Många debattörer är av uppfattningen att bonusarna i finansbranschen och den ”oreglerade” kapitalismen i USA är orsaken till den finansiella krisen, d.v.s. subprimelånekrisen som smittat hela världens ekonomi.
Som jag skrivit tidigare har dock den amerikanska staten bäddat för krisen med krav på bankerna att sänka kreditkraven för utlåning och med extremt låg ränta under ett par år.
Och det har inte saknas statliga kontrollmekanismer. Men de har inte funkat. Nu erkänner USAs federala finansinspektion, SEC, i en självkritisk rapport att den inte gjorde tillräckligt för att undersöka de tidiga misstankarna mot finansmannen Bernard Madoff.
Strävan mot en riskfri riskkapitalmarknad leder oss i fördärvet för det är denna strävan som gör att kalkylen för att ta extrema risker ser så bra ut. Uppfattningen att det finns riskfria investeringar gör att vi blir tanklösa.
Ta bara alla statliga insättningsgarantier. De gör att vi alla kan strunta i om det är en stabil bank vi låter en ta hand om våra besparingar – vi har ju den statliga insättningsgarantin – vi kan uteslutande gå på räntevillkoren. Detta driver i onödigt stor utsträckning pengarna till banker med små marginaler – eftersom vi inte behöver bry oss om risken i detta.
Tyvärr bidrar nu den extremt låga räntan till att problemen i ekonomin inte värker ut så som de skulle behöva.
De låga räntorna från världens alla riksbanker är faktiskt en fortsättning på de förhållanden som förorsakade finanskrisen – nämligen statlig inblandning i en marknad.
I går hördes kommentarer om den svenska räntenivån, att den bygger upp samma bubbla som i USA – en dag kommer de som nu tagit stora lån till låg ränta att få svårigheter när räntan kommer att stiga.
Jag gillar ditt inlägg om insättningsgarantier. De skall bort. Vi måste alla lära oss hantera en fri marknad en marknad med risker.
Blir då resultatet av detta en världsvaluta utan anknytning till någon riksbank.