men så modiga att de tog in någon att diskutera reportaget med Walter Kegö, som är en av tio tjänstemän på socialdepartementet från regeringenss ”Mobilisering mot narkotika”, var de tyvärr inte. Det hade kunna bli en bra debatt med t.ex. Frihetsfrontens ordförande Henrik Alexandersson. Synd. Men TV8 kan ju ta det som ett tips.

En narkotikapolitisk geostrategisk debatt där ena sidan inte talar fördömande i falsett skulle vara en sverigepremiär i TV. Något som fortfarande är ”up for grabs”.

Och avslutningsvis – det var inga representanter från den colombianska knarkmaffian som ville legalisera kokain – om det nu var någon som trodde det.

Länk till Världen i Focus om inslaget här.

Missförhållanden på – KOMMUNALT – äldreboende

Är det någon som tror att vår neutrala och oberoende nyhetsredaktioner på public service i radio och teve hade missat att tydligt påpeka att det var ett ”privat” och ”vinstdrivande” ”aktiebolag” om det nu inte var som det var, d.v.s att Bäckagårds äldreboende i Halmstad är ett kommunalt drivet äldreboende.

Ekot raportrar förbiser givetvis ägandeförhållandet helt nu när det inte är privat, de skriver kort och gott: ”Flera missförhållanden på äldreboende”. Länk till Ekots nyhet här.

Alla missförhållanden ska givetvis tas upp, granskas, gås igenom, ansvar kartläggas och förhållandena rättas till – varhelst de förekommer. Världen och människorna är inte perfekta så det kommer altid finnas saker att förbättra. Men är det inte märkligt att när ägaren är privat då anses det vara orsaken till problemet, men när ägaren är offentlig, d.v.s. som i det här fallet kommunal, då anses ägarförhållandena irrelevanta. Så irrelevanta så att de över huvud taget inte ens nämns i hela inslaget. Man får ta reda på det själv.

Och vi har public service för att vi ska kunna få neutral och saklig rapportering? Well…

Vi får väl vara glada för att problemen i offentlig sektor tas upp och inte sopas under mattan som i diktaturer. Alltid något. Man är ju van vid att vara glad åt det lilla när det gäller public service i Sverige.

Rätt att dunka journalists huvud i stenvägg

Ekot rapporterar om valet i Tjeckien: ”Stark reaktion på valförlust i Tjeckien”:

I Tjeckien har det varit val till delar av senaten, till 27 av 81 senatsplatser. Och det blev ett förkrossande nederlag för styrande Medborgardemokraterna och premiärminister Mirek Topolanek, något som också visade sig handgripligen.

Topolanek tog ut sin frustration mot en fotograf. När fotografen tog bilder på  premiärministerns son i en barnvagn dunkade Topolanek fotografens huvud i stenvägg.

Partiet tog bara tre platser medan oppositionspartiet, Socialdemokraterna, tog 23 platser.

Ekot har såklart gjort en helt felaktig analys. Förmodligen och rimligtvis alltså – för jag var inte där det hände – men det var inte någon från Ekot heller.

Politiker på premiärministernivå är regelmässigt utsatta för hot mot sig och sin familj. Det är ingen slump att de för det mesta har livvakter. Även svenska journalister borde veta att det är så. Politiker som styr och ställer över oss ska utsättas för närgången granskning av sin politik, sin person och sin vandel. Men där ska det ta slut.

Politikers barn är inte allmänna villebråd och om en politiker inte vill att barnen ska fotograferas, bl.a. för att minska risken för att barnen ska utsättas för något, t.ex. kidnappning om deras utseende är allmänt känt, så ska detta respekteras. Alternativet är att höga politiker inte kan umgås med sina barn. Vill vi ha sådana förhållanden för våra politiker? Och vilka politiker får vi att välja på i längden

Jag hoppas att det grisiga svinet till journalist som mot Topolaneks vilja började filma hans barn har riktigt ont i huvudet i dag och blir fälld för ofredande i domstol. Och så hoppas jag att Ekot slutar dumma sig och tror att detta har med valresultatet att göra. Att skydda sina barn är självförsvar, speciellt för en person som regelbundet utsätts för dödshot. Ekot borde fatta detta. Kan man ju tycka.

DN och den amerikanska finanskrisen

På DN-KULTUR skriver TV-recensenten Johan Croneman om TV-krisen med anledning av den amerikanska sub-primelånkrisen eller ”finanskrisen”:

”Rapporteringen om den ekonomiska krisen är mer än massiv – jag har sett väldigt väldigt få inslag som förmått förklara vad krisen handlar om. Och kritiken mot banker och spekulationer lyser nästan helt med sin frånvaro. Finns det inga radikala ekonomiska journalister som står på spararnas sida? Finns det någon ekonomijournalistik som inte uteslutande ägnar sig åt att vara hejarklack till börsen?

Samma dag i samma tidning, fast i DN-EKONOMI återfinns följande av Jenny Clevström under rubriken ”Krisen ett misslyckande för marknadskrafterna”:

”Robert Greifeld (vd Nasdaq OMX) menar att planen i sig innebär ett misslyckande för den fria marknaden.

-För den representerar helt klart ett misslyckande vad gäller reglering och ett misslyckande för marknadskrafterna”

Alltså, TV gnäller inte på marknaden, men det gör minsann DN. Att Greifeld framhåller misslyckande för reglering före marknaden i sitt svar hindrar inte DN-EKONOMI från att i rubriken bara fokusera på… just det… marknaden.

Hur som helst så undrar man ju om inte TV-recensenten Croneman har hört om ”sub-primekrisen” i TV. Det har jag gjort sedan i våras, utan att vara TV-recensent. Och det är just det som är kärnan i krisen – lån till svaga låntagare. Sedan är det givetvis relevant att diskutera hur det kommer sig att detta utvecklats till ett så gigantiskt problem.

Hade det inte varit för den lag/reglering som kallas Community Reinvestment Act och den amerikanska riksbankens enprocentiga ränta 2003-2004 så hade det knappast sett ut som det gör i dag.

Onaturligt billiga lån till svaga låntagare – kris någon? Frågan är:

  1. vem som skrivit den lagen, är det marknaden så är krisen ett marknadsmisslyckande, om inte…
  2. vem som låtit den amerikanska riksbanken hålla räntan på en procet under ett helt år

Vi har ju tidigare fått läsa i DN-KULTUR att svenska media är partisk till förmån för McCain och republikanerna. Jag skrev om det här. Det brukar från tidningshåll framhållas hur bra just tidningar är på att förklara och ge bakgrundsinformation i förhållande till TV. Tur vi har DN så att vi verkligen får veta hela storyn när det gäller nyheter från USA.

Svensk media ensidigt för McCain, eller?

Ibland får man fan gnugga ögonen vänta och läsa en gång till. Just denna gång var det Hans Ruin som skrev under rubriken ”Obama är värd mer. Svenska medier sväljer smutskastningen.” i DN-kultur. (Ni vet den maoistiska kompletteringen till den kissnödiga officiella ledarsidan.)

Media köper republikanernas bild av Obama okritiskt när i själva verket ”Obamas syfte är att leda själva det politiska samtalet till dess substans, att bryta den cyniska intressepolitiken, att återinföra det kloka handlandet”. Alltså, ”man resonerar allvarligt som om kampen handlade om två likartade motståndare.” Och dessutom: ”Kring denna enastående person finns några av de mest erfarna och välrustade människor som världen kan frambringa i dag.” Nä sådant har ni väl aldrig hört i svensk media förr? Där är det alltid republikanernas agenda som marknadsförs okritiskt.

Och avslutar Hans Ruin med i Sverige aldrig tidigare framförd kritik mot McCain.

”Mot dem [demokraterna] står i dag en kandidat och ett parti utan egentlig agenda /—/ Dess syfte är att hålla sig kvar vid makten. Dess strategi ligger i öppen dager: att med alla medel smutskasta och förödmjuka Obama så till den grad att känslan ska växa att något konstigt är det ändå med denne man. Det är en kampanj som avsiktligt lockar fram det sämsta hos medborgarna, deras misstänksamhet, deras rädsla, deras rasism.”

Så nu vet ni det.

Obama är substans, sakliga förslag, klokt kohandlande och till rådgivare har han de mest erfarna och välrustade människor som världen kan frambringa i dag. Och han är enastående.

McCain å sin sida står utan agenda, har demoraliserat sin nation, skuldsatt sitt folk för generationer, smutskastar och förödmjukar sin motståndare och lockar fram det sämsta hos medborgarna d.v.s. misstänksamhet, rädsla och rasism.

Efter den balanserade genomgången blir det ju lätt att komma fram till vem man skulla föredra som näste amerikanske president. Så synd bara att Svenska media alltid tar parti för McCain och republikanerna…