Etikettarkiv: miljöpartiet

Maud Olofsson och ansvaret under SAAB-krisen

Den som kan något om det svenska industristödets tragiskt dyra och meningslösa historia vet att hålla Maud Olofsson högt.

Varvskrisen, började i slutet på 60-talet, den dåvarande socialdemokratiska finansministern Gunnar Sträng och riksbankschefen Per Åsbrink gick då in med långtgående statliga garantier till varvsindustrin, sedan fortsatte det med den på hösten 1976 tillträdda borgerliga regeringens varvsakut, under centerpartistiska ekonomiministern Nils G. Åsling. Detta ledde ändå till bildandet av statliga Svenska Varv AB, då inget av det tidigare stödet hade hjälpt. Till slut lades ändå den mesta varvsverksamheten ner då varvsstödet upphörde med att regeringen Palme avskaffade produktionsstödet till varvsindustrin efter valet 1985.

20 års elände med subventioner och bortkastade skattepengar var över.

Nu har Maud Olofsson inte upprepat ett enda av de tidigare misstagen i den nu pågående krisen i fordondbranschen, och de ska Maud Olofsson och hela regeringen ha beröm för.

Det märkligaste då, under varvskrisen, och nu, under SAAB-krisen, är fackets och socialdemokraternas agerande. Det är även ytterst märkligt att s.k. borgerliga regeringar under 70-talet höll på med varvsstöd och förstatligande av en hel bransch, men det är är inte lika märkligt som LO-fackens agerande nu som då.

Facket och socialdemokraterna brukar berömma sig själva för likalöneprincipen i Rehn-Meidnermodellen. Alla som utför samma typ av arbete ska ha samma lön. Allt för att de mindre lönsamma företagen SKA slås ut så att arbetskraften kan övergå till mer lönsamma företag. I det närmaste är detta att betrakta som att Sverige, på fackets och socialdemokraternas initiativ, redan på 50-talet införde Schumpeters teori om den kreativa förstörelsen som politisk och facklig dogm.

Det märkliga är att denna egna politik inte hindrar fackrepresentanter och socialdemokrater att klaga då dessa principer faktisk får avsedd effekt och olönsamma företag är att på väg att slås ut av just Rehn-Meidnermodellens likalöneprincip. Då ska det till subventioner, stöd och statligt ägande – tvärt emot de egna principernas intentioner. De principer som är grunden för samma fackföreningars centrala löneavtal. Jag tycker det är ohederligt.

En modern kurios pajas i periferin har dock tillkommit, Peter Eriksson (som jag i andra sammanhang talat hyggligt gott om bl.a. här och här på bloggen). Miljöpartiet, som inte lagt två strån i kors för den svenska bilindustrin tidigare, som alltid varit tidig med att kritisera VOLVO och SAAB för de bilar de gör och som varit emot bilismen på alla fronter sedan partiet bildades 1981 – just detta parti anklagar nu regeringen för att ett olönsamt svenskt dotterföretag till USAs största bilföretag läggs ner efter decennier av stora förluster. Det enda som är ovanligare än att SAAB går med vinst är väl att det sker en kärnkraftsolycka med dödlig utgång. Ohederligt är bara förnamnet, men likalöneprincipen har inte varit miljöpartiets idé, men bilhatandet är näst efter kärnkraftshatet partiets livseleixsir.

Och så till sist en stilla undran. Varför lyfter media inte fram den samlade vänsterns hyckleri? Hyckleri och ohederlighet ska väl en fri media med självkänsla alltid sätta tänderna i? Dock diskuteras frågan ur SIFOkratiskt perspektiv i GT här.

Miljöpartiet är skapelsens krona

Miljöpartiet är skepelsens krona

Jag satt på en trevlig middag i går och pratade om allt och inget. Bl.a. pratade vi om oppositionen och de tre partiernas roller.

Politiskt är miljöpartiet skapelsens krona, ett sådant parti kan bara uppstå i ett rätt hyggligt land. Ett parti som är emot tillväxt kan bara finnas där basbehoven tas för givna av nästan alla. Ett parti som tills för nyligen, även när ett av grannländerna hette Sovjetunionen, var emot att vi skulle ha ett försvar, ja det är ett lyxparti, ett drönarparti, ett helt fantastiskt bisarrt parti. Det är befriande att de finns! De är ett bevis på att det mesta är rätt bra. Mycket borde ändras, men fundamenta är bra i Sverige.

Och så är de lite komplexa, både för social frihet (var snäll mot knarkarna och tillåt friskolor) och sociala pekpinnar (hög skatt på sprit och ”individualiserad” statlig föräldrar-”försäkring”). Jag ser miljöpartiet som en dynamisk konstinstallation. En fantastisk perspektivmaskin, ja skapelsens krona. Njut!

Jag gillar ju speciellt språkröret Peter Eriksson just för att han är lite sävlig och velande i intervjuer, inte för att jag inte är miljöpartist och vill dem illa, utan för att det är befriande genuint och respektfullt mot oss som tittar och lyssnar på intervjuerna att inte vara listigt mediatränad till att slingra sig utan att vi märker det. Samhället är komplext och att vara mediatränad och ge intryck av att det inte finns en massa resonemang och avvägningar som inte är så definitivt självklara är genuint, ja helt enkelt mer rimligt. Det finns saker som är självklara, men de handlar ofta inte de politiska diskussionerna om. Så till Peter Eriksson kan jag bara säga, ändra inte stil och se för fan till att inte mediaträna dig.

Jag vill spela golf med Peter Eriksson och sedan dela en butelj visky.

En annan bloggare skriver om skapelsens krona här 🙂

Friskolorna hotade av s-mp-uppgörelsen

Med mp i s-knäet ligger friskolorna pyrt till efter 2010

En av konsekvenserna av att miljöpartiet och socialdemokraterna nu kommit överens om att bilda koalitionsregering om de vinner valet 2010 är att friskolornas existens blir ytterst osäker.

Socialdemokraterna har aldrig riktigt accepterat friskolereformen, men det som gjort att den legat fast är att miljöpartisterna haft en mer positiv syn på friskolorna. Socialdemokraterna har – sedan friskolereformen infördes 1992 under den dåvarande borgerliga Bildtregeringen, med Per Unckel och Beatrice Ask som ansvariga ministrar – aldrig haft någon möjlig riksdagsmajoritet för att riva upp friskolereformen. Socialdemokraterna har bara kunnat trakassera friskolorna med oproportionerligt många skolinspektioner och åtstramad finansiering. Reformen i sig har de aldrig haft möjlighet att riva upp.

Nu när det är tänkt att miljöpartiet enligt förra veckans uppgörelse ska sitta med i regeringen med socialdemokraterna, kommer miljöpartiet knappast kunna försvara friskolorna längre. Om de inte tydligt och publikt kommer överens med socialdemokraterna om detta före nästa val.

Detta blir en viktig fråga att avkräva vänsteroppositionen svar på inför nästa val. Ska friskolereformen ligga fast eller inte, om det blir en vänsterkoalitionsregering?

För just denna fråga spelar det inte någon roll om vänsterpartiet hamnar i eller utanför en vänsterkoalitionsregering, eftersom vänsterpartiet alltid kommer at stödja ett avskaffande av friskolereformen och därmed ett avskaffande av friskolorna. Kommer miljöpartiet sätta sig i en regering som avskaffar friskolorna? Kräv svar inför nästa val.

Likadant kommer det att vara för småföretagspolitiken och reglerna om undatag för två personer från LAS-reglerna om sist in först ut vid uppsägningar. Och givetvis för alla andra små frågor där miljöpartiet tidigare valt att gå på den borgerliga linjen i någon fråga.

Miljöpartiets ja till EU underlättar för EU-kritiken

När nu miljöpartiet bestämt sig för att ta bort sitt krav på att Sverige ska lämna EU kommer vi få en bättre EU-kritik. Utträdeskravet har ju som bekant gjort att miljöpartiets EU-kritik känts irrelevant.

Detta har dessutom gjort att Socialdemokraterna inte kunnat annat än att vara otydliga i EU-frågan. Hela deras EU-politik har varit ett enda långt hanterande av inre motsättningar kring EU-medlemsskapet, såväl inom socialdemokraterna som inom vänsterblockets tre partier.

Nu är det bara vänsterpartiet som är emot medlemsskapet i EU av de sju riksdagspartierna. Junilistan är som bekant också för medlemsskapet i EU.

Nu kommer vi slippa diskutera EU-medlemsskapet i europaparlamentsvalet. Vi kommer kunna diskutera vilket EU vi vill se och vi kommer kunna diskutera sakfrågorna. En klar förbättring enligt mig.

Miljöpartiet är nog det svenska parti som förändrats mest efter riksdagsvalet. De har strukit medborgalönen, de står bakom budgetdiciplin och har nu landat där deras europeiska systerpartier landat i sin syn på EU.

Vissa av de mer liberala EU-”kritikerna” kommer att hävda att miljöpartiets ja till EU bekräftar att EU-medlemskapet är dåligt. Det må så vara. Jag ser fram emot den förändrade svenska EU-debatten. 

Zaida Catalán (mp) vill bli europaparlamentariker

På tidningen Focus mingel här i Almedalen pratade jag lite med miljöpartisten Zaida Catalán, hon sa:

”Jag får se om partiet gillar mig i höst.”

…och förklarade att det var då miljöpartiets lista till europaparlamentsvalet i juni 2009 skulle fastställas. Nu jobbar hon som tjänsteman på miljöpartiets riksdagskansli och sitter i Stockholms stadsfullmäktige.