Att klimatfrågan är politik vet alla, men att även klimatforskningen verkar dras med svårartad politisering är inte känt för alla.

Ni kanske har hört att temperaturen inte stigit de senaste tio åren, att den s.k. hockeyklubban visat sig bygga på ett fåtal träd i Sibirien och framför allt att grunddata hållits hemlig för utomstående forskare – något som aldrig hade accepterats på något annat vetenskapligt område. Och så förra veckan den läckta interna e-mäjlen som tyder på att forskare medvetet undanhållit data som talar emot deras teorier (klart ovetenskapligt) och i det närmaste låtit svågerpolitik styra för i vilka tidsskrifter deras ”vetenskapliga” rapporter ska publiceras i – vilket avgör vilka som ska granska materialet.

Och så nu till Köpenhamnsmötet som inte kan resultera i något bindande avtal eftersom USA inte går med på det. Med tanke på den senaste tidens avslöjanden om ovetenskaplig från forskarvärlden vet vi inte vad som är vetenskapligt sant och vad som är hittepå. Inget bra beslutsunderlag för stora bindande globala åtgärder.

Kvällspostens politiske redaktör Peter J Olsson föreslår nu det enda rätta inför Köpenhamnsmötet:

Några punkter kan vara:

• Skapa flera oberoende forskningsinstitutioner som kan konkurrera med olika metoder och ansatser.
• Rusta upp nätet av mätstationer och kvalitetssäkra mätvärdena.Finansiera bojsystem för mätning av oceanernas vattentemperatur.
• Kräv öppenhet med grunddata, så att oberoende forskare kan använda samma material.