Obama’s Gone From Cool to Cold – Thomas Friedman, New York Times
Could Clinton Have Palin-Proofed Dems? – G. Thrush & M. Kady, Politico
McCain Bounce Has Democrats Off Balance – Wallsten & Hook, LA Times
The Election Is Now All About Obama – Dick Morris, The Hill
Först och främst har hela onsdagen i all amerikansk media dominerats av Obamas ”läppstiftsattack” att
”vem som helst kan måla läppstift på en gris”
syftandes på republikanernas kvinnliga vicepresidentkandidat Sarah Palin. Hur det än ligger till rent sakligt med det påhoppet så vill givetvis inte Obama och demokraterna att nyheterna i alla kanaler ska domineras av denna för Obama negativa nyhet.
Här, här, här, här och hur på många ställen till som helst. kan man läsa om detta. Just nu får man 428 000 träffar på Google om man söker på ”Obama Lipstick attack”. Dvs frågan har dominerat det gånga nyhetsdygnet i hela USA.
Och inte nog med detta, nu får Obama kritik för att han använder sig av denna karikatyrtecknings text i sina tal utan att ange orden inte är hans egna. En mycket bra politisk karikatyr för övrigt. Se den här.
Fox News skriver om det här.
Den svenske debattören Johan Norberg har kritiserat den kanadensiske vänsterikonen och globaliseringskritikern Naomi Kleins bok Chockdoktrinen för att vara tendensiös och missledande när det gäller hanteringen av fakta och siffror. Han gör det i debattboken Nakenchocken tillsammans med den i den svenska vänstern kontroversielle marxisten Boris Benulic.
Nu har Klein svarat på den framförda kritiken och Norberg har nu i sin tur svarat på det.
En sak är slående med Klein enligt Norberg och det är att det förefaller klart att hon är tendensiös och selektiv, inte i analysen utan i det statistiska underlaget hon baserar sig på. Och detta på ett sätt som hade underkännts för i en B-uppsats på vilket högskola som helst. Hon är helt enkelt en faktamässig kvacksalvare.
Detta har dock inte hindrar den svenska mediavänstern från att hylla och rekommendera hennes bok och berömma den för just dess väl underbyggda argument. Skit in skit ut liksom…
Hur som helst så kan ni läsa vad Johan själv skriver på sin blogg:
If you want unbiased data you obviously can´t cherry-pick countries and years, you have to look at longer periods and more countries.
Ni kan läsa mer på Norbergs blogg om just detta här.
Tänk kristdemokraterna, tänk Maria Larsson, tänk alkoholpolitik, tänk antirökkampanjer, tänk handeldvapen – det går inte riktigt ihop liksom. Men i USA verkar det inte vara något problem för vissa som kallar sig konservativa.
Det är med som med ordet liberal som har helt olika betydelse i den politiska debatten här och på andra sidan Atlanten i USA. Liberal betyder socialdemokrat i den amerikanska kontexten och här etiketterar sig tämligen nyliberala personer sig själva kort och gott som liberala.
DN läser inte min blog… – gråt och förtvivlan… :-), men det borde de göra!
I dagens DN KULTUR tar Lisa Irenius upp den Estinska socialdemokraten Marianne Mikkos förslag om att reglera och registrata bloggandet. Hon skriver:
Det så kallade ”lagförslag” som får bloggarna att gå i taket är inte ens i närheten av att bli verklighet. Europaparlamentet har inte makt att initiera lagstiftning i EU. Texten i fråga kommer att lämnas till EU-kommissionen, och om det sedan blir lagstiftning är vägen dit både lång och krokig och inbegriper inte minst 27 nationella viljor.
Detta antyds av vissa skribenter, ingen väljer att göra det tydligt för läsarna.
/—/
Är det konstigt att man för diskussioner kring lag och etik i bloggvärlden? Att man bekymrar sig över hur människor som utsätts för förtalskampanjer ska få upprättelse? Att man tycker att det är problematiskt att vissa företag tjänar pengar på det innehåll bloggarna genererar, utan att bloggarna får någon ersättning?
Bloggar behöver – och bör – vara fria. Men det är ingen anledning att ignorera problem som faktiskt finns.
/—/
det bär emot att prata om bloggosfären som en enda röst, men jag har dessvärre inte hittat någon där som tycker annorlunda. Och jag har verkligen letat.
Dena blogg är uppenbarligen för liten och okänd för att läsas av den som ”verkligen letat”. Jag skrev om hur det förhöll sig med den Estinska socialdemokraten Marianne Mikkos bloggregistreringsförlags legala status tidigt när diskussionen kom upp i bloggvärlden via HAX och sedan ut i gammelmedia.
Här kan ni läsa vad jag skrev den 25 juni om bloggregistreringsförslagets legala status.
Samt här efterföljande inlägg den 25 juni om den svenska Europaparlamentarikern Christoffer Fjellners kommentar kring ärendet.
Och här från den 27 juni om meddelarskyddsaspekterna av bloggregistreringsförslaget.
Och till sist blir jag ju nyfiken på om den här bloggen klarar de rätt rimliga kraven på redlighet i tangentföringen som Lisa Irenius på DN-KULTUR skriver om? Det är en högst relevant diskussion hon efterfrågar och jag vill inte föregå med dåligt exempel.
Nu börjar det dras slutsatser av Kriget i Georgien. Försvarsbeslutet skjuts upp till nästa år eftersom det som hänt behöver analyseras meddelar Sten Tolgfors i en SvD-intervju.
Överste Bo Pällnäs har skrivit en Brännpunktare om detta som bara finns på nätet. Han skriver bl.a.
Regeringen förtjänar ett erkännande för att man nu är beredd att ompröva sin försvars- och säkerhetspolitik. Som bekant blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga. /—/ Man kan inte gå till val på en ansvarslös säkerhetspolitik, som den man förde fram till den dag då ryska trupper gick in i Georgien. Den dag då Afghanistandoktrinen – ”Sverige försvaras bäst i Afghanistan” – blev alldeles stendöd.
Bloggaren Eric van der Heeg skriver på sin Krigsblogg en analys av vad som egentligen hände i under kriget i Georgien. Jag har tidigare konstaterat två saker.
1. Ryssarna har sedan länge stött vad som skett i Sydossetien och Abchazien.
2. Ryssarna hade förberett att gå in i Georgien. Det går inte att oförberett gå in med 10 000 man och tusentals fordon varav hundratals stridsvagnar inom 24 timmar.
Nu skriver van der Heeg på sin Krigsblogg att den ryska militärövning som avslutades den 2 augusti förmodligen fått tjäna som kamouflage för den uppmarsch som gjordes inför den Ryska inmarschen i Georgien den 8 augusti. Läs mer på Krigsbloggen här.
Nu är Hyresgästföreningen återigen ute och slåss för en marxistisk hyresrättsmarknad. Marxistisk därför att bruksvärdessystemet inte är ett ”bruksvärdessystem” utan bygger på idén att kostnaden ska styra hyran. Och det dessutom lika i hela landet. Ungefär som om mark, byggkostnader och förvaltningskostnader skulle vara lika över landet. Men det är den marxistiska iden att värdet på något är kostnaden för att producera varan som är det centrala i bruksvärdessystemet. Och lika logiskt som de hade brödköer i Polen på 80-talet så har vi oändligt långa köer där många vill hyra – till de politiskt beslutade underprissatta hyresrättslägenheterna.
Regeringens utredare föreslår att hyrorna ska få höjas med tre procent plus inflationen per år tills dess att köerna på den lokala hyresmarknaden försvunnit och därmed balans mellan utbud och efterfrågan uppnåtts. Förslaget är bra, rimligt och förutsägbart för de boenmde.
”Fattiga skulle drabbas mest” har nu hyresgäsföreningen fått både SVT och TV4 att rapportera. Men det är inte alls på det viset. ”Fattiga” som just nu har förmånen att få hyra till underpris skulle få fundera på att flytta till något billigare, men det är inte samma sak som alla ”fattiga” eftersom de ”fattiga” som inte har något förstahandskontrakt snarare får det värre med det nuvarande bruksvärdessystemet. Det är de som får stå med mössan i hand i kö i decennier för ett förstahandskontrakt, det är de som inte kan köpa ett förstahandskontrakt svart eftersom de inte har kontanter (som bekant kan man inte ta lån för att köpa ett ”svart” kontrakt). De är de ”fattiga” och framförallt de som flyttat till ny ort som saknar kontakter som drabbas. Det är de ”fattiga” som därmed bor dyrt i andrahandskontrakt i det nuvarande bruksvärdessystemet som drabbas. Men dessa outsiders skiter som bekant socialdemokratiska Hyresgästföreningen i.
Det finns inget bruksvärdessystem för bostadsrätter eller småhus, men det är knappast överklassboende för det. De som har lån för sina bostadsrätter och småhus har fått fördubblad ränta på bara några år. Många får anpassa sitt boende till det nya kostnadsläget. Nu skriker socialdemokratiska Hyresgästföreningen för att de som väljer att bo i hyresrätt ska slippa leva i den verklighet som resten av svenskarna lever i. Är det rättvist? Det är ju allas våra skattepengar som oftast finansierar alla de kommunala bostadsföretagen som underavkastar. En skattesubvention från alla skattebetalare till just de som inte har en bostadsform där man har lån (hyresrätt), d.v.s. de som bor i bostadsrätt och småhus och har lån betalar skatt som subventionerar de som bor i hyresrätt i förstahandskontrakt så länge vi har kvar ”Bruksvärdessystemet”, hur rättvist är det?
Och hur rättvist är det att vissa, som en direkt konsekvens av just bruksvärdeshyressystemet, bor i andra hand – ofta till överpriser som vida överstiger vad en marknadshyra skulle hamna, att vissa får stå i oändliga köer, att vissa kan komma fram med kontakter snarare än betalningsvilja?
Nu har regeringens utredare faktiskt föreslagit en mjuk och förutsägbar övergång till rimliga och rättvisa hyror.
Socialdemokratiska hyresgästföreningen säger att 70.000 personer skulle tvingas flytta om utredningens förslag genomfördes – det betyder att knappt en procent av befolkningen hjälps av ett bruksvärdeshyressystem som förstör bostadsmarknaden i hela landet. Vissa som nu bor i en trea kanske skulle behöva bo i en tvåa och vissa som bor i en central etta – där grannen i grannhusets bostadsrättsfastighet köpt sin lägenhet för två miljoner (det kostar ofta så mycket och ibland mer på de mest attraktiva adresserna i Stockholm) – skulle behöva flytta till en mindre central etta. Detta är inte så förfärligt, att anpassa boendet efter sin ekonomi är något som den stora majoritet av svenskarna som bor i bostadsrätt och i småhus alltid har gjort. Och så länge vi har en ekonomi i tillväxt så får vi alla en chans att få det lite bättre med tiden.
Jag har sedan jag flyttade till stockholm bott i en etta på 21 m2 i andra hand där jag slapp betala extra, men som krav av den förre andrahandshyresgästen behövde köpa hennes fula möbler och bordsugn som jag inte ville ha och av förstahandshyresgästen, som inte bott där sedan 1979 (detta var år 2000), förbjöds jag att ha mitt namn på dörren. Det kändes som att leva på undantag.
Därefter bodde jag i en etta på 16 m2 i andra hand.
Därefter blev det en 1½-rummare på 50 m2 i andra hand där jag betalade ca 75 procent över bruksvärdeshyran, men då var jag sambo så vi var två på de 50 kvadraten.
Sedan köpte jag och min dåvarande sambo en etta på 39 m2.
Det går upp och ned med kvadraten, lite som med mina inkomster, men att jag skulle levt ett miserabelt liv är helt enkelt inte sant. Det enda som aldrig varit aktuellt är ett förstahjandskonrakt på en etta eller tvåa i centrala Stockholm. Och det helt enkelt p.g.a. att hyresrätterna har oändliga köer som en direkt följd av den maxistiska prissättningen i brukvärdessystemet. För mig, som inflyttad lantis, har det bara funnits andrahandskontrakt eller bostadsrätter som realistiska alternativ om jag velat bo i centrala Stockholm.
Systemet är oförsvarbart och det märker man när socialdemokratiska Hyresgästföreningen argumenterar. Denna dimridå lägger Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman ut på sin egen blogg:
Det är såklart precis tvärttom eftersom brukvärdeshyressyetemet just inte grundar sig på hyresgästernas värderingar utan på politiska värderingar. Jag tror att debatten om bruksvärdeshyressystemet är den mest förvridna, den mest oärliga debatt vi har i Sverige efter vår dubbla standard om neutralitet under efterkrigstiden.
En sak man ska ha klart för sig om Hyresgästföreningen är att det inte är en politiskt oberoende hyresrättsförening utan en integrerad del av den socialdemokratiska rörelsen. Barbro Engman (bilden ovan), Hyresgästföreningens ordförande är t.ex. en f.d. socialdemokratisk riksdagsledamot 1973-1979. Därefter har hon varit socialdemokratisk landstingsledamot i Dalarna 1994-1998, detta kombinerade hon med att vara försteombudsman för Hyresgästföreningen där från 1997. Det är inget fel i något av detta, men vi ska ha klart för oss att Hyresgästföreningen inte är opolitisk utan en sedan 1920-talet väl integrerad del av den socialdemokratiska rörelsen. Så när Hyresgästföreningen skäller på en borgelig regering så är det egentligen Sahlin och socialdemokraterna som skäller. Det ska man ha klart för sig.
Och till sist kan det vara på sin plats att påpeka att det långsiktiga resultatet, om det som föreslås i utredningen genomförs, är att hyresrätten som boendeform räddas kvar. Bostadsrättsombildningar skulle bli mycket mindre attraktiva och det skulle bli mer lönsamt att bygga och hyra ut hyresrätter – och gissa vad… – det skulle leda till ett större utbud av hyresrätter.
Uppdatering
I SvT rapport får nu Barbro Engam oemotsagd berätta om att 25 procent av hyresgästerna i de mest attraktiva områdena i Stockholm är låginkomsttagare. Tydligen ett argument för ett system som ger decennierlånga köer och en utbredd svarthandel. Ingen definition av vad som är en låginkomsttagare förekommer i intervjun. Hur som helst, hur rimligt hade det varit om 25 procent hade varit låginkomsttagare i de mest attraktiva lyxvilloförorterna? Och hade det varit rättvist om vi andra hade tvingats betala detta via skattsedeln?
Som en avslutande binyhet till att USA:s utrikesminister Condolezza Rice i dag besöker Libyen som en del i de upptinade relationerna på senare år läser jag följande längst ned i Ekots nyhet:
… i våras utvisade Sverige den libyske regimkritikern Mohamed Adel Abu Ali efter att han fått avslag på sin asylansökan. Abu Ali greps när han landade i Libyen och två veckor senare fick hans familj besked om att han avlidit i fängelset.
Det politiska mordet på Mohamed Adel Abu Ali rapporterades av Aftonbladet här. Den svenska staten har alltså agerat hantlangare för tortyr och ett politisk mord. Den här gången utan hjälp av USA.
Ansvaret för detta måste utredas, och utkrävas. Och Libyen ska hållas kort även om de tagit sig upp en pinnhål sedan de blivit en aningen rimligare vad gäller kärnvapenprogram och stöd till terroristorganisationer. Det finns grader i helvetet, men det är fortfarande i helvetet.
Demokraterna i USA och Obama föreslår som bekant något de kallar National Health Care och det betyder att alla ska vara federalt statligt försäkrade (inte att förväxla med delstatligt försäkrade). Detta brukar applåderas av många på vänsterkanten i Europa, inte minst i Sverige, men det är raka motsatsen till vår decentraliserade struktur med relativt självständiga landsting. Demokraternas förslag på sjukvårdsområdet motsvarar i det närmaste att EU skulle ta över budgetansvaret för sjukvården för oss. Men den kopplingen verkar gå de flesta socialister förbi.
