Till Adelsohn Liljeroths försvar

Bara enfaldiga är inte källkritiska

Anna Hellgren skriver i dag på Expressens kultursida under rubriken ”Adelsohn Liljeroths hårresande mediesyn” en förvirrad artikel där hon ansluter sig Björn av Kleen på DN och ställer sig bakom hans fabricerade citat och drivna missförstånd.

Anna Hellgren skriver i artikeln: ”hårresande, att en person som i åtta år hade det yttersta ansvaret för landets mediepolitik på allvar, och i direkt strid med aktuell forskning, påstår att det pågår en medveten mörkläggning av fakta.”

Så ”aktuell forskning” visar att vi ska lita på media? Så Sakine Madons artikel i Expressen som bygger på information hon fått från en rad nu verkande journalister om att de ibland väljer att inte rapportera något, eftersom det bedömts kunna gynna sd, kan bara avfärdas med hänvisning till ”aktuell forskning” utan någon vidare hänvisning?

När DN sprider lögner om Carema ska vi bara lita på det? När DN skriver om poliskoden 291 och att flyktingar är underrepresenterade i brottsstatistiken, trots att det med relevant statistikläsning är tvärt om, så ska vi lita på det?

När Björn af Kleen lägger ord i munnen på de han intervjuar och därmed skapar en rasbiolog av Patrik Engellau, trots att Engellau hävdar att han medvetet just undvek att uttrycka sig så (läs hans blogg om intervjun), så ska vi lita på media?

Lita på media, vad är det för hjärntvättad inställning? Upplysta människor i fria länder är väl källkritiska och håller sig därför med ett flertal olika informationskällor? Lena Adelsohn Liljeroth hudflängs för att hon även läser Avpixlat, något som DN:s egen ledarskribent Hanne Kjöller själv gör, redan helgen efter Björn af Kleens famösa artikel låtit påskina att de som gör det i det närmaste är sverigedemokrater och rasister. Så Carl Bildt hade alltså rätt när han på Twitter skrev att journalister också läser Avpixlat och att de gör det av samma skäl som Lena Adelsohn Liljeroth.

Jag har sett ett klipp där Obama förklarar för sin publik att man inte ska tysta de med avvikande uppfattning, inte försöka stoppa dem från att tala på campus, utan låta dem komma till tals och sedan argumentera i sak mot deras åsikter. Denna artikel gör tvärt om, vilket i sig är smått bisarrt. Artikelförfattaren vill att vi ska lita på media. Fria människor i fria länder är väl källkritiska och följer flera mediekanaler för att få bredd och förståelse? Och man läser väl inte bara sådant som man håller med om?

Möjligtvis är det just ordvalet ”mörkar” som skapat detta rabalder. Sakine Madon skrev till mig och gissade att det var just så det var. Hon kanske är något på spåren. För övrigt är det ju intressant att Anna Hellgren driver sin tes i just samma tidning som Sakine Madon först skrev om det där med att journalister vinklar för att inte gynna sd. Men Kultursidan i Expressen kanske ser skribenterna på tidningens ledarsida som de värsta lögnarna av alla?

2 tankar kring ”Till Adelsohn Liljeroths försvar

  1. Eva

    Hon stör sig även på Adelsohns ”högborgerliga” efternamn. Utan att nämna att det är ett typiskt judiskt efternamn, ett metronymikon (Adeles son) eftersom det judiska ärvs på mödernet. Inte heller ett ord om att Ulf Adelsohn var uppsatt på nynazisternas dödslista redan 1986. Om vi också ska ägna oss åt guilt by association så är det inte något trevligt sällskap Anna Hellgren befinner sig i.

Kommentarer är stängda.