I somras kostade oljan 150 dollar per fat, nu kostar den under 50 dollar per fat. Rysslands president Medvedev har nu sagt att Ryssland gör vad som helst för att få upp oljepriset, från att minska oljeproduktionen till att gå med i OPEC (som om inte det också skulle handla om att just minska produktionen). Han vill att Ryssland ska ta tillbaka sin plats som en av de ledande ekonomierna i världen. Men han kommer gå bet. Och det av flera skäl.
Det är marginalegfterfrågan som sätter oljepriset och eftersom världskonjunkturen, enligt de flesta bedömningar, kommer att vara svag i två år så kommer inte oljepriset att återgå till 150 dollar per fat under denna tid.
OPEC-länderna kan likt Ryssland inte minska produktionen tillräckligt för att driva upp priset så att de får samma inkomster som fram till i sommaren i år. Om de minskar produktionen så att priset stiger till 150 dollar fatet så kommer det under den rådande konjunkturen inte säljas till närmelsevis samma volymer som innan.
Ryssland och OPEC-länderna kommer därför att få några magra år. Och detta tycker jag är utmärkt. Ryssland, såväl som de flesta OPEC-länder, är oljedopade länder där oljeekonomin tränger undan framväxten av andra delar av ekonomin.
I Ryssland lyckades Putin med att skapa ordning och reda i ekonomin och återskapa respekten för Ryssland. Det är den officiella versionen. Men det är i grunden fel. När Putin tillträdde som president år 2000 låg oljepriset på 16-18 dollar per fat. När Putin avgick i våras låg priset på långt över 100 dollar fatet. Och produktionen var dessutom större än år 2000. Det är hela förklaringen till Putins ”framgång”. 5-7 gånger så mycket betalt på en ökande marknad för oljan förklarar hela Rysslands ekonomiska framgång under Putin. Inte undra på att Medvedev nu desperat försöker agera för att höja oljepriset.
Till detta ska Georgienkrigets effekt på valutaflödet till Ryssland läggas. Ryssland är en simpel råvaruekonomi. Putinstyrets oljefokus har undanträngt en mer industriell ekonomisk utveckling i Ryssland.
Vi kommer få höra mer om Ryssland och oljan, för nu har Ryssland vant sig vid inkomsterna, börjat agera sovjetlikt på den globala scenen och plötsligt dras mattan undan.
Ryssland kommer att drabbas av krisen värre än västvärlden eftersom Ryssland har en ekonomi som är ensidigt råvarubaserad och alla råvaror faller i pris. Rysslands enorma valutareserv kommer snabbt ätas upp om inte drastiska åtgärder vidtas. Och vidtas drastiska åtgärder så kommer inte folk i gemen vara lika nöjda och okritiska i Ryssland. Landets befolkning kommer vara mer svårstyrd.
Ryssland kommer få svårare att köpa sig inflytande med med subventionerade oljepriser till vänligt sinnade grannländer.
Så mycket hänger på oljepriset i Ryssland att Ryssland snabbt går mot en omfattande intern ekonomisk kris.
Ryssland har väl dessutom stora problem, större än Västeuropa, vad gäller nativiteten? Det görs för få ryska barn helt enkelt. Populationen är redan sjunkade och en den arbetsföra befolkningen minskar, medan den som finns blir äldre och dyrare i drift. Ryssland må kunna skramla med vapen och skrämma sina närmaste grannar kortsiktigt, men fortsätter trenden så ser det riktigt mörkt ut på längre sikt. Antalet ”vänligt sinnade” grannländer är väl inte så många…? Affärerna och politiken tycks hellre ske med Iran, än med västligare och friare nationer…
Ett helt riktigt påpekande Johan. På kort sikt är råoljepriset Rysslands problem, men på lång sikt är det nativiteten.
Detta gör att det faktum att Kina, ett grannland Ryssland knappast kan bete sig mot som de vill, kommer bli en svår nöt att förhålla sig till för ett försvagat Ryssland. Vad ska Ryssland göra när Kina börjar bli en mer attraktiv samarbetspartner än Ryssland för de centralasiatiska länderna som en gång i tiden var en del av Sovjetunionen.
Ryssland, Kina och Japan är väl de tre länder som har gjort upp minst med sin historia i världspolitiken.