Danne Norling skriver om pensionsreformen och det seminarium som hölls på Timbro i samband med att Margit Gennsers bok om densamma presenterades. Han skriver på sin blogg:

Det gamla ATP var instabilt. En reform var nödvändig. Skulle man då kunna övergå från socialistisk skattefinansiering till liberal avgiftsfinansiering? Mot alla odds gick socialdemokraterna med på detta. Detta var utredaren Margit Gennsers förtjänst.

Idag hade Timbro ett lunchseminarium om införandet av det nya pensionsstemet som riksdagen beslutade om 1994. Anledningen var publiceringen av boken Pensionsreformen – Ideologi och politik skriven av förra riksdagsledamoten Margit Gennser (m). Denna kompromissprodukt innehåller flera liberala principer vilket har förvånat historieforskarna. Hur kunde socialdemokraterna så snabbt och enkelt överge ”juvelen i kronan” i det socialistiska välfärdsbygget, frågar de. Och i andra länder förvånas man över Sveriges förmåga att införa ett så omvälvande system.

Boken innehåller dels en historieskrivning av pensionsfrågans utveckling i Sverige under efterkrigstiden och dels en diskussion om hur ett pensionssystem borde utformas.

Läs resten av Danne Norlings bloggpost på hans blogg här.

En del debattörer, såväl borgerliga som socialdemokratiska, diskuterar reformen som om socialdemokrternas lurades till den ovetandes om vad de gick med på. Jag ser det inte så. Jag ser det som ett styrkebesked för socialdemokratin att de kunde se så nyktert på frågan och vara så konstruktiva. Denna, en av Sveriges viktigaste reformer, de senaste 25 åren, inger trots allt hopp om långsiktighet och om realism. Och det är ju trots allt ett statligt pensionssystem och inte ett privat. Dock et statligt pensionssystem som är knutet till den realekonomiska tillväxten och inte en gökunge som det socialistiska ATP-bedrägeriets kjedjebrev.

Tyvärr försvaras inte denna reform i debtten av socialdemokratin så som den borde, men det är väl så att i den dagliga debatten kan de inte frångå slagorden och klasskampsretoriken. Men hade de gjort det hade de säkerligen fått högre förtroende bland mittenväljare som inte tilltalas av marxistisk klasskampsretorik utan vill ha en långsiktigt fungerande ekonomi.