Socialdemokratiska Hyresgästföreningen…

Nu är Hyresgästföreningen återigen ute och slåss för en marxistisk hyresrättsmarknad. Marxistisk därför att bruksvärdessystemet inte är ett ”bruksvärdessystem” utan bygger på idén att kostnaden ska styra hyran. Och det dessutom lika i hela landet. Ungefär som om mark, byggkostnader och förvaltningskostnader skulle vara lika över landet. Men det är den marxistiska iden att värdet på något är kostnaden för att producera varan som är det centrala i bruksvärdessystemet. Och lika logiskt som de hade brödköer i Polen på 80-talet så har vi oändligt långa köer där många vill hyra – till de politiskt beslutade underprissatta hyresrättslägenheterna.

Regeringens utredare föreslår att hyrorna ska få höjas med tre procent plus inflationen per år tills dess att köerna på den lokala hyresmarknaden försvunnit och därmed balans mellan utbud och efterfrågan uppnåtts.  Förslaget är bra, rimligt och förutsägbart för de boenmde.

”Fattiga skulle drabbas mest” har nu hyresgäsföreningen fått både SVT och TV4 att rapportera. Men det är inte alls på det viset. ”Fattiga” som just nu har förmånen att få hyra till underpris skulle få fundera på att flytta till något billigare, men det är inte samma sak som alla ”fattiga” eftersom de ”fattiga” som inte har något förstahandskontrakt snarare får det värre med det nuvarande bruksvärdessystemet. Det är de som får stå med mössan i hand i kö i decennier för ett förstahandskontrakt, det är de som inte kan köpa ett förstahandskontrakt svart eftersom de inte har kontanter (som bekant kan man inte ta lån för att köpa ett ”svart” kontrakt). De är de ”fattiga” och framförallt de som flyttat till ny ort som saknar kontakter som drabbas. Det är de ”fattiga” som därmed bor dyrt i andrahandskontrakt i det nuvarande bruksvärdessystemet som drabbas. Men dessa outsiders skiter som bekant socialdemokratiska Hyresgästföreningen i.

Det finns inget bruksvärdessystem för bostadsrätter eller småhus, men det är knappast överklassboende för det. De som har lån för sina bostadsrätter och småhus har fått fördubblad ränta på bara några år. Många får anpassa sitt boende till det nya kostnadsläget. Nu skriker socialdemokratiska Hyresgästföreningen för att de som väljer att bo i hyresrätt ska slippa leva i den verklighet som resten av svenskarna lever i. Är det rättvist? Det är ju allas våra skattepengar som oftast finansierar alla de kommunala bostadsföretagen som underavkastar. En skattesubvention från alla skattebetalare till just de som inte har en bostadsform där man har lån (hyresrätt), d.v.s. de som bor i bostadsrätt och småhus och har lån betalar skatt som subventionerar de som bor i hyresrätt i förstahandskontrakt så länge vi har kvar ”Bruksvärdessystemet”, hur rättvist är det?

Och hur rättvist är det att vissa, som en direkt konsekvens av just bruksvärdeshyressystemet, bor i andra hand – ofta till överpriser som vida överstiger vad en marknadshyra skulle hamna, att vissa får stå i oändliga köer, att vissa kan komma fram med kontakter snarare än betalningsvilja?

Nu har regeringens utredare faktiskt föreslagit en mjuk och förutsägbar övergång till rimliga och rättvisa hyror.

Socialdemokratiska hyresgästföreningen säger att 70.000 personer skulle tvingas flytta om utredningens förslag genomfördes – det betyder att knappt en procent av befolkningen hjälps av ett bruksvärdeshyressystem som förstör bostadsmarknaden i hela landet. Vissa som nu bor i en trea kanske skulle behöva bo i en tvåa och vissa som bor i en central etta – där grannen i grannhusets bostadsrättsfastighet köpt sin lägenhet för två miljoner (det kostar ofta så mycket och ibland mer på de mest attraktiva adresserna i Stockholm) – skulle behöva flytta till en mindre central etta. Detta är inte så förfärligt, att anpassa boendet efter sin ekonomi är något som den stora majoritet av svenskarna som bor i bostadsrätt och i småhus alltid har gjort. Och så länge vi har en ekonomi i tillväxt så får vi alla en chans att få det lite bättre med tiden.

Jag har sedan jag flyttade till stockholm bott i en etta på 21 m2 i andra hand där jag slapp betala extra, men som krav av den förre andrahandshyresgästen behövde köpa hennes fula möbler och bordsugn som jag inte ville ha och av förstahandshyresgästen, som inte bott där sedan 1979 (detta var år 2000), förbjöds jag att ha mitt namn på dörren. Det kändes som att leva på undantag.

Därefter bodde jag i en etta på 16 m2 i andra hand.

Därefter blev det en 1½-rummare på 50 m2 i andra hand där jag betalade ca 75 procent över bruksvärdeshyran, men då var jag sambo så vi var två på de 50 kvadraten.

Sedan köpte jag och min dåvarande sambo en etta på 39 m2.

Det går upp och ned med kvadraten, lite som med mina inkomster, men att jag skulle levt ett miserabelt liv är helt enkelt inte sant. Det enda som aldrig varit aktuellt är ett förstahjandskonrakt på en etta eller tvåa i centrala Stockholm. Och det helt enkelt p.g.a. att hyresrätterna har oändliga köer som en direkt följd av den maxistiska prissättningen i brukvärdessystemet. För mig, som inflyttad lantis, har det bara funnits andrahandskontrakt eller bostadsrätter som realistiska alternativ om jag velat bo i centrala Stockholm.

Systemet är oförsvarbart och det märker man när socialdemokratiska Hyresgästföreningen argumenterar. Denna dimridå lägger Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman ut på sin egen blogg:

…hyran ska grundas på hyresgästernas värderingar, inte på politiska värderingar. Det är själva idén med bruksvärdessystemet.

Det är såklart precis tvärttom eftersom brukvärdeshyressyetemet just inte grundar sig på hyresgästernas värderingar utan på politiska värderingar. Jag tror att debatten om bruksvärdeshyressystemet är den mest förvridna, den mest oärliga debatt vi har i Sverige efter vår dubbla standard om neutralitet under efterkrigstiden.

En sak man ska ha klart för sig om Hyresgästföreningen är att det inte är en politiskt oberoende hyresrättsförening utan en integrerad del av den socialdemokratiska rörelsen. Barbro Engman (bilden ovan), Hyresgästföreningens ordförande är t.ex. en f.d. socialdemokratisk riksdagsledamot 1973-1979. Därefter har hon varit socialdemokratisk landstingsledamot i Dalarna 1994-1998, detta kombinerade hon med att vara försteombudsman för Hyresgästföreningen där från 1997. Det är inget fel i något av detta, men vi ska ha klart för oss att Hyresgästföreningen inte är opolitisk utan en sedan 1920-talet väl integrerad del av den socialdemokratiska rörelsen. Så när Hyresgästföreningen skäller på en borgelig regering så är det egentligen Sahlin och socialdemokraterna som skäller. Det ska man ha klart för sig.

Och till sist kan det vara på sin plats att påpeka att det långsiktiga resultatet, om det som föreslås i utredningen genomförs, är att hyresrätten som boendeform räddas kvar. Bostadsrättsombildningar skulle bli mycket mindre attraktiva och det skulle bli mer lönsamt att bygga och hyra ut hyresrätter – och gissa vad… – det skulle leda till ett större utbud av hyresrätter.

Uppdatering

I SvT rapport får nu Barbro Engam oemotsagd berätta om att 25 procent av hyresgästerna i de mest attraktiva områdena i Stockholm är låginkomsttagare. Tydligen ett argument för ett system som ger decennierlånga köer och en utbredd svarthandel. Ingen definition av vad som är en låginkomsttagare förekommer i intervjun. Hur som helst, hur rimligt hade det varit om 25 procent hade varit låginkomsttagare i de mest attraktiva lyxvilloförorterna? Och hade det varit rättvist om vi andra hade tvingats betala detta via skattsedeln?

3 tankar kring ”Socialdemokratiska Hyresgästföreningen…

  1. Pingback: Den hälsosamme ekonomisten

  2. Ricke

    Patripolitiskt obunden betyder inte opolitisk……vi behöver väl bara titta på den ekonomiska situationen just nu så vet vi hur bra ”marknaden” hanterar ekonomin.

  3. Fytne Inläggsförfattare

    Marknaden har alltid problem med att hantera irrationella statliga regleringar och marknader där det offentliga agerar via sina företag. Jag säger Community Reinvestment Act, Fanny Mae, Freddie Mac och här hemma SBAB. Vi ska vara glada att Sveriges kreditmarknad är avsevärt mindre reglerad än den amerikanska. Sverige har ingen Community Reinvestment Act som tvingar banker att låna ut till ”svaga grupper” som inte får vanliga lån till det beloppet de nu belånat sig, alltså roten i sub-primelånkrisen. Vi Sverige har ”bara” statliga SBAB som eldat på bubblan med att tillåta högre belåningsgrad och som tagit bort de dyrare topplånen. Något som alla banker delvis tvingats följa om de skulle ha några kunder kvar. Men det finns en sak till som skiljer oss från USA och det är att de är pantbelånade och helt enkelt lämnar tillbaka nyckeln om det skiter sig. Så gör inte vi, Sverige är helt enkelt starkare och nyliberalara än USA.

Kommentarer är stängda.