Bloggaren Johan Ingerö skriver om gårdagens utrikespolitiska duell mellan Bildt (m) och Ahlin (s).

Man kan inte lyssna till dem utan att reflektera över hur rolig, stimulerande och – faktiskt – lärorik den politiska debatten kan vara när den överlämnas till personer som inte talar dagisspråk eller jobbar övertid med att framstå som medkännande psykoanalytiker.

Han exemplifierar med Bildts första kontrareplik:

”Herr talman! Jag får väl för ordningens skull börja med att kommentera Urban Ahlin, även om det inte är alldeles lätt. Han ägnade nästan sju av sina tio minuter åt att dels recensera min person – det är fritt fram att göra det om man tycker att det är det avgörande utrikespolitiska problemet – dels åter referera det anförande han höll i denna kammare för ett år sedan.

Därefter ägnade han de resterande cirka tre minuterna åt att hävda att jag hade för många ord, trots att han inledningsvis hade konstaterat – han hade tydligen räknat på sin dator – att det var 37 procent färre ord detta år än förra året. Den enda nyhet, efter att ha lyssnat på da capon på hans anförande från förra året, som jag kunde finna i hans anförande var att Socialdemokraterna nu har startat en blogg. Detta vill jag gratulera till, och jag undrar var de fick denna briljanta idé från.

När jag nu har Urban Ahlin här ska jag inte inskränka mig till att bara kommentera det som inte var så mycket att kommentera i det han egentligen inte sade – det var inte så mycket – utan i stället ställa en konkret fråga till honom som är mer aktuell.”

Den som vill läsa, eller titta i, den utrikespolitiska debatten i sin helhet kan ta sig en titt på Riksdagens snabbprotokoll här.

Själ undrar jag, efter att ha lyssnat på vad som sades av vänsterpartiets talesman Linde, hur vänsterns tilltänkta utrikespolitik skulle se ut. Det är ju helt uppenbart att vänsteralliansen inte har nått samsyn ännu. Ja det förefaller faktiskt som att Ahlin har mer gemensamt med Bildt än med sin tilltänkte allianspartner Linde (v).

Om man tar bort diskussionen om diskussionen från vad Ahlin sa så är det bara lite gnäll på de nära relationerna med NATO som skiljer, men de nära relationerna har Bildt i praktiken bara övertagit från regeringen Persson, och det är ju Ahlins eget partis senaste politik om förhållandet till NATO. Kanske iinte så kostigt att det räknades ord och debatterades om debatten…