Mona Sahlin är redan historisk och hon kommer att bli än mer historisk hur det än går.

Hon är den första kvinnliga partiledaren i socialdemokraterna.

Hon är den förste att tillträda partiledarposten i opposition sedan vi fick full demokrati i Sverige 1919-1921.

…och…

Hon är den förste som redan innan ett val deklarerar att de ska styra i koalition om de vinner valet.

Det är synd att detta drunknar den nuvarande i finanskrisens mediabrus, för det är en väldigt stor mental förändring för hela socialdemokratin att inse att de inte är självklart att de kan regera ensamma.

Uppgörelsen med miljöpartiet förstärker blockpolitiken i Sverige. Oavsett hur det går med mobbandet av vänsterpartiet.

Söndagens partiledardebatt i TV visade dock ytterst tydligt hur splittrad vänsteroppositionen är. Den som verkade mest komfortabel i sin roll var Ohly, men det är inte så konstigt eftersom han har trumf på hand. Sahlin såg ytterst plågad ut när vänstersplittringen kom på tal – samma vecka som hon gått ut med mp:s språkrör och förklarat att de bildar regering tillsammans efter nästa val.

Som bekant protesterade stora delar av rörelsen mot detta. Partidistrik, LO-förbund och stora delar av SSU. Så bara två dagar senare stod det, som vi nu vet, att det var dåligt förankrat i rörelsen att lämna vänsterpartiet utanför en vänsterkoalition. Vad detta även visar är att rörelsen inte lyder
Sahlin när hon försöker leda partiet. Sahlin har uppenbart inte de egna med sig och till skillnad från Persson så klarar hon inte av att hantera detta och driva sin vilja igenom med sin partiledarauktoritet.