Etikettarkiv: Obama

Obama kan få problem med de höga förväntningarna

Jag har varit i USA sedan 31 oktober nu. En del är uppenbarligen religiösa i sin tillit till Obama. ”I voted for Obama”-knappar och klistermärken syns här och där och nyss såg jag TV-reklam för porslinstallrikar med Obama på.

En leende Obama med fyrverkerier i bagrunden och texten ”Change Has Come” i guld och undertexten ”Historic Victory”. Bara 19.99 USD, men max två eller om det var tre per kund. Och så limited och äkthetsbevis förstås. Väldigt exklusivt.

Såhär står det på hemsidan:

”Now you can own a piece of history! Celebrate the victorious election of our 44th President of the United States, America’s first African American Commander, with the commemorative plate from the American Historic Society™.  The Historic Victory Plate™ is a priceless work of art featuring the triumphant President-Elect surrounded by the American flag and spectacular fireworks celebration.  This first collectors issue plate celebrates with the inscription ”Change Has Come” scripted in 22K Gold text. The back displays the seal of the American Historic Society and documents the historic electoral and popular vote totals on election day.”

Only in America! En given investering för den med sinne för humor. Själv har jag minnestallrikar med Fälldin och Ullsten på. De uppskattas mycket av mina politiskt intresserade vänner. De saknar dock text av guld. Kanske hade de inte lika religiöst hängivna anhängare.

Inte precis den utmärkta start som Tage Erlander talade om 1946 när han i sin dagbok kommenterade att han kategoriserats som en nolla med ”ingen dålig början”.

Obama måste sänka förväntningarna annars kommer han snabbt få problem med missnöje.

Obama träffar Bush i vita huset i dag

Det rapporteras jut på TV här i USA att Obama i dag måndag, för första gången sedan valet förra tisdagen, ska besöka avgående president Bush i vita huset. Mötet blir intressant med tanke på att Bush varit lågmäld under valrörelsen samtidigt som Obama kontinuerligt kritiserat Bush.

I onsdags, dagen efter valet, sa Bush att han skulle göra vad som stod i hans makt för att övergången till en ny president och en ny administration skulle bli så smidig som möjligt. Han meddelade att han även skulle hålla Obama informerad om alla viktigare ställningstaganden fram tills Obama tillträder 20 januari nästa år.

Detta ska ställas i kontrast till när Bush efterträdde Clinton i januari 2001, då datorernas tangentbord saboterades i vita huset och diverse andra omogna obstruktioner förekom. Bush är helt enkelt inte sådan.

Det riktigt intressanta är om Obama nu när han är vald ska visa sig vara en statsman eller inte. Det ska bli intressant att se vad som sägs efter deras möte under eftermiddagen i dag amerikanska tid. Obama har ju i princip gjort som Sahlin gjort i Sverige och kritiserat allt vad den sittande administrationen gjort, men nu när han väl är vald måste han nog börja välja sina strider. Och rimligtvis kan han inte ändra allt som Bush gjort. Och han måste även börja bli konkret. Change och hope funkade bevisligen i valrörelsen, men nu är frågan vad detta innebär rent substansiellt.

Jag har skrivit tidigare att jag hoppas på att Obama ljög för det amerikanska folket när han återkommande uttalade frihandelskritiskt.

Högt upp på dagordningen står nu hanteringen av den amerikanska fordonsjättarna GM och Ford. Det kan bli amerikanarnas varvskris om det hanteras fel. Många här i USA lobbar nu för statsstöd och annat som inte kan beskrivas som annat än rent industristöd likt vårt tidigare varvsstöd. Vi ska vara tacksamma för att EU och reglerna för den inre marknaden motverkar sådana nationella initiativ i Europa, även om sådant långt ifrån alltid stoppas.

Vad det amerikanska valet egentligen handlar om

Slagskeppet USS Wisconsin BB-64 i hamnen i Norfolk

Det amerikanska valet handlar om vem som ska vara befälhavare över världens största militär. Givetvis så pratas det mycket om andra frågor, men de är enligt mig sekundära.

Mycket av allt annat det talas om har den amerikanska presidenten inte ensam makten över. Skolan, sjukvården, finanskrisen och mycket annat är sådat där antingen delstaterna egentligen har det största ansvaret, eller där kongressen har ett delat ansvar. Så är det inte med kärnvapenkoderna, de ansvarar presidenten för. Och speciellt för oss som inte är amerikaner så är det USAs utrikespolitiska agerande viktigast. Vem som är överbefälhavare och vilken handelspolitik som drivs är därför viktigast för resten av världen. Det var anledningen till att jag begav mig till Norfolk, planetens marinbas nr 1 till storleken. Inte enkelt att begripa vidden av storleken. Stort var det.

Obama vill ta hem truperna från Irak, satsa mer i Afganistan och omförhandla USAs samtliga frihendelsavtal.

McCain vill hålla kvar trupperna i Irak och i Afganistan samt driva på för mer frihendel.

Detta är i varje fall vad de säger själva. Kanske ljuger bara Obama när han säger sig vilja skydda den amerikanska ekonomin genom att omförhandla alla frihandelsavtal, jag tror det.

Dags att ge sig ivag till Washington.

Obama dominerar i Virginia

Nu har jag varit i Virginia i 2 1/2 dag och jag kan konstatera att Obama dominerar här. Jag har åkt bil från Washington Dulles Air Port till Norfolk. På vägen ner passerade jag Fredricksburg, Richmond och Hampton. Det var betydligt fler bilar med Obama-märken än med McCain-märken. Det var betydligt fler små valplanscher med Obama än med McCain längs med vägarna och utanför husen. Många barar och caféer med Obama-skylt i fönstret, men jag har bara sett ett enda ställe där McCain förekommit och det var Leesburg (en trevlig gammal liten stad för övrigt) där en biker-bar hade ett Veteranes for McCain-märke i baren.

Allt detta säger väl en del om vem som har de entusiastiska supprortarna på sin sida i dett val. Jag har dock hört folk här säga att McCain-supportrarna inte lika gärna skyltar med sina åsikter, så Obamadominansen kan vara något skev. En vän till mig hade träffat en demokrat som höll på med canvassing (dörrknackning för att fråga om stöd och t.ex sätta upp en valplansch på gräsmattan framför huset) och denne hade sagt att de hus som inte hade någon plansch på gräsmattan det var de som var McCain-supportrar. Men kandidater vars supportrar vil dölja vem de stödjer brukar inte vinna. Doch är ju inte mina spaningar på något sätt statistiskt signifikanta utan bara spaningar utefter resvägen och kommentarer av amerikaner jag talat med här.

Men sedan kommer det till det där med pengar och som väl alla vet vid det här laget så har Obamakampanjen ett massivt övertag vad gäller ekonomiska resurser. Det märks bl.a. genom att jag hört åtskilliga reklaminslag på radion för obama, men inte en enda av McCain. Och Virginia är en swing state i detta val så McCain borde vara närvarande här.

Obama drömmer om Clintons fredsår…

Nu ska vi se…

“Det är dags för fred och välstånd som under 90-talet” sa Obama under ett valmöte I Florida I förrgår med Bill Clinton sittades jämte sig på scen.

Krig under Clinton:

1991-2003 Flygförbudszoner i Irak (ärvd konflikt, men Clinton utökade flygförbudszonen 1996)

1992-1995 Bosnien /Serbien (ärvd konflikt)

1993 World Trade Center- bombningen (al-Qaida)

1993 Slaget om Mogadishu (ärvd konflikt)

1994 Rwanda

1998 Ambassadbombningarna I Dar es Salaam, Tanzania and Nairobi, Kenya (al-Qaida)

1999 Kosovo

2000 Jagaren USS Cole (al-Qaida)

Ta i beaktande att George W. Bush I valet år 2000 mot Al Gore lovade att inte engagera sig så mycket i konflikter utomlands. Som alla vet ändrades allt den 11 september 2001, knappt nio månader efter att Bush tillträtt som president. Min slutsats är att USA som världens mäktigaste militärmakt och världens största ekonomi aldrig kan tro att det går hålla sig utanför världens konflikter. Frågan är snarare hur man hanterar sådana.

Clinton drog uppenbarligen sig för att ingripa, men han slapp inte för det. Och är det någon som med facit i hand varit emot att han varit lite mer aktiv i Bosnien/Serbien och Rwanda? En lätt amerikansk division hade kunnat stoppa folkmordet i Rwanda. Ett snabbare ingripande i Bosnien/Serbien hade räddat många liv och kanske gjort att Kosovokriget aldrig behövt äga rum. Och varör såg inte Clinton att al-Qaida var systematiska i sina attacker mot amerikaner och amerikanska intressen? Efter ambassadbombningarna 1998 skickade han ett tjog kryssningsmissiler mot några tält i Afghanistan och Sudan. Det löste inte problemet, men gjorde en massa muslimer sura. Vi vet hur det gick… 11 september…

F.ö. så pågår färre krig just nu, i slutet av Bush-eran, än någonsin. Dick Erixon har skrivit om det här.

Jesus var en ”Community Organizer”

Politiska kampanjer är fulla av fula trick, tjuvnyp, medvetna missförstånd och osakliga beskyllningar. Men i bland blir det riktigt roligt utan att vara grisigt.

Som ni vet gjorde republikanernas vicepresidentkandidat, Alaskas guvernör Sarah Pailin, en sak av att Barack Obama varit ”community organizer” i sitt tal på republikanernas konvent och jämförde det med att det var som att vara borgmästare i en liten stad ”fast med reell makt”.

Det är lite som när socialdemokraterna på 1980-talet vände skojerierna (var det Hasse och Tage som var först?) om att Ingvar Carlsson såg ut som an sko i ansiktet och började kalla patrtimedlemmarna för fotfolket.

McCains dykning i opinionsmätningarna

Bland kommentatorerna i USA verkar det förekomma två förklaringar till att McCain nu hamnat långt efter Obama i opinionsmätningarna.

Den första att McCain med utnämningen av Sarah Pailin visserligen gjorde den kristna högern till lags, men att det samtidigt gjorde honom omöjlig bland många av de mitteväljargrupper som kommer avgöra på valdagen.

Den andra att finanskrisen, rätt eller fel rent sakligt, kommit att drabba McCain.

Jag tror att båda dessa förklaringar äger visst förklaringsvärde. Men jag tror ochså att Obama nu börjat visa att han står pall kritik vad gäller oerfarenhet och diverse märkliga anknytningar. Ungefär detta var vad som inträffade för Reagan i slutet av valet mot då sittande president Carter 1980. Angreppern tog inte längre. Och han slog en Clinton i våras, det gör ingen duvunge. Obama är från politiken i Chicago.

Obama vann debatten med 1-1

Jag och Tanglewood såg just detatten mellam McCain och Obama. Mitt intryck var att McCain var ovanligt nervös, men i stort sett fick fram vad han ville ha sagt. Delvis så utspelade sig debatten på McCains planhalva så till vida att diskussionerna oftare handlade om McCains politik än om Obamas. Men Obama höll sig lugn och stabil på ett presidentlikt sätt under debattens gång.

McCain, som ligger under i opinionsundersökningarna, lyckades inte vända presidentvalets dynamik med den här debatten, även om Obama flera gånger meddelade att han höll med McCain.

Oavsett vem som var den relativa vinnaren så var det en saklig, lågmäld och civiliserad debatt. Det betyder i praktiken att Obama vann debatten, eftersom McCain är tvungen att vinna den för att vända sitt underläge i opinionen.

Mitt tips är att Obama blir USAs näste president. Nu måste han göra stora misstag och drabbas av Bradley-efekten för att inte vinna.

McCain stöds av Wall Streets bankirer

Det är intressant att notera hur mycket pengar Obamna och McCain tagit emot från detta Wall Street som de nu båda tävlar om att distansera sig ifrån. Bloggaren Tegis (Carl-Mikael A. Teglund) har sammanställt följande lista:

Obama:

Goldman Sachs $739,521
UBS AG $419,550
Lehman Brothers $391,774
Citigroup Inc $492,548
Morgan Stanley $341,380
Latham & Watkins $328,879
Google Inc $487,355
JPMorgan Chase & Co $475,112
Sidley Austin LLP $370,916
Skadden, Arps et al $360,409

McCain:

Merrill Lynch $349,170
Citigroup Inc $287,801
Morgan Stanley $249,377
Wachovia Corp $147,456
Goldman Sachs $220,045
Lehman Brothers $115,707
Bear Stearns $108,000
JPMorgan Chase & Co $206,392
Bank of America $133,975
Credit Suisse Group $175,503

Behöver jag påminna om att båda kandidaterna stödde Bushs s.k. bail out förra veckan? Notera även att Obama tagit emot ungefär 200 procent mer äm McCain från Wall Street.