Mikael Nestius, ökänd chefredaktör från Stockholms gratistingning City, är utnämnd till VD och chefredaktör för Dagens Medicin och Dagens Apotek.
Hur fan ska det gå?
Mikael Nestius är ökänd för att ha förfalskat en artikel i City. City hade en krönikör som hette Sakine Madon, hon skrev en krönika där hon kritiserade Turkiets nationalistiska personkult runt Mustrafa Kemal Atatürk, en massa turkar blev upprörde och då bad Nestius ursäkt för artikeln – i Sakines namn – utan att ha fått hennes medgivande för att göra så. Han falsifierade således artikeln, urkundsförfalskning om man så vill. Och till detta tog han bort den ursprungliga krönikan. Festligt (?) nog publicerades den ursprungliga artikeln på tryckfrihetens dag.
En utförligare genomgång av affären, med ett flertal länkar gjordes av Johan Ingerö 22 maj 2008. Läs den här.
Nu ska alltså denne lögnare, Mikael Nestius, vara chefredaktör för en tidning som har som huvuduppgift att granska den evidensbaserade vården.
För mig är det obegripligt att Mikael Nestius ens tillåts arbeta med nyheter – och nu är han alltså återigen utsedd till VD och chefredaktör, denna gång en facktidning till råga på allt, av Casten Almqvist på Bonnier Business Press.
Och till slut kan man ju undra vad Martin Schori, VD på Dagens Media är för skitgranskare som inte tar upp denna fråga i sin artikel om chefsbytet på Dagens Medicin.
Uppriktigt sagt, Sakine, Ingerö och Nestius är lika goda kålsupare. Jag började följa hennes blogg efter historien med den där Turkietkrönikan – som hon har mjölkat till bristningsgränsen sedan dess – men insåg efter ett tag att hon är grovt oärlig ich inte på något vis inställd på hederlig debatt. och en del av de oförrätter hon tillgodoräknar sig i relation till City är sådant som normala politiska debattörer vet att man råkar ut för och som helt enkelt har att göra med att dina inlägg granskas och läses av personer som inte alltid delar din egen grundinställning.
Martin,
Du specificerar inte vad du tycker är normalt men Sakine klagar på, därför är det svårt att veta vad du syftar på.
Hur som helst måste jag fråga dig som tycker att de alla är lika goda kolsupare.
Nestius har fabricerat en ursäkt i en annan persons namn och tagit bort en krönika efter klagomål. Vad har Sakine eller Ingerö gjort som kommer i närheten av detta menar du?
Vilka andra grupper tycker du det är lämpligt att en chefredaktör böjer sig för? Smålänningar, företagare, politiker, kändisar?
Det förefaller som att du blandar ihop högt tonläge och upprepningar med urkundsförfalskning och undfallenhet för påtryckningar.
–forts–
Att Nestius ”bad om ursäkt” utåt för turk-krönikan 2006 kan jag hålla med om var klandervärt, men hon hade ju återvänt sen, och det hde hon väl ändå ibnte gjot om det betydde att kröka rygg för chefen? Affären kring hennes Fokus-text i maj 2008, som var den direkta anledningen till att hon gick slutgiltigt, handlade inte om något övergrepp i den klassen; att Nestius skulle ha desavouerat henne. När han tar in en motiverad replik och sedan låter Sakine bemöta denna utan att i övrigt lägga sig i är det helt normalt – eller det var det åtminstone innan den stora krönikörsboomen kom. De flesta som är vana vid öppen politisk debatt på en offentlig scen kan ta att repliker ibland dyker upp utan att man får tillfälle att se dem i förväg och svara samma timme eller samma dag; fråga Göran Greider, Johan Lundberg, Peter Kadhamma, Ev Moberg, Per Schlingmann eller Wilhelm Agrell om de inte varit med om det massor av gånger.
Det är klart att Sakine hade en gammal biff med Nestius från 2006, men det är ju den här historien från 2008 som hon använder för att blåsa upp till en storm. Det mest intressanta med hennes reaktion efter diskussionen med Fokus här är hur upprörd hon blir över att hennes chef ”publicerar en replik på min krönika utan att jag får veta något. Så brukar man inte göra. Man brukar ge krönikören en chans till en replik, annars ser det ju ut som rättelse. Fokus’ replik innehöll påståenden som inte stämde.” (hon var ute på resa och antagligen oanträffbar, och chans till att fortsätta debatten på ‘hemmaplan’ i City fick hon ju ett par dagar senare, men det viktiga verkar ha varit att hennes gen motreplik måste in samma dag, direkt nedanför Fokus-skribenternas inlägg och med en rubrik av typen “Nonsens om integration, Fokus!”) Man kan också läsa mellan raderna att hon ansett sig ha rätt att hejda eller korta ner en motreplik /från Fokus eller nån annan/ om den varit “feltänkt”.- ett ansvar som bara redaktören har.
Vilken offentlig debattör, eller politiker eller författare, har *inte* råkat ut för lägen där de anser sig missuppfattade, ogint lästa eller utsatta för “påståenden som inte stämde”? Det är vardagsmat för de flesta polit6iska publicister och att sakine som anser sig vara ne tränad debattör går i taket över att hon överaskas av en motreplik som inte ges tillfälle att snoppa av minuten efter tycker jag är rätt genant. Det har inget att göra ned att City skulle ha försökt kväsa henne. Och hur länge kan man egentligen vårda en besvikelse, särskilt när man alltid ropar åt andra att det är löjligt att vara ”ett j-a offer””??
Ta en titt på filtret, Fytne, det fångar tydligen upp alla inlägg som innehåller webbadresser i klartext efftersom det tror att det är spam. Jag vill gärna ha det inlägg som närmast ovantåpende är en *fortsätning* på in på rätt plats (den tidigare versionen från i eftermiddags kan du kasta, tack)
Martin,
Jag ska ägna mig åt filtret en annan gång.
Jag håller i sak med dig om att repliktjafset inte är någon fråga.
Och du verkar hålla med mig om att man inte ber om ursäkt i andras namn. Just den saken tycker jag är diskvalificerande för varje anställning som chefredaktör i seriös media.
Till sist står den var och en fritt att mjölka en fråga så länge denne vill, det är bara en eventuell trade off mellan rykte och relevans. Är frågan riktigt viktig bör det aldrig ta slut, är den rätt obetydlig räcker det att ta upp saken en gång. Nestius förfalskade ursäkt är den förra typen och Sakines klagan på replikförfarande knappt ens den senare.
Fytne,
Jag tror att denna trade-off mellan publicistiskt rykte (som kan vinnas eller förloras hos publiken, även om skribenten fortsätter att ha en säkrad plats i spalterna) och relevansen av en viss fråga är en av orsakerna till att många gammelliberaler, socialdemokrater och andra – folk som inte behöver var hårt politiskt engagerade – känner en sådan avsmak inför Per Ahlmark. Däremot är han tydligen en idol för många högerliberaler. Ahlmark missar aldrig ett tillfälle att plocka upp något som han anser vara ett ”faktafel” (ofta handlar det om en oenighet om statristik eller en oenighet om vilket ord man ska använda) och anvöänder sedan detta med rösten bågannde av patos för att ta heder och ära av sin motståndare (”Den som nar sådana här billiga misstag måste drivas av en skurril lidelse för att stödja tyranniet ” etc). Och han vårdar alltid bilden av sig själv som den siste ädle dissidenten från Palme-eran.
Men märkligt nog brukar Ahlmark beklaga sig över att svenska debattörer inte kan iaktta en hyfsad samtalston, inte kan skilja på sak och person och inte vill se utanför ankdammen. Och under uppmarschen till Irakkriget 2003 hade samma gubbe antagligen svenskt rekord i missuppfatningar och felslagna förutsägelkser om vad som skulle hända när Saddam slagits ut. De flesta andra offentliga skribenter hade i ett sådant läge fått klä sig i säck och aska, men Ahlmark återkom på DN:s ledarsida något år efter 2003. För ganska många känns det helt groteskt att Per Ahlmark fortfarande tas på allvar och under många år har haft en trygg plats i landets största morgontidning. Jag kan begripa varför en del tycker han är skön, men då handlar det någonstans om att man inte bryr sig om att se hur mycket han utesluter ur sitt enkla schema.
Martin,
Fin glidning till Ahlmark. Tar det som att du bekräftar att Nestius, som jag inte vet något om politiskt, gjort sig skyldig till urkundsförfalskning. Extremt illa för en chefredaktör.
Och så till Ahlmark. Din bild av vad Ahlmark håller på med tycker jag är märklig. Mig veterligen har ingen som han citarar i sin bok Vänstern och tyranniet kunnat påvisa faktafel. De tycker bara att han ska sluta tjata. Långsinthet kan vara jobbig, visst, men jag tycker långsinthet i det offentliga är bra. Speciellt om en person återigen gör anspråk på att vara relevant för debatten och kommer med nya dumheter.
Vad säger du?
Jo, jag håller väl med om att Nestius gjorde fel i fråga om Sakines krönika om Turkiet, tror till och med jag skrev det rakt ut i mitt långa inlägg om henne. men det är tveksamt om hon kan hålla på och rida på det hur länge som helst. Affären kring Ataturk-krönikan är typ hennes viktigaste ”claim to fame” idag, många som aldrig har läst den har hört att Nestius bad om ursäkt till Turkiet och att det blev bråk.
Fallet är inte heller helt unikt. Annette Kullenberg råkade ungefär samtidigt ut för att få en krönika utlyft – hon hade beskärmat sig över hur många dryckeskompisar vår partyprinsessa höll sig med och utropat ”Dags att sluta supa, Madeleine!” Hovet hörde av sig till Aftonbladet (likosj många rojalistiska vanliga läsare) och Anders Gerdin bad diskret om ursäkt och lyfte bort texten – varpå Kullenberg lämnade Aftonbladet och de städade ut alla hennes kolumner från webben, gjorde henne till en icke-person. Jag tror inom parentes sagt att det lika gärna kunde ha hänt på Expressen. Men det har inte gett samma eko och även Kullenberg snackar inte alls lika ofta om det som Sakine tar upp affären med sin Ataturk-text.
Att folk inte gick i debatt med Ahlmark om citaten och personskisserna i ”Vänstern och tyranniet” förllaras väl enklast med att en del av dem han citerade var döda eller i 70-årsåldern och att alla vet hur Ahlmark handskas med citat. Han kör på som en gammal kyrkoherde ”Var står det skrivet? Så står det skrivet!” utan att ta hänsyn till vad alla vet, att *det som sägs i en debatt ofta formuleras mot en kontext*, mot vissa frågeställningar som var aktuella då. Alla vet dessutom att inlägg som exercerar med citat och beskyller den andre för att ”citera mig fel” anses dödligt tråkiga och polemiskt ineffektiva. Därför valde de flesta att inte fokusera på de citat han hade letat upp.
Jag kan lätt demonstrera att även borgerliga politiker och skolboksförfattare på 60-,70-,80-talen beskrev oktoberrevolutionen som en folklig revolution, inte en statskupp (vilket det ju var). Det var hundratsl miljoner i väst som 1980 teodde att Lenin hade haft en avgörande roll för att störta tsaren. Det är inte fråga om att alla de här personerna var propagandister för Sovjetunionen, många var inte nes vänster, det var helt enkelt den dominerande uppfattningen då och ingenting som ens historiker var speciellt sugna på att rota i. Kalla det att ”det rådande tillståndet utövar ett tryck på våra tankar” om du vill, men den sortens uppfattningar delas ofta v båda sidor i en debatt och de sätter också sin prägel på det man sedan säger. Debatter är allltid kontextbundna.
Vid närmare eftertanke utropade Kullenberg att Stureplan-Madde borde sluta *festa*, men alla fattade ju ändå vad som avsågs och krönikan gjorde det desutom fullständigt klart. 😉
Martin,
Nu får det vara slut på glidningar.
Nestius är en orm som förfalskar en ursäkt i annans namn – i en tidning dessutom. Så gör man inte. Det är gravt ohederligt. Det är urkundsförfalskning.
Saken handlar inte om Sakine, vad hon skrev, om det var rätt eller fel. Om vad hon har för clame to fame, eller om hon tjatar. Det handlar heller inte om att hon inte fick läsa en replik i förväg och svara i samma nummer. Sådan kan man inte kräva. Det handlar om vad Nestius gjorde. Vi kan ha synpunkter på Aftonbladet och Kullenberg eller på Ahlmark och Vänstern och tyranniet, men det är inga paralleller till vad Nestius gjorde.
Frågar du mig så får givetvis Aftonbladet trolla borg Kullenberg och Ahlmark har gjort rätt, citerat rätt och inte blivit beslagen med en enda lögn. Oavsett är det helt andra diskussioner.
Jag skulle tagit en länk direkt till Nestius förfalskade ursäkt, men jag tog den jag tog eftersom den innehöll en större länksamling kring fallet. Uppenbarligen gjorde det att din tanke ledes in kring det där med repliken, men som skrivet, det var inte min avsikt.