Biståndsindustrin vill ha dina skattepengar. De behöver pengarna bl.a. för att finansiera sina jobb i just biståndsindustrin. I SIDA. Och i alla de av SIDA finansierade GONGOSarna.

I maj medgav biståndsminister Gunilla Carlsson att vi inte vet om biståndet på 34 miljarder kronor faktiskt gör någon nytta. Det har aldrig riktigt utvärderats helt enkelt. Något märkligt kan tyckas med tanke på att Sverige fick sin första biståndsbudget i början på 60-talet, d.v.s. för snart 50 år sedan.

Någon vän av ordning kanske skulle tycka att detta var ett verkligt verkligt stort problem. Att spendera 34 miljarder av våra skattepengar utan att ens utvärdera om det gör nytta. Någon sådan vän av ordning har inte jobbat på SIDA sedan organisationen grundades som NIB 1962. Men hur svårt kan det vara?

Nu har SIDA låtit göra en SIFO-undersökning som visar att åtta av tio svenskar

”anser att internationellt stöd kan medverka till utveckling och fattigdomsbekämpning”.

Alltså…, den organisation som inte sedan 1962 utvärderat eller kunnat påvisa biståndets förmåga att ”medverka till utveckling och fattigdomsbekämpning” vänder sig nu till de som vet ännu mindre för att få stöd för den tes de själva inte kunna visa på betald arbetstid sedan 1962. D.v.s. argumentet för att vi ska spendera 34 miljarder av våra skattepengar är att allmänheten tror att biståndet gör nytta – något som organisationen som sköter biståndet (SIDA) – inte någonsin kunnat påvisa.

Generaldirektör, Anders Nordström, skriver om SIFO-undersökningen på SvD Brännpunkt. Han är en hederlig man så han medger bl.a. att

”vi har svårare att visa på de långsiktiga och bredare effekterna”.

/___/

”…fyra av fem svenskar är medvetna om allvaret [i den globala ekonomiska krisen] och svarar att krisen påverkar fattiga länder på ett negativt sätt.”

Rubriken på debattartikeln är ”Starkt svenskt stöd för biståndet”, det kunde av innehållet att döma lika gärna varit ”Biståndet troligtvis meningslöst” eller ”Den globala utvecklingen viktigare för u-länderna än biståndet”. Men sådan blev såklart inte rubriken.

Sedan tycker jag alltid att myndigheter inte ska använda sin budget för att opinionsbilda för sin egen budget. Det är ett sätt att ge ena sidan i en politisk debatt offentligt stöd mot den andra, hur demokratiskt är det? Sådant borde lämnas åt bananrepubliker och halvfascistoida stater.

När ska vi sluta att behandla u-länderna som omyndiga stater? När ska vi ge dem frihandel? Det är mina frågor i sammanhanget.

*Biståndsindustrin = de människor som försörjer sig på att jobba med offentligfinansierat bistånd, omkring 10 000 svenskar har detta som sysselsättning. Som jämförelse har SAAB automobil omkring 4700 anställda i Sverige.

Fredrik Segerfeldt skriver också om debattartikeln här.