När jag hade skrivit om initiativbetänkandet (en del kallar det för initiativrapport, men Europaparlamentet själv använder inte det begreppet på den svenskspråkiga delev av hemsidan) , d.v.s. förslaget, från den estniska socialdemokraten i Europaparlamentet, Marianne Mikko, om att registrera bloggare så skrev jag om dess legela status eftersom det inte är så självklart vad som är skillnaden mellan ett vanligt betänkande och ett initiativbetänkande i Europaparlamentet.

Bara ett iniativbetänkande

Som tur är är detta ett initiativbetänkande. Vanliga betänkanden görs efter att Europaparlamentet (och Minister/Europaådet) fått ett förslag av Europeiska Kommissionen. Och då är det verkligen viktigt att det blir rätt. Ett initiativbetänkande är egentligen bara en gammal kvarleva sedan innan Maastrichtavtalet då parlamentet inte hade någon medbeslutanderätt utan bara uttalade sig om vad Kommissionen och Rådet hade för sig. De är helt enkelt ett betänkande som Europaparlamentet gör på eget initiativ, utan att det finns något lagstiftningsförslag från Kommissionen att ta ställning till. Initiativbetänkanden leder således inte direkt till lagstiftning, utan ska mer ses som ett uttalande om viljeinriktning från Europaparlamentet. Dock är det ju så att det spelar roll vad Europaparlamentet uttrycker för vilja. Speciellt inför framtiden. Därför är det viktigt att sån här skit röstas ner så att det inte börjar rulla någon snöboll som till slut leder till ett förslag från Kommissionen om något liknande i framtiden.

När jag dagen efter kollade lite i media om det tagit upp den kastade handsken från bloggsvären så visade det sig att det hade de, men likt de flesta bloggare hade de missat att nämna att det var ett initiativbetänkande. Och därmed även missat vad förslaget skulle få för legal status om det gick igenom i den kommande omröstningen.

Jag skrev till Ekot och påpekade att:

”Det är ett initiativbetänkande från parlamentet, sådana har inte samma legala status som andra betänkanden som görs med anledning av förslag som kommer från kommissionen.”

Jag fick svar från Ekochefen Staffan Sillén:

”Vi korrigerade den ursprungliga uppgiften om ”lagförslag” i Lunchekot, den beteckningen på förslaget var ju felaktig.”

Eftersom jag tycker det är dumt att folk får en felaktig uppgfattning om vad som händer och är på gång så glädjer det mig var gång en redaktion bemödar sig om att få saker så rätt och korrekt som möjligt.

Lotten Collin på Ekot som var ansvarig för inslaget svarade också och hon skrev bl.a.

”Initiativbetänkande är ett för krångligt ord för att kunna användas i en nationell nyhetssändning, och säger ingenting om vad det faktiskt är.”

Jag förstår att mycket ska ut snabbt och lättbegripligt till en stor svensk publik när Ekot sänder sina nyheter, men jag tycker inte man ska förenkla för mycket eftersom det leder till oklarheter det med. Bättre med korrekt och lite svårbegripligt än enkelt och oklart. Det hela är givetvis en avvägningsfråga, men i grunden är jag nog elitisktiskt lagd och tycker inte man ska förenkla för mycket. Min mentor i Europaparlamentet brukade säga att ”folk kan mindre än man tror, men begriper mer än man tror”. Jag tror det stämmer.

Jag skrev även till Anna Krook på Aftonbladet av samma anledning som jag skrev till Ekot:

Du skriver ”Nytt EU-förslag ska kontrollera bloggare” och ”EU-parlamentet vill kontrollera och registrera alla bloggare”.

/—/ 

Det borde inte kallas EU-förslag eftersom det är en socialdemokratisk ledamot och kulturutskottet som än så länge tycker så. Du borde skriva ”förslag i Europaparlamentet”. Ni skriver ju inte Sverigeförslag så fort någon riksdagsledamot skriver en enskild motion.