Författararkiv: Fytne

SvT text oseriöst med rubriken ”Reinfeldt lämnar moderaterna”

Just nu står det på SvT text att ”Reinfeldt lämnar moderaterna”. Detta är i och för sig sant, men rubriken är inte skriven för att skapa klarhet och föra ut en nyhet eftersom det är en kommunpolitiker i Vetlanda vid namn Lars-Olof Reinfeldt som lämnar moderaterna och blir politisk vilde i kommunfullmäktige.

Eftersom detta inte är en större nyhet än att vilken annan moderat kommunpolitiker som helst, av flera tusen, lämnar sitt parti för att bli politisk vilde, så är det knappt en riksnyhet. Han lämnar enligt uppgift p.g.a. införandet av FRA-lagen, men det ändrar inte det faktum att denna rubriksättning av SvT text är uselt effektsökeri som inte borde förekomma i public service.

Vad är meningen med public service om de konkurrerar med kvällstidningarnas löpsedlar i kreativ och medvetet missledande rubriksättning?

Moderata partiledningen har inget mandat i FRA-frågan

Den moderata partiledningen har stulit partiet från väljarna och från medlemmarna. Jag kan inte komma till någon annan slutsats i FRA-frågan.

Det står inget i Allians för Sveriges valmanifest från valet 2006 om en kommande FRA-lag av något slag (moderaterna valde att inför valet 2006 inte gå ut med något eget separat valmanifest).

Moderaterna skrev ingen partimotion i riksdagen under Riksmötet 2005/06 (vilket betyder det sista riksdagsåret innan riksdagsvalet 2006), som handlade om en kommande FRA-lag. Partimotion kallas den typ av motion som ett partis förtroenderåd i riksdagen skriver under med partiledaren främst. Detta är den typ av motion som anses tyngst och som återspeglar ett partis åsikt i den frågan det motioneras om.

Moderaterna skrev ingen kommittémotion riksdagen under Riksmötet 2005/06, som handlade om en kommande FRA-lag. Kommittémotion kallas den typ av motion som ett partis företrädare som sitter i ett visst utskott skriver under. Denna typen av motion har inte riktigt samma tyngd som en partimotion och handlar oftare mindre eller mer specifika frågor, men representerar likväl partiets samlade uppfattning i frågan det motioneras om.

Vad som skrivs i parti-, och kommittémotioner under ett valår anses ett parti gå till val på.

(Det finns även något som heter enskilda motioner men de representerar bara en enskild ledamots, eller grupp av ledamöters åsikt. En sådan motion kan ett parti inte göras ansvarigt för. Det finns även något som kallas flerpatrtimotion, det är helt enkelt en enskild motion där de som skriver under kommer från mer än ett parti, ofta samma valkrets.)

På moderaternas partistämma oktober 2007 i Gävle handlade ingen av motionerna från medlemmarna och ingen av propositionerna från partiledningen om den kommande FRA-lagen. Propositionen kom på riksdagens bord 8 mars 2007. Voteringen och beslutet om vilandeförklaring i ett år, skedde 14 juni 2007. Det innebär att alla moderata länsförbundsstämmor redan hade ägt rum redan under första kvartalet innan beslutet om FRA-lagen togs första gången.

På moderaternas arbetsstämman i augusti 2005 i Örebro, när nya moderaterna lanserades, var det ingen motion och ingen proposition som handlade om en kommande FRA-lag av något slag.

Tidigare än 2005 går det inte spåra FRA-lagen. Det var 15 juli 2005 som Departementsskrivelsen ”En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet” (Ds 2005:30) presenterades. Den som läser den ser att den var skriven för att bli proposition redan under 2006, men det såg den dåvarande regeringen Persson mediesmart till att inte göra ett valår.

Den moderata partiledningen har aldrig sökt, och aldrig fått, något mandat, vare sig från väljarna eller sina medlemmar för att genomföra FRA-lagen. Därför blir min slutsats att den moderata partiledningen stulit partiet i FRA-frågan.

Moderaterna sitter på försvarsministerposten (utredningen och propositionen kommer därifrån) och statsministerposten, vilket annat alliansparti skulle det vara som driver denna fråga i ett departement där de inte har någon minister?

Det är sant att förarbetet beställdes och levererades av den dåvarande socialdemokratiska försvarsministern Leni Björklund och statsminister Göran Persson. Det vore väldigt intressant att höra vad dessa två nu tycker om lagen som deras parti valt att rösta emot.

Moderaterna ber anställda att inte opinionsbilda mot FRA-lagen

Moderaternas kommunikationschef Pär Henriksson har skickade följande brev till de anställda någon gång efter gruppmötet på tisdseftermiddagen men innan omröstningen om FRA-lagen på torsdagen;

 Till medarbetare i moderaterna

Pär Henriksson 

De senaste dagarna har vi haft en intensiv debatt ang frågan om signalspaning och FRA. Inte minst har diskussionen förts på bloggar och i sociala medier som t ex Facebook.

Våra ledamöter och andra företrädare har varit och är fortfarande under stort tryck. Det är då särskilt viktigt att vi som medarbetare i moderaterna känner ett ansvar.

Som tjänstemän i moderaterna ska vi därför inte delta i upprop, signa upp på Facebook-grupper eller på andra sätt aktivit opinionsbilda i en fråga där det finns ett tydligt beslut i riksdagsgruppen om en enhetlig partilinje.

Jag ber alla respektera detta.

mvh

Det är varken konstigt eller anmärkningsvärt att en arbetsgivare kommer med riktlinjer till sina anställda. För det är en vädjan om ansvar och inte ett förbud mot att engagera sig mot FRA-lagen. Så jag har inget att invända emot att moderaterna skickar ett sådant här brev till sina anställda, men brevet visar att Reinfeldts försök att hävda att bloggarna varit oväsentliga, för att de små tillägg om kontroll till FRA-lagen kom till stånd, inte stämmer. 

Om detta skedde helt utan beaktande av att hela den borgerliga delen av bloggsfären, varför förhandlades då dessa tillägg om extra kontroller fram först efter att det i en vecka varit den vanligaste frågan i svenskspråkiga politiska bloggar, endast ett dygn innan voteringen i riksdagen, i en fråga som legat på riksdagens bord i mer än ett år?

Frågan är besvärande för alliansen och de har missbedömt frågans politiska sprängkraft. Hade alliansen vetat vad de vet nu, är jag inte ens säker på att de lagt fram FRA-lagen som proposition. Men att backa sent i en beslutsprocess kan givetvis ses som ett svaghetstecken. På den moderata riksdagsgruppens sista möte innan debatten och omröstningen om FRA-lagen var också det främsta argumentet som användes, för att se till att inga ledamöter skulle rösta nej, regeringsduglighetsfrågan.

Jag tror dock att den moderata partiledningen gjorde en helt felaktig bedömning. Att driva igenom FRA-lagen var inget moderat vallöfte, det var heller inget som alliansen gick till val på. Läs allianses valmanifest från valet 2006 här till höger. (Moderaterna hade inget eget separat manifest 2006.)

För den borgerliga väljare som tycker att ett nej till FRA-lagen är den viktigaste frågan under denna mandatperiod finns endast folkpartisten Camilla Lindberg att rösta på, och henne kan man bara rösta på om man är skriven i Dalarna. Illa.

Camilla Lindberg (fp) ende alliansledamot som röstade nej till FRA-lagen

Det finns bara en alliansledamot som röstade nej till den s.k. FRA-lagen och det var Camilla Lindberg från folkpartiet i Dalarna.

Jag skrev redan innan omröstninen att alliansen behöver ledamöter som röstar nej så att det finns någon kvar för alla liberaler att som är emot FRA-lagen att rösta på 2010. Nu finns det en sådan i Dalarna och det är Camilla Lindberg.

Hon har tidigare visat sig självständig och liberal när hon protesterade mot spelmonopolet. Hon protesterade bl.a. genom att ha på sig en röd Ladbrokes-t-shirt i riksdagen. Camilla Lindberg är liberalast i riksdagen.

FRA-lagen – såhär borde alliansens ledamöter resonera

Sanna Rayman på SvD:s ledarsida förklarar elegant hur alliansens ledamöter borde resonera innan de väljer ja-, eller nejknappen i voteringen om FRA-lagen:

”Låt mig förklara. Det ni ska fråga er inför ett sådant här beslut är huruvida den här lagen är bra, inte bara idag, när ni regerar. Är den bra och trygg och rättssäker också om Sverigedemokraterna/ Syndikalisterna/ Kalle Anka-partiet/ Nationaldemokraterna eller KPML(r) – välj just Din största skräck – tar makten vid nästa val? Om du som folkvald kan svara ja på detta, jamen för all del, tryck då ja. Om inte, ska du trycka nej – även efter återremissen.”

FRA-lagen – återremissen meningslös

Karl Sigfrid, som meddelat sina partikolleger i den moderata riksdagsgruppen att han tänkte följa sitt samvete och sin övertygelse och rösta nej till den s.k. FRA-lagen utsattes för kraftiga påtryckningar under riksdagsgruppens möte under torsdagen. Han ska nu vara utkvittad från riksdagen under omröstningen.

 

Fredrick Federley och Annie Johansson från centerpartiet fick till en återremiss till utskottet, tyvärr kommer det inte skjuta upp omröstningen i kammaren med mer än något dygn. Och tyvärr kommer det inte innebära att vi ska övervakas mindre när vi talar mobil eller IP-telefonerar, när vi SMSar, MMSar, e-mäjlar eller faxar, inte heller kommer vi följas mindre vad gäller vilka hemsidor vi besöker på nätet.

 

Återremissen kommer bara tillföra ytterligare kontrollmekanismer för att tillse att systemet inte kränker vår integritet, men systemet kommer givetvis kränka oss och vår integritet oavsett om informationen missbrukas eller ej, eftersom vi alla kommer att bli automatiskt elektroniskt kartlagda. Det är ju systemet av total övervakning som kränker integriteten. Om systemet eventuellt missbrukas kommer det bara bli kaka på kaka vad gäller integritetskränkningar.

 

Varför ska man lita på en grupp parlamentariker i en

övervakningskommitté när det varit uppenbart vilken press svenska

riksdagsledamöter kan utsättas för att ”tycka rätt” i viktiga

frågor?

Och vem tror att någon som varit kritisk till lagen likt Karl Sigfrid kommer att utses till att sitta i övervakningskommittén?

FRA-lagen och regeringsdugligheten

Den moderata ledningen försökte på tisdagens gruppmöte driva tesen att det är viktigt för alliansens trovärdighet i regeringsfrågan att FRA-lagen går igenom. Jag vill mena att de har helt fel. Vad de borgerliga regeringarna 1976-1982 samt 1991-1994 lämnat efter sig i regeringsfrågan är dels att de sprack samt dels lämnade efter sig stora budgetunderskott och arbetslöshet (rätt eller fel i ansvarsfrågan).

 

1978 sprack Fälldins första regering på kärnkraftsfrågan och 1981 sprack hans andra på marginalskattefrågan efter den s.k. underbara natten. Bildtregeringen regerade under den värsta lågkonjunkturen under efterkrigstiden. 

Om inte Reinfeldt och hans partiledarkolleger i alliansen väljer att göra FRA-lagen till en kabinettsfråga eller en fråga om regeringsduglighet så kommer det inte att bli det. Socialdemokraterna kan inte göra det till en regeringsduglighetsfråga eftersom de själva vid flera tillfällen inte fick igenom sina propositioner trots den röd-gröna samverkan med vänsterpartiet och miljöpartiet. Mest känt är väl när miljöpartiet mot socialdemokraternas uttryckliga vilja röstade med borgerligheten och införde att två personer fick undantas från sist in, först ut-systemet. Knappast en liten skitfråga för socialdemokraterna och LO.

Inför valet 2010 behöver alliansen någon som röstat nej till FRA-lagen

Inför valet 2010 behöver alliansen minst en ledamot som har röstat nej till den s.k. FRA-lagen. Det vore givetvis bra för alliansen om det fann fler än en. För vad ska annars alla de allianssympatisörer rösta på, som tycker att ett nej till FRA-lagen är viktigt?

 

De finns de som tycker att denna fråga är viktigare än frågor som skattetrycket, arbetslinjen, budgetunderskott, inflation, NATO-medlemskap, kärnkraft, klimatfrågan, ersättningsnivåerna i a-kassan eller socialförsäkringssystemet. Det finns de som tvivlar på den goda staten och den ofelbara statsapparaten.

Palmecentrets sammarbete med extremister obegripligt

Det är för mig obegripligt att förstå varför det socialdemokratiska Palmecentret gång på gång bjuder in talare

Palmecentret höll i veckan konferens under temat ”med sikte på hållbar fred”. En av talarna var Azzam Tamimi, som förnekar förekomsten av ett judiskt folk och Israels rätt att existera. I dagens Expressen skriver frilandsskribenten Jonathan Leman på Sidan fyra om detta. Debattartikeln finner du här.

Leman skriver;

Vilka är då Azzam Tamimis åsikter? Låt mig peka på någraåterkommande teman:Israel är en cancer som måste utrotas. Självmordsbombningar är rätta sättet att tillfredställa gud. Kvinnor vill och bör bli misshandlade av sina män.
Palestinier som accepterar fredsförhandlingar med Israel är förrädare Hur ska denne person bidra till ”dialog” på en så kallad ”fredskonferens”? Hur kommer det sig att publiken applåderar åt hans extrema uttalanden?

Likadant är det med det socialdemokratiska ABF, där huserar titt som tätt den odemokratiska extremvänstern på allehanda tillställningar. Magasinet Neo har en lång artikel om det här. Det är för mig obegripligt att den Palmecentrets ordförande, den förre socialdemokratiska utrikesministern Lena Hjelm-Wallén, inte håller rågången mot antidemokratiska extremister.

Varför kan inte socialdemokraterna och de socialdemokratiska organisationerna Palmes internationella centrum och ABF (Arbetarnas Bildningsförbund) helt enkelt sluta att flörta med antidemokrater och vänsterextremister? Vad är problemet?

Efter Irlands nej finns 2½ alternativ, kanske…

1. Man gör ingenting och lever med de fördrag som nu gäller

2. Man förhandlar fram ett nytt fördragsförslag

2½. Man förhandlar fram undantag åt Irland (som man gjorde med Maastrichtavtalet i Edinburghavtalet åt Danmark och UK)

Alternativ 2½, d v s undantag för Irland har redan Polens premiärminister, Donald Tusk, fört på tal.

Det finns dock problem med denna lösning. Vad är det Irländarna skulle vilja ha för undantag? Det som den sakliga kritiken delvis riktat in sig på är den permanenta president som ska leda ministerrådet. Rimligtvis är detta något som ett medlemsland inte kan få ett undantag från (till skillnad från den gemensamma valutan som ett land givetvis kan ha undantag från).