”Vi kristna måste lära oss att inte bli så kränkta. Att ha självdistans. Inse att världen inte är ute efter oss.”

-Emanuel Karlsten, tidningen Dagen på sin blogg  2008-09-18.

Detta med anleding av att Berndt Isaksson, metodistpastor från Vetlanda, ska anmäla händelsen till Øystein Olsen, biskop för Metodistkyrkan i Nordeuropa. Vad det nu skulle kunna få för betydelse är oklart för mig. Att de som släppte in Magnus Betnér i sin metodistkyrka skulle få sig ett skarpt formulerat brev av Øystein Olsen? Inte vet jag…

Emanuel Karlsten avslutar i sin blogg med:

Jag menar inte att vi kristna ska ta skit. Men vi måste våga skratta åt oss själva och inse när någon är ute efter att smutskasta oss eller bara vill lyfta en fråga genom skratt.

Betnérs ställer helt enkelt frågor om en kristenhet som en värld utanför kyrkan har så otroligt svårt att greppa (hey, många av oss kristna kanske inte själv förstår det).

Istället för att värja oss med ord som ”hädelse” borde vi försöka se, lära och förstå vad Betnérs bild egentligen säger. Om oss. Om vårt samhälle. Om hur vi beter oss.

Skrattade vi för att vi förstod?

Och inte kan vi vara arga för att han stod i en kyrka och skämtade? För vad är våra kyrkor om inte en plats för tvivlare och syndare? Som vi.

Läs blogginlägget här.

Det är just det där med tvärsäkerhet och tro. Och missförstånd (väl?…) samt sökandet efter offermentalitet, finkänslighet som gör en sådan som Berndt Isaksson så patetisk. Om Isaksson nu har en starkt tro, så är det väl ändå en tro. Lägger man därtill att han inte fattat Bentnér så blir det… tja underhållande för oss andra lite mer relaxade – troende som icke troende. Isaksson blir min snackis för att krydda fredagsölen med extra skratt i dag.