Anna Odell fick likhet inför lagen
Anna Odell, konstfackeleven som fejkade en psykos och ett självmordsförsök och filmade det hela och kallade det för konst blev i går fälld för våldsamt motstånd och oredligt förfarande.
Vänstern, företrädd av Aftonbladets kulturredaktör, Åsa Linderborg, (hon som nyss släppte igenom den famösa artikeln som påstod att Israeliska armén sköt palestinier för att kunna sälja deras organ) och Dagens Nyheters kulturredaktör, Maria Schottenius, (hon som i våras släppte fram Andreas Malms påhittade anklagelser mot Johan Norberg och sedan förvägrade Norberg replik), tycker att om något görs i konstens namn så gäller inte lagen. Undrar om de tycker så om rattfyllor. våldtäkter och mord i konstens namn. Skulle inte tro det. Men de kan inte separera det faktum att de delar Anna Odells kritik av samhället från att hon bröt mot lagen. Men sådan är vänstern. Ändamålen helgar medlen. De kräver således domstolar som inte dömer vänsteraktivister efter samma lagar som alla oss andra. Likhet inför lagen någon? Men det är som vanligt med vänstern, några är med jämlika än oss andra.
Dock, jag måste säga att det Anna Odell Gjorde är moraliskt försvarbart, även om det ska dömas enligt lagen. Wallraffande, som man skulle kunna klämma in Odells fejkade psykbräjk (fonetisk stavning av låneord borde bli allmän lag), kan fylla en viktig funktion, men ställer inte den Wallraffande över lagen. I varje fall inte så som tingsrätten dömde, och det är bra. Det utdömda straffet är inte heller särdeles hårt och ur Anna Odells synvinkel väl värt sitt pris, med tanke på att hon, som en konsekvens av att hon uppmärksammats och lagförts, nu tillhör den minoritet med name recognition i kulturvärlden. Förmodligen en bra investering. Vi skattebetalare som betalat för polis-, och psykologiinsatserna, samt rättegångskostnaderna (minus 2500:-) får hoppas på att hon snabbt börjar tjäna in till värnskatt.
Om något så ser jag en liten svag parallell till världens första grävande journalist, amerikanskan Nellie Bly. 1887 fejkade hon ett psykbryt och såg till att bli tvångsinlagd på Blackwell Island Asyl för sinnessjuka i New York. Efter en tid där kunde hon avslöja många av de grava missförhållandena som rådde där i tidningen The New York World, där hon var journalist. Ett hjälteavslöjande.
Anna Odell avslöjade väl inget nytt eller förfärligt med sin aktion. Inget övervåld och överlag inget otillbörligt. Hon lyckades bara uppmärksamma sig själv och det redan kända faktum att psykisk sjukdom är svårhanterat och svårbehandlat. Gott så.
Jag undrar om Anna Odell känner till Nelly Bly. Någon som vet?
Pingback: Odell och det mänskliga ansvaret | Dexion
Pogram borde stavas fonetiskt. Det är ett låneord från latin. Fast ijenklien ska så klart stavas egentligen.
Finns det en definitionsmässig skillnad mellan begreppen psykbryt och ”psykbräjk” som rättfärdigar införandet eller är det behovet av användbara synonymer som är anledningen? En stilla undran på vägen till min egentliga fråga…
…hur moraliskt försvarbart är fröken Odells agerande egentligen när hon avslöjar ”inget nytt eller förfärligt med sin aktion. Inget övervåld och överlag inget otillbörligt.” I vad ligger ditt försvar då du själv avslutar hela uppsatsen med ”Hon lyckades bara uppmärksamma sig själv och det redan kända faktum att psykisk sjukdom är svårhanterat och svårbehandlat. Gott så.” Är det detta vi ska ha som måttstock när vi medvetet bryter lagen för att uppmärksamma reella problem i vårt land? Personlig uppmärksamhet och inget nytt under solen? Nä, nu är du ute och cyklar…
Odell blev fälld för sitt brott och jag tycker det var bra så. En mild dom, men hon blev straffad. Jag håller med dig om att det kanske ska krävas lite mer till avslöjande, men framgångskrav vad gäller avslöjanden vet jag inte hur de skulle se ut. Hon har just visat att det inte alls överallt råder brist eller begås fel och oegentligheter. Sura inte över vad det kostade, var glad för att du slipper betala skatt till ytterligare psykmiljardrar i stället.