Vilken massa käbbel!

Just denna gång tror jag drevet mot Björn Söder är obefogat.

Jag ska resonera lite om varför jag nog tycker så.

Magdalena Andersson och därefter Stefan Löfven höjer tonen och börjar kalla sd för nyfascister. Sd säger att påståendet inte är ”värdigt” en person i Anderssons och Löfvens ställning. Diskussion om detta uppstår. Löfven meddelar någon dag senare att skillnaden mellan fascism och nazism är att fascister accepterar de demokratiska spelreglerna. Stor häpnad över Löfvens uttalande. Journalisten Henrik Arnstad och ett antal ledar- och kulturskribenter ger Löfven och Andersson sitt stöd och Arnstad meddelar att en av de sakerna som utmärker nyfascister är att de förnekar att de är nyfascister. Ett antal akademiska forskare och någon journalist säger att påståendet om sd som nyfascister är tveksamt och talar i stället om sd som främlingsfientliga, populister och nationalister. Ett antal borgerliga ledarskribenter (det finns inga borgerliga kulturskribenter som skriver partipolitiska ledarartiklar på kultursidorna) är också tveksamma till att kalla sd för nyfascistiska.

Eftersom Löfven varje dag bjuder på nya turer i regerings- och extravalsfrågan hamnar ändå denna diskussion i något av en mediaskugga.

I detta läge går vice talman, Björn Söder (sd), och håller seminarium om vem som tillhör den svenska nationen på sd:s kommundagar. Därefter låter han sig intervjuas i DN med anledning av detta. Det förefaller mig att han faktiskt inte har helt fel i sak när han talar om vem som är svensk och vem som inte är det. (Om man då utgår från att han menar vem som tillhör den svenska nationen och inte vem som är svensk medborgare, d.v.s. uppbär medborgarskap i staten Sverige. Jag tycker att det framgick av intervjun med Björn Söder i Aktuellt 2014-12-15) Alla kritiker förefaller nämligen fritt och stokastiskt blanda ihop begreppen nation och stat.

När jag läste kulturgeografi fick vi lära oss att en nation är de som själva eller av andra ses som en nation. En stat är ett juridiskt subjekt, inte en kultur i sig. Men eftersom Sverige är en nationalstat så blandas dessa olika saker ofta ihop i debatten i Sverige. Man kan således tillhöra en annan nation än den svenska, men vara fullvärdig och likvärdig medborgare i staten Sverige.

Sd själva verkar inte heller så noga med begreppen, trots att det får anses vara deras hemmaplan och huvudintresse att diskutera just nationen och ”nationella” frågor.

Sd har tydligen krav på assimilering för invandrare och flyktingar, men anser inte att några av Sveriges officiella minoriteter behöver assimileras. Jag förstår vad de menar. Jag delar inte sd:s uppfattning, jag tycker kravet på flyktingar och invandrare ska vara att de följer svensk lag. Precis som kravet på oss som redan bor i Sverige alltså.

Vad jag inte begriper är att en ledande sverigedemokrat väljer att prata om vem som tillhör vilken nation. Sd protesterade mot att benämnas som nyfascister, men partiet har värre rötter än så. Sd har nazistiska rötter. Det är nu ungefär 20 år sedan nazistiska armbindlar förekom på partiets aktiviteter. Vill då sd inte bli betraktade som nyfascister (vad det nu betyder – ingen socialdemokrat har kommit med någon definition på begreppet sedan Löfven yrade i nattmössan om saken) kanske de ska vara extremt noga med att inte bjuda på några missförstånd, så som Björn Söder nu gjort. Visst, journalister försöker oftast nita sitt intervjuoffer, speciellt om det rör sig om en sverigedemokrat, men detta kan knappast varit okänt för Björn Söder innan han lät sig intervjuas och därför blir hans oprecisa vokabulär det som skapar detta missförstånd.

Redan Sokrates sa att man måste definiera begreppen innan man använder dem, annars blir diskussionen obegriplig. Många har här syndat mot vad Sokrates sa.

Det jag gillar med Sverige är att landet är så kosmopolitiskt. Kosmopolitiskt på ett svenskt sätt – vad de nu än är. För det går inte att komma undan att Sverige ändå är en alldeles egen version av samhälle i världen.

Själv känner jag större samhörighet med filosofiskt likasinnade människor från andra länder än med svenskar som är kommunister, nationalsocialister eller fascister. Jag är nog queerfeminist. Och anarkokonservativ liberal. Och smålänning. Och svensk. Och kosmopolitisk västerlänning.

Men faktum kvarstår, medan Björn Söder (sd) pratade om begreppet ”nation”, så talade alla hans kritiker om begreppet ”staten”.