Wanja Lundby-Wedin sitter som bekant i Aftonbladets styrelse. Från den positionen har hon försökt styra upp den, enligt henne för oberoende och inte tillräckligt LO-lojala debattsidan genom att knyta den till Ledarsiden, d.v.s. närmre Helle Klein med den ”guldkantade” lönen och det ”guldkantade” pensionsavtalet. Helle Klein synes ju ofta vara toklojal mot LO och socialdemokraterna när hon skriver, så att Wanja Lundby-Wedin och Erland Olausson vill att Klein ska styra detabbsidan i stället för den mer frimodiga Lotta Gröning förvånar föga.

Att de även velat ge sig på den allt för självständiga Lena Mellin, en av Sveriges bästa politiska reportrar, för att ”hon på allmän plats fick framföra åsikter som de tyckte gick stick i stäv med sossarnas och LO:s linje” är också logiskt.

Man ska vara LO och partiet lojalt. Man ska göra som man blir tillsagd. Och man ska inte tänka själv.

Men anledningen till att Aftonbladet är Nordens största tidning är att den inte agerar som partiets språkrör utan sedan A-pressens konkurs 1990 successivt blivit mer och mer självständig i sina nyhetsvärderingar och i sina analyser. Ledarsidan har blivit resarvatet för socialister somn Klein och Olle Svenning.

Det är bara för ägaren LO att välja, antingen är tidningen toklojal och mindre relevant som på 70-, och 80-talet, eller så får den vara professionellt oberoende och Nordens största tidning.

Konkurrenten Expressen har skrivit om LOs påtryckninga här.

Rolf van den Brink skriver om knähunden Heller Klein här.