Författararkiv: Fytne

Miljöpartiets ja till EU underlättar för EU-kritiken

När nu miljöpartiet bestämt sig för att ta bort sitt krav på att Sverige ska lämna EU kommer vi få en bättre EU-kritik. Utträdeskravet har ju som bekant gjort att miljöpartiets EU-kritik känts irrelevant.

Detta har dessutom gjort att Socialdemokraterna inte kunnat annat än att vara otydliga i EU-frågan. Hela deras EU-politik har varit ett enda långt hanterande av inre motsättningar kring EU-medlemsskapet, såväl inom socialdemokraterna som inom vänsterblockets tre partier.

Nu är det bara vänsterpartiet som är emot medlemsskapet i EU av de sju riksdagspartierna. Junilistan är som bekant också för medlemsskapet i EU.

Nu kommer vi slippa diskutera EU-medlemsskapet i europaparlamentsvalet. Vi kommer kunna diskutera vilket EU vi vill se och vi kommer kunna diskutera sakfrågorna. En klar förbättring enligt mig.

Miljöpartiet är nog det svenska parti som förändrats mest efter riksdagsvalet. De har strukit medborgalönen, de står bakom budgetdiciplin och har nu landat där deras europeiska systerpartier landat i sin syn på EU.

Vissa av de mer liberala EU-”kritikerna” kommer att hävda att miljöpartiets ja till EU bekräftar att EU-medlemskapet är dåligt. Det må så vara. Jag ser fram emot den förändrade svenska EU-debatten. 

DN och den amerikanska finanskrisen

På DN-KULTUR skriver TV-recensenten Johan Croneman om TV-krisen med anledning av den amerikanska sub-primelånkrisen eller ”finanskrisen”:

”Rapporteringen om den ekonomiska krisen är mer än massiv – jag har sett väldigt väldigt få inslag som förmått förklara vad krisen handlar om. Och kritiken mot banker och spekulationer lyser nästan helt med sin frånvaro. Finns det inga radikala ekonomiska journalister som står på spararnas sida? Finns det någon ekonomijournalistik som inte uteslutande ägnar sig åt att vara hejarklack till börsen?

Samma dag i samma tidning, fast i DN-EKONOMI återfinns följande av Jenny Clevström under rubriken ”Krisen ett misslyckande för marknadskrafterna”:

”Robert Greifeld (vd Nasdaq OMX) menar att planen i sig innebär ett misslyckande för den fria marknaden.

-För den representerar helt klart ett misslyckande vad gäller reglering och ett misslyckande för marknadskrafterna”

Alltså, TV gnäller inte på marknaden, men det gör minsann DN. Att Greifeld framhåller misslyckande för reglering före marknaden i sitt svar hindrar inte DN-EKONOMI från att i rubriken bara fokusera på… just det… marknaden.

Hur som helst så undrar man ju om inte TV-recensenten Croneman har hört om ”sub-primekrisen” i TV. Det har jag gjort sedan i våras, utan att vara TV-recensent. Och det är just det som är kärnan i krisen – lån till svaga låntagare. Sedan är det givetvis relevant att diskutera hur det kommer sig att detta utvecklats till ett så gigantiskt problem.

Hade det inte varit för den lag/reglering som kallas Community Reinvestment Act och den amerikanska riksbankens enprocentiga ränta 2003-2004 så hade det knappast sett ut som det gör i dag.

Onaturligt billiga lån till svaga låntagare – kris någon? Frågan är:

  1. vem som skrivit den lagen, är det marknaden så är krisen ett marknadsmisslyckande, om inte…
  2. vem som låtit den amerikanska riksbanken hålla räntan på en procet under ett helt år

Vi har ju tidigare fått läsa i DN-KULTUR att svenska media är partisk till förmån för McCain och republikanerna. Jag skrev om det här. Det brukar från tidningshåll framhållas hur bra just tidningar är på att förklara och ge bakgrundsinformation i förhållande till TV. Tur vi har DN så att vi verkligen får veta hela storyn när det gäller nyheter från USA.

Pingströrelsen vill äntligen inte vara en myndighet

I dag lördag skriver pingströrelsens ledare Sten-Gunnar Hedin på SvD Brännpunkt att Pingströrelsen kompromissar i en artikel med rubriken ”Vi avstår från vigselrätten”:

Röster höjs redan nu för att tvinga alla vigselförrättare att viga även samkönade par. Det är inte en framkomlig väg.

Bättre är då att kyrkor och samfund, inklusive mitt eget, Pingströrelsen, tackar nej till vigselrätten och accepterar att enbart staten legaliserar äktenskapet – oavsett om det är mellan man och kvinna eller samkönade par.

På SvD Brännpunkt den 29/9 föreslog RFSU att den nuvarande partnerskaps- och äktenskapsbalken sammanförs i en gemensam samlevnadsbalk och att staten sköter registreringen av de civilrättsliga avtalen.

Det är en tilltalande tanke och skulle troligen lösa de knutar som många kyrkoledare och politiker ännu brottas med.

Hur sedan paren väljer att inrama den juridiska delen står var och en fritt. Par som har en religiös övertygelse vill säkert få äktenskapet bekräftat i kyrkan, moskén eller synagogan. Icke-religiösa kanske väljer en annan inramning.

En civil samlevnadsbalk oberoende de religiösa trossamfunden är en rimlig väg att gå när politiker nu vill ändra den nu fungerande ordningen. Då bevaras den religiösa tros- och samvetsfriheten och vi kan lägga åratal av het debatt bakom oss. Jag rekommenderar regeringen att allvarligt överväga denna lösning, som jag också tror sänder en signal om respekt för alla berörda parter.

En ordning där kyrkor och samfund frikopplas från den juridiska processen kommer också att vinna gillande bland dem som av principiella eller ideologiska skäl anser att kyrkor och samfund helt bör frikopplas från staten.

Detta är ju just exakt som det rimnligen borde vara i ett sekulariserat samhälle med religionsfrihet. Tyvärr har inte politiska partierna, med undantag för miljöpartiet, kunnat fatta detta.

Jag tror att det går att förklara med vår långa hiostoria med en statskyrka. Detta går tillbaka till Västarås riksdag 1527 där Gustav Vasa avskaffade katolisismen i Sverige och Sverige som första land i världen fick en protestantisk statskyrka. Mellan 1527 och år 2000, alltså i 473 år har vi haft en statskyrka som agerat som en statlig religionsmyndighet. Detta har gjort det svårt för svenskar att fatta att det går att skilja på det religiösa och det juridiska. Men nu såhär i elfte timmen kanske poletten håller på att trilla ned. Tidigare har RFSUs generalsekreterare, Åsa Regnér, också skrivit rimligt på Brännpunkt.

Kanske håller vi på att bli rimliga i det här landet. Föreninger, vilket är vad trossamfund är, ska inte sköta myndighetsutövningen. Det ska staten göra. Alltså ska vi ha ett juridiskt gällenade civilrättsligt avtal som staten tillhandahåller lika för alla, med knökigt undantag för månggifte (alla är ju inte så liberala som jag). Vad sedan olika föreningar gör för att cermoniellt befästa och fira detta ska sedan inte staten lägga sig i.

Till slut är det ju typiskt att den f.d. statliga kyrkan inte var först på plan, utan pingströrelsen. Stt den statskyrkla som haft en ärkebiskop som sagt att en präst inte behöver tro på gud missar detta får väl tillskrivas ambivalemnsen det innebär att vara den tidigare statskyrkan i en sekulariserad och politiskt korrekt stat. Jaja. Nu är frågan om det politiska systemet kan samlas kring denna, miljöpartistiska RFSU-pingströrelselinje. Jag hoppas det. Gör om gör rätt. Snälla Beaatrice Ask.

Socialdemokraternas inre problem med vårdföretag

Ordföranden för den socialdemokratiska pressklubben, bloggaren och min vän, Jonas Morian, ska vikariera som informationschef på vårdföretaget Attendo Care. Detta har fått en hel sossar att helt gå i taket.

Läs detta lilla blogginlägg av socialdemokraten Stig-Britt Ahl och de (just nu) 24 kommentarerna. Det är uppenbart att socialdemokraterna inom sin när en djupt marxistisk gren som faktiskt inte ens är för blandekonomi.

Ett svavelosande förakt mot privata företag och de individer som jobbar för dem smyger fram. Och en helt manisk besatthet av att företagen har som mål att ”gå med vinst”.

Argast av dem alla är förstås Bengt Silfverstrand, en gammal vänstersosse och f.d. riksdagsledamot. Faktiskt den enda riksdagsledamot som blev fälld i domstol under 1970-talet för de s.k. Ockerbybreven.

Man undrar ju på vilket sätt det blir bättre om företag har som mål att gå med förlust? Eller att just batra inte ge kapitalavkastning. Är det inte bra att det privata riskkapitalet används även i företag som ger äldreomsorg?

Man skulle ju vilja veta vad den socialdemokratiska ledningen med Mina Sahlin och talesmannen i dessa frågor, Ylva Johansson, tycker.

Bildt skulle ju svassa för ryssen…

Om ni kommer ihåg kritiken när Carl Bildt utnämndes till utrikesminidter så kommer ni ihåg att han kritiserades för sitt tidigare engagemang och sina optioner i Vostok Nafta och hur det skulle göra att han skulle vara undfallande mot Ryssland. Bl.a. framfördes sådan kritik i Aftonbladet.

Nu efter det Ryska-Georgiska kriget och Bildts skarpa fördömandena av de Ryska agerandet framstår det som att de farhågorna verkligen kommit på skam. Aftonbladet rapporterar nu att Bildt är ”Portad i Moskva”.

Göran Johansson manipulerar demokratin – och säger det rätt ut

I dag meddelade Göteborgs starke man, Göran Johansson att han avgår som gruppledare för socialdemokraterna i kommunstyrelsen. I  Pressmeddelandet säger han rakt ut att det är för att kringgå demokratin:

Jag vill ge efterträdaren gott om tid inför nästa val, säger Göran Johansson.

I mars tidigare i år skrev GP om SOM-institutets undersökning som visade att:

Mellan fem och sju procent av dem som gav Johansson sin röst valde alliansen i riksdagsvalet.

Det är rent väljarförakt att avgå mitt i en mandatperiod för att ”ge efterträdaren gott om tid”. Göran Johansson valdes av väljarna i Göteborg för att leda kommunen fram till nästa val (han meddelade inget annat), nu när han avgår så kommer hans efterträdare utses på ett internmöte i socialdemokraterna i Göteborg 17 november. Hur mycket demokrati är det jämförelsevis?

Göran Johansson är givetvis inte den förste som gör på detta väljarföraktande sätt.

Tage Erlander avgick mitt i en mandatperiod så att Olof Palme kunde utses  internt av socialdemokraterna till att bli hela Sveriges statsminister mitt i valperioden 1969, så att han skulle få ”gott om tid inför nästa val”.

Ingvar Carlsson avgick mitt i en mandatperiod så att Göran Persson kunde utses  internt av socialdemokraterna till att bli hela Sveriges statsminister mitt i valperioden 1996, så att han skulle få ”gott om tid inför nästa val”.

Göran Persson hade dock den goda smaken att avgå efter en valförlust, ta sitt ansvar och sätta igång en anständig process för hur man kandiderar till det högsta politiska ämbetet. Mona Sahlin är den första socialdemokratiska partiledaren sedan Sverige fick allmän rösträtt som tillträtt i opposition för att kandidera till det högsta ämbeten inför väljarna i nästa val. Och det ger henne demokratisk legitimitet.

RFSU vill äntligen inte gifta sig i kyrkan

RFSUs generalsekretarere, Åsa Regnér, landar nu i den enda rimliga lösningen vad gäller äktenskapens juridiska status – endast statlig borgerlig vigsel juridiskt giltig. Detta innebär inte på något sätt att olika trossamfund inte får arrangera vigselcermonier, bara att det är den borgerliga civilrättsliga vigseln som staten förhåller sig till.

I många andra länder är det redan såhär. Brudparet stannar snabbt förbi hos borgmästaren för det formella och därefter beger man sig till kyrkan (eller var man nu vill utöva religion) för att få den gudomliga sanktionen av äktenskapet – om man vill. På detta sätt bevaras religionsfriheten och alla kan få registrera sig i en småborgerligt dual relation som vill det. Åsa Regnér skriver på SvD Brännpunkt:

Mycket talar för att regeringen kommer att förorda den utredning som i mars 2007 föreslog att alla som vill ska ha rätt att gifta sig med varandra, oavsett könstillhörighet.

Det är bra, RFSU stödjer en förändring som innebär minskad diskriminering av människor beroende på deras sexualitet. En sådan lagändring är bättre än den situation vi har idag.

Men den har också brister. Till exempel föreslås det att kyrkor och andra religiösa samfund, som idag har vigselrätt själva ska få bestämma om de vill viga par av samma kön.

/—/

Den rätt till vigsel som då i praktiken kvarstår för samkönade par är borgerlig vigsel.

Att gifta sig handlar inte enbart om kärlek, det är också en handling som definierar den enskildes civilrättsliga ställning i samhället. Att viga någon är därmed myndighetsutövning. När kyrkan gör det har staten delegerat denna myndighetsutövning.

Att kyrkan och andra samfund i framtiden ska ha rätt att vägra viga vissa människor, bara för att de älskar en person av samma kön, innebär att myndighetsutövningen blir diskriminerande.

Jag resonerar inte lika dant. Problemet är inte att det kan bli diskriminerande om trossamfunden får välja hur de ska förvalta sin mydighetsutövning. Problemet börjar för mig redan ett steg tidigare, nämligen med att religiösa samfund får hålla på med i praktiken utlokaliserad myndighetsutövning. Nåväl, i praktiken innebär mitt och Åsa Regnérs sätt att resonera ingen skillnad.

…ta ifrån kyrkan och andra religiösa samfund rätten att viga folk. Återför myndighetsutövningen till staten, där den hör hemma, och sluta göra skillnad på människor.

Vi kallar det civilrättslig registrering (ja, vi vet att det låter tråkigt och byråkratiskt) och föreslår att det ersätter alla nuvarande former av vigslar, såväl borgerliga som kyrkliga.

/—/

Äktenskapslagstiftningens innebörd idag är inte att reglera förhållningssätt eller värderingar gällande parets kärlek, sexualitet eller samlevnad. Den reglerar endast deras lagliga och ekonomiska skyldigheter gentemot varandra.

Självklart kan de par som efter vigseln vill ha en ceremoni, religiös eller inte, arrangera det efter eget (eller församlingens) huvud. I många andra länder, även där religionen har en starkare ställning än i Sverige, gifter man sig först civilrättsligt för att sedan ha en religiös välsignelseceremoni.

Gudstjänsten, riskornen, festen den lilla godispåsen och stampandet på glas är en privatsak som inte har något med myndigheter att göra.

Vår uppfattning är att många företrädare för de religiösa samfunden skulle välkomna en sådan utveckling. Och vill kyrkan och andra samfund verkligen vara en gemenskap öppen för alla borde de självklart erbjuda alla en ceremoniell välsignelse. Men det blir då en annan fråga.

Jag har alltid undrat varför vissa vill gifta sig i en förening (för det är var trossamfund är, om än en religiös förening) som inte vill att de gifter sig där.

Mer om SSUs idiotier

Johan Ingerö skriver under rubriken:

S-ledningen ansvarig för infantilt ungdomsförbund

Lite märkligt är det att det enda ungdomsförbund som faktiskt disponerar ett antal egna kursgårdar har de i särklass mest obildade och enfaldiga medlemmarna.

Egentligen är jag inte särskilt förvånad eller upprörd. De två senaste SSU-bossarna har avgått efter krogslagsmål respektive ekonomiska oegentligheter. Organisationstopparna super och smetar bajs(!!) på sina hotellrum och sticker sedan åt städerskan någon extra hundring för att ta hand om saken. Dess senaste medlemsregister var till åttio procent ett påhitt som syftade till att lura till organisationen ytterligare skattemedel.

Så mätt med SSU-mått är detta knappast någon stor sak.

Dick Erixon skriver under rubriken:

Svensk vänster beundrar terroristen Ulrike Meinhof

Frågan nu är väl hur länge det dröjer innan svenska vänstern begår en terrorhandling som dödar. För mig bevisar den här hållningen att väntern saknar argument. Man vet att man inte vinner debatten mot frihet och demokrati. Då tar man till andra metoder. De mest primitiva.

Mary X Jensen skriver i sin blogg MinaModerataKarameller… under rubriken:

Snacka om cynism…

Man klagar på borgarnas människosyn när de vill att alla ska arbeta efter förmåga. Själva tycker det att det är helt OK att matförgifta andra. Hua…

Varför hatar sossar?

Med anledning av förra bloggposten så undrar jag var allt vänsterhat kommer från. Hur kommer det sig att även SSUare håller sig med och har förakt av det slag som de ger uttryck för i sitt pressmeddelande med anledning av terrorattentatet mot Svenskt Näringdsliv, d v s den avsiktliga förgiftningen av personalen på Svenskt Näringslivs kontor.

För det är ett terrorattentat att medvetet matförgifta någon. Och gör man det p.g.a. vad denna representerar i politisk mening, så är det ett politisk terror. Och detta ”skojar” SSU Stockholm, och dess ordförande Emma Lindqvist (bilden), med och erbjuder rosor till terroristerna, bara de tar på sig attentatet så att SSU får veta vilka de ska ge rosorna till. Och så avslutar de med kommentaren:

-Vi stödjer självklart inte sådana här metoder, kapitalismen skall avskaffas utan biologisk krigsföring. Men sjuka practical jokes som detta måste uppmuntras med lite blomster säger Emma Lindqvist, ordförande i SSU Stockholm.

SSU Stockholm är emot, men vill ändå uppmuntra det hela. Två stolar någon? Fan de tycker att politisk terrorism i form av medvetet matförgiftande av upplevda politiska motståndare är att betrakta som ett ”practical joke”.

Kanske regeringen inför valet 2010 ska se till att skydda sig så att de inte råkar bli utsatta för practical jokes i slutet av valrörelsen utförda av terrorister påhejade av SSU? Det hela är så obegripligt.

Hur kommer det sig att ungdomsförbundet till det parti som styrt Sverige i 65 av de senaste 76 åren tycker så om vårt samhälle? Är det ideologin som SSU håller sig med som de inte klarar av att tygla? Eller är de bittra för att deras moderparti på 65 år inte påverkat utvecklingen till att ens vara i närheten av vad dagens SSU vill?

Den nya SSU-devisen: ”Vi håller inte med om vad ni säger, och vi är beredda att matförgifta er för era åsikters skull.”

Någon med ett bättre förslag?

SSU hyllar matförgiftningen av Svenskt Näringsliv

”SSU Stockholm kan inte undvika att se det ironiska i att storkapitalets män, som äter sig mätta på bekostad av världens arbetares lidande, nu drabbas av magsjuka. Därför lovar SSU Stockholm i ett uttalande i dag, en bukett rosor till de som tar på sig ansvar för dådet, då detta med största sannolikhet inte är en slump”.

GP skriver om detta här. Och här finns SSU:s eget pressmeddelande med citatet.

Detta är framtidens socialdemokrater. Som enligt samma pressmeddelande meddelar att ”kapitalismen ska avskaffas”. Ingen blandekonomi här inte. Ulvskog gillar nog detta budskap, hon tyckte ju som bekant att det kändes som en statskupp när socialdemokraterna inte vann valet 1976.