Public Service som garant för objektivitet är en omöjlighet. Objektivitet utanför matematikens värld är en teoretisk omöjlighet. Objetivitet är inget annat än momentan koncensus inom en grupp.
Såhär när regeringens utredare, Rose-Marie Frebran (kd), presenterat public service-utredningen ”Kontinuitet och förändring” kan detta vara bra att ha i bakhuvudet.
Utredningen är ett sammelsurium av självmotsägelser och intellektuellt pinsamma argument, men inget annat var att vänta. Det är inte utredarens fel, det är regeringens. Inte för att det någonsin varit på något annat sätt utan just för att det alltid varit lika dant. Det är alltså inte alliansregeringen som gjort något nytt och dåligt. Det är alliansregeringen som egentligen vill ha det som socialdemokraterna alltid ha velat ha det. Det finns bara detaljskillnader på marginalen mellan alliansen och socialdemokraterna i denna fråga. Dessa skillnader har vi nu fått diskuterade en del i media, men det är en skenfäktning. Ingen har diskuterat det bedrägliga med public service-media.
Public service ger sken av att vara något det inte är – objetivt. De som jobbar där, de som är chefer tillsatta av styrelsen, som är utsedd av regeringen – alla har de sina agendor. Problemet är att detta förnekas. Och vi alla förleds vara mindre kritiska och lita mer på vad som kommer från SvT.
Problemet med public service är att något som inte är objektivt, eftersom det inte kan vara det, ändå ger sken av att vara det. Detta är det bedrägliga med public service, den förmenta objektiviteten och det förmenta allmänintresset. Public service försöker förleda oss att de existerar oberoende av sin finansiering och oberoende av de som reglerar och styr verksamheten.
Det faktum att public service-TV:s framtida villkor utreds av en kristdemokrat, utsedd av regeringen och presenteras på en presskonferens på Kulturdepartementet visar just hur beroende SvT är. Och det visar vem som är husse.
I stunder som dessa undrar jag vad som skulle varit annorlunda om Cecilia Stegö suttit kvar som kulturminister. Förmodligen var hon omöjlig som minister för en feg allians, förmodligen hade hon blivit toppstyrd av alliansens partiledare. Vi talar ändå om en regering som inte ens kan samla ihop sig till att avskaffa den statliga filmcensuren i Sverige.
Utredningen handlar inte om förändringar, den handlar om hur det ska vara som det var förut när tekniken gör att inget är som förut.
Cecilia Stegö hade kanske kunna bringa lite objektivitet till verksamheten. Under sin tid som vice ordförande för Fria Moderata Studentförbundet sade hon att den bok som betytt mest för hennes ideologiska utveckling var ATLAS SHRUGGED.
Hur menar du egentligen? Public service kan inte vara objektiva, men det är inte objektivt sant, för inget kan vara objektivt sant? Att objektivitet är en omöjlighet innebär ju att det är omöjligt att ha rätt. Snurrigt.
Harry: Kanske det. Kanske inte. Som chefredaktör för Svensk Linje 1987-1988 så motarbetade hon Rands teorier och de som ville sprida dem. http://www.nattvakt.com/online/forsvar/04stego.htm
Tomas,
I matematiken finns det absoluta objektiva sanningar, och det skrev jag också. Sedan tycker jag du ska fundera på om du verkligen går att ”ha rätt” inom politik och samhällsfrågor. Man kan ju ha rätt så till vida att man korrekt återger något. Ett årtal eller en händelse eller så, men kan man ha rätt, och därmed andra fel, i kunskapsteoretisk mening vad gäller uppfattningar?
Och varför skulle de som råkar jobba på ett public service-företag kunna vara objektiva till skillnad från de som jobbar någon annan stans i media?
Man kan ju ha korrekta fakta, men jobba med ett selektivt urval. Är det objektivt? Och går det att göra något utan att göra ett urval i media?
Ge mig gärna dina synpunkter.
(Den här diskussionen kan bli ganska konstig så jag blir inte sur om den modereras bort)
Angående Thomas svar till mig så innehåller det flera fel. Dels är det objektivt sant att CS sade detta 1983. Dels är det objektivt sant att Rands lysande tankar tyvärr blivit kidnappade av sekterister som snarare borde höra hemma i Scientologkyrann eller på Beckomberga än som skribenter i Svensk Linje. Att CS som redaktör för SL ägnade sig av nödvändig ”ogräsrensning” för att skydda Rand från sådana element är objektivt sett inte att motarbeta hennes teorier.
På den här bloggen får man vara konstig, bara man håller sig i skinnet…
Som objektivist känner jag mig manad att kommentera detta lite.
Vad är objektivitet? Objektivitet är, i ett epistemologiskt sammanhang, att hålla sig till verklighetens fakta. Det är att tänka och resonera på ett sätt som är förenlig med och som svarar mot verklighetens fakta. I verkligheten råder inga motsägelser: A är A; saker och ting är vad de är. Ska våra tankar, begrepp och idéer vara förenliga med verklighetens fakta, då måste också våra tankar, begrepp och idéer vara motsägelsefria. Essensen av objektivitet är alltså att identifiera och integrera verklighetens fakta på ett motsägelsefritt sätt. Vi identifierar och integrerar således verklighetens fakta medelst logik.
Notera att en idé är inte sann eller giltig bara för att det är förenligt med våra övriga idéer. Våra idéer måste korrespondera med verkligheten för att vara objektivt sanna. Men om de korresponderar med verkligheten, då kommer de också som en följd av att vara förenliga med varandra. Att en föreställning är förenlig med eller förefaller giltig inom ramen för ett så kallat ”paradigm” accepterad av ett kollektiv av forskare är således inte kriteriet för objektiv sanning.
Att vara objektiv i detta sammanhang är inte detsamma som att vara ”opartisk” eller neutral. Man kan vara objektiv och partisk samtidigt. Om man vill vara fyndig kan man säga att objektivitet är en form av partiskhet: man är partisk till verklighetens fakta. Hur ska en domare, för att ta ett konkret exempel, kunna döma någon rättvist om han inte är objektiv? Dvs om han inte bara tar hänsyn till alla relevanta fakta i fallet? Men om han nu är rättvis, är han ju partisk till rättvisan. Han tar ställning för rättvisa. Han försöker inte vara neutral mellan rättvisa och orättvisa. Han söker inte ett ”konsensus” mellan dessa två motsatser där de flesta kan känna sig bekväma. Nej, en objektiv och rättvis domare går efter verklighetens fakta som han identifierar och integrerar motsägelsefritt. Då kommer hans slutsats att vara objektivt giltig. (Därmed inte sagt att han inte kan ha dragit fel slutsats: att vara objektiv i sitt tänkande är inte detsamma som att vara felfri eller allvetande.)
Villkoren för att våra värdeomdömen ska vara objektivt giltiga är desamma som alla andra sorters omdömen: de måste vara grundade på fakta. Det är t ex objektivt sant att Saddam Hussein var ond. Inte för att alla nödvändigtvis skulle hålla med om det. Saken är den att i slutändan är det totalt irrelevant huruvida alla skulle hålla med om detta eller inte. För det som bestämmer huruvida påståendet är sant eller falskt är inte ett konsensus inom en grupp. Verkligheten är vad den är, alldeles oavsett hur många som tror annorlunda: verkligheten är inte en produkt av gruppens föreställningar, känslor eller önsketänkande. Verkligheten är objektiv i den meningen att den är oberoende av vårt medvetande. En konsensus är inget bevis för att något är objektivt sant; det är fakta som kan resultera i en rationellt konsensus om alla medlemmar av detta konsensus efter att ha studerat samma faktum och resonerat på samma sätt når samma slutsats. Nej, det är vissa fakta om Saddam Hussein satta i relation till en objektiv moralstandard som bestämmer giltigheten i detta värdeomdöme.
Leonard Peikoff skrev:
Värden är med andra ord en form av fakta; värdeomdömen är en form av faktaomdömen.
Huvudproblemet med SVT är inte att deras journalister ibland är icke-objektiva (dvs inte håller sig till fakta). Huvudproblemet med SVT är att staten inte har någon rätt att tvinga mig och andra att finansiera deras TV-kanal. De har ingen rätt att tvinga mig och andra att finansiera tv-program som jag inte vill se och som jag kanske rentav föraktar och hatar. Program som kanske strider mot mina egna värderingar och som jag anser är farliga och dåliga för landet. Så även om SVT:s journalister och medarbetare i största allmänhet var helt objektiva, skulle det inte göra SVT:s verksamhet mer moraliskt berättigad.
Sokrates sa att man måste definiera begreppen man ska använda innan man börjar diskutera, annars blir diskussionen meningslös.
Jag håller med dig Carl, jag har bara använt begreppet objektivt på det sätyt som förespråkare för public service använde det – vilket jag tycker är fel. Ditt resonemang förefaller inte motsätta eller vederlägga mitt resonemang, men det synes som om vi lingvistiskt använt det olika.
Hur som helst en bra och viktig debatt som fler borde delta i.