Förra inlägget skrev jag strax efter midnatt, då frågan om en resolution i FNs säkerhetsråd fortfarande diskuterades. Strax därefter kom ett beslut om resolution nr 1860. Nu är det strax efter sju på kvällen. Efter ett halvt dygn respekteras resolutionen vare sig av Hamas eller av Israel. Och det var väl ändå en lågoddsare.

Att de som har ont i TV skulle kunna förhandla ihop sig om något som de stridande skulle lyda var ju dömt att misslyckas. Jag vet inte varför USA som enda land avstod i omröstningen, men om man inte vill att FN-resolutioner automatiskt ska anses irrelevanta så ska man givetvis inte stödja sådana som är totalt irrelevanta, så som resolution 1860 är. Inte för att resolutionens text är fel i sig, utan för att varken Hamas eller Israel, de som nu strider i södra Israel och Gazaremsan, känner sig bundna av något som andra som inte deltar i striderna kommit fram till.

FN-resolution 1860 är helt enkelt ett spel för gallerierna, som det brukar heta. Tyvärr. Men det är fakta att så är fallet.

Och hur ihåligt ekar det inte när länder som stödjer Hamas med vapen, pengar och fristad kräver eldupphör? I Syrien sitter Hamas ledare Khalid Mishal och fjärrstyr händelseförloppet och från värdlandet Syrien stöds även Hamas ekonomiskt. Iran stödjer också Hamas ekonomiskt.

Enligt den princip som gjorde att världssamfundet störtade Talibanregimen i Afganistan 2001 eftersom den tillät al-Qaeda att träna och operera med Afganistan som bas, kan nu Israel med rätta betrakta Syrien och Iran som direkt motpart, och därmed legitima krigsmål, i det nu pågående kriget i södra Israel och Gazaremsan.

Det finns många skenheliga som nu ropar efter eldupphör.